Jaa ni, vad säger man nu? Grundskolan är nu över, nio år plus ett år på lekis, det är rätt lång tid de. Dock är det dom tre senaste som satt störst spår och det är riktigt tråkigt att alla nu går olika vägar. Avslutningen gick hur som haver bra, jag spelade Time to say goodbye (tänke inte på det förräns igår hur bra den egentligen passade in med tanke på att vi nu säger hejdå till varandra). Var riktigt nervös, men det gick helt okej. Träffade alla toner, vibrato hela tiden (nervositetens förtjänst) men de var lite sådär med luften men äh, det kunde ha gått käpprätt åt skogen men det gjorde det ju inte och det är jag mycket glad över.

Det var sex stycken musikstycken och rektorn höll ett kort tal sedan kom det vi väntat på: våra betyg! Eller först var det stipendium som skulle delas ut. Det första var i svenska med motiveringen: Hon har på etttalangfullt och mästerligt sätt visat att hon frimodigt och skickligt kan klä sina tankar i ord, såväl i tal som i skrift. Och hur kommer jag ihåg den? Jo, för att jag har stipendiumet framför mig, det var jag som fick det! Jag blev otroligt förvånad och samtidigt otroligt glad. Andra som fick mottaga ett var Erika, Johanna, Johannes, Sara (9b:are hela högen), Madelene, Elin, Viktor och Rickard (hoppas jag inte har glömt någon nu!). Sedan var det dax för betygsutdelning, en psalm och sedan utmarsh. När vi kommit ut ur kyrkan ställde vi upp oss på gräsmattan och blev sedan fotograferade, tog emot blommor, kramar och tårarna flödade.

Vet inte hur många gånger jag har sagt det här, men det tål att upprepas: tusen tack för dom här åren! <3