Detta inlägg kommer inte innehålla någon bild, jag vill ju inte gärna skrämma iväg er snälla läsare som läser mig blogg.

För lite drygt en vecka sedan ungefär så drog jag en liten flisa av nageln på ringfingret på höger hand, någon dag senare svällde området kring nageln upp och blev ömmare än ömmast. Sedan bildades det var och nu en vecka senare är det ingen vacker historia, varken hur veckan med ett dunkande och ömmande pekfinger eller hur det sett och ser ut. Ska jag vara helt ärligt och inte försköna det hela så ser det vidrigt ut, verkligen jätteäckligt..

Jag har iallafall blivit guidad av min mamma via telefon hur jag ska ta hand om fingret och jag har varit hos sjuksyster på skolan för att kolla så att det är okej, men igår så tyckte hon att jag skulle gå till en distriktssköterska så hon ringde ett samtal och fixade mig en tid idag kl. 9:15. Jag var på plats i väntsalen en kvart innan det var min tur och en kvart efter det var min tur satt jag fortfarande kvar där (varför ska det alltid vara så hos läkare, både vanliga och tandläkare?). Men sedan ropades jag in i ett rum och tio minuter senare kom jag ut därifrån med en tid hos en kirurg. Imorgon 16:40 ska jag alltså opereras och det blir hela fingret som ryker.. Nejdå! Jag skojar, även om jag har varit orolig för det varje kväll innan jag somnat den senaste veckan. Kirurgen ska ta bort det (uusch!) kött som har svullnat så att min hud får en chans att läka ihop så att mitt finger ser normalt ut igen.

Jag känner mig förvånansvärt lugn inför "operationen", jag får sällskap när jag ska dit så jag har någon att hålla i handen. Men det som gör mig upprörd och lite sur var hur sköterskan bemötte mig när hon undersökte mitt finger. Hon sa inte "ursäkta för att du fick vänta", jag har ju faktiskt inte all tid i världen bara för att jag inte jobbar? Det var väl ioförsig inte någon katastrof, men sedan när hon skulle rengöra, smörja på någon kräm och bandagera fingret så frågade hon inte om jag hade ont, utan hon körde sitt egna race och det gjorde ont vill jag lova! När det sedan kom till att plåstra om/bandagera fingret så vet varken jag (eller sjuksyster på skolan) vad hon tänkte på/med. För när jag gick därifrån hade jag en klump stor som en golfboll med "bandage" ute på fingertoppen som omöjliggjorde chanserna till att få på sig en vante eller ens tanken att kunna hålla en penna i handen och skriva. Ska jag vara helt ärlig så undrade jag inte om något skulle komma och hamna i omloppsbana runt den. När jag kom till skolan sedan gick jag raka vägen till skolsyster och bad henne göra om det och endast ha ett plåster på så jag kunde använda min högerhand.

Oj, jag skenade iväg lite där, skulle ju berätta att jag varit på denna klinik tidigare (i höstas när jag hade halsfluss) och då varit jättenöjd med hur jag blivit bemött av personalen, men idag gick jag på en nit. Jag tycker att sköterskan jag hamnade hos var okänslig.

Så vad är lärdommen från detta då? Dra aldrig flisor från nageln!