Tidigare har jag berättat om saker jag varit med om som det känns som om bara jag lyckas med att göra. Jag tänker på när jag skulle göra sockerpasta och efteråt såg den ut som om ett krig brutit ut i köket. Jag tänker också på insidenten med monstret som gav mig lite dramatik på min tidiga morgon.. Jag har antagligen berättat mer tokigheter för er och nu kommer en ny:

Igår var det idrottsdag för alla elever på LBS i Halmstad. För några veckor sedan valde vi vilka aktiviteter vi ville ägna oss åt och jag och några ur klassen valde klättring på morgonen och tennis på eftermiddagen. Så igår morse cyklade jag iväg till Slottsmöllan för att klättra i 1h. Tiden rusade iväg, det var väldigt kul och väldigt, väldigt svårt och det kändes det i fingrarna vill jag lova. Men det var en härlig känsla när man tråcklat sig upp för den ca 10m höga väggen och sedan hoppade ut så där coolt (ni vet vad jag menar? Man skjuter ifrån med benen så man åker ut från väggen och ner tills man måste skjuta ifrån igen tills man kommit ner) och sedan satte fötterna på golvet igen. Så tummen upp för klättring.