Darwin

i Australien,

Eftersom att vi sålde bilen i Perth var vi tvungna att hitta ett annat färdmedel till nästa destination. Enklast, snabbast och billigaste var en flygbiljett till Darwin.

Darwin är en ganska liten stad, både sett till antalet invånare och utbudet av butiker, restauranger med mera. Liten stad till trots så byggs det väldigt mycket nytt, framförallt bostäder i form av lägenhetskomplex. Deras 'Waterfront' är väldigt fint planerad med grönområde och badmöjligheter och mysiga uteserveringar. Men man åker inte till Darwin för att shoppa eller för att få kulinariska smaksensationer, nej man åker till Darwin för att se nationalparkerna med deras vattenfall. Man åker heller inte hit för att kela med koalor och kängurus utan för att få se en och annan krokodil.

Jag hade gärna kört runt i parkerna och campat, men eftersom att vi sålt bilen och flög till Darwin fick det blir en annan lösning. Vi tog en guidad dagstur där vi först fick se vilda krokodiler (och två vita havsörnar!) i Adelaide river och sedan besökte vi två vattenfall i Litchfield-park, och i det andra fick vi bada i. Dagen avrundade vi med att gå på Darwins 'Sunset Market', där man gör iordning ett marknadsområde vid stranden. Man kan köpa något att äta och dricka, konsthantverk och krimskrams samtidigt som solen går ner. 




I Darwin kan man också lära sig lite mer om andra världskriget, om hur Australien påverkades (till exempel att norra delen av Australien var hårt drabbat och att det släpptes fler bomber över Darwin än över Pearl Harbour) och om deras medverkan. Det finns ett museum och lämningar i form av bland annat en tunnel och landningsbanor för flygplan. 

Vänstertrafik

i Australien,


Nu har vi sålt vår fina campervan! Den har varit perfekt, precis allt jag önskade mig och drömde om innan jag kom hit. Men jag ska inte sticka under stolen med att den också har orsakat en hel del huvudvärk och tid och pengar hos olika verkstäder, men det är sånt man får räkna med. Trots allt är det en gammal bil, och vi bidrog med ytterligare 1166mil till mätaren. Därför är det kanske nu hög tid att berätta hur det är att köra en högerstyrd bil på vänster sida av vägen.

Det är inte så svårt! Visst, i början ville man gärna slinka in i högerfältet, och jag har hört om många skräckupplevelser från andra som har gjort det, men är man bara med i matchen så går det bra. I stadstrafik är det väl skyltat i korsningar med både text och bild att man ska hålla till vänster. Efter vägen kommer då och då en påminnelse om att det är vänstertrafik i Australien och när det kommer tillfälliga omkörningsfiler finns också skyltar som understryker att man ska ligga i vänster fil om man inte tänker köra om. 

Men framförallt när man kör längs lands- och motorvägar påminns man om att vila, att man efter varje 2timmar ska kliva ur bilen och sträcka på sig eller ta en tupplur. Här och var finns även en påminnelse från staten om vad som kan hända med en trött förare bakom ratten, med en bild på en totalkvaddad bil eller en doktor som tittar surt tillbaka på en. Under rastplats-skyltar kan man även finna texter som 'Fatige is fatal' och 'Drowsy drivers die'. Detta är framförallt av den orsaken att Australien är ett så stort land och att ofta kan man får köra långa sträckor innan man når sitt mål, och många olyckor är pågrund av att föraren är trött men vill komma fram och fortsätter ändå att köra, trots att man borde ta en paus.

Det gick snabbt att komma in i körandet. Svårast hade jag med att komma åt tvåans växel, den hamnar så konstigt till när den är längst bort och längst ner och man ska ta sig dit med vänsterhanden. Lite halvjobbigt var det också med blinkers och vindrutetorkare då de har placerat spakarna tvärt emot vad vi har dem i Sverige, att torkarbladen plötsligt börjar vifta när man förväntar sig höra klickandet från blinkersen både skrämmer en och ger en black-out, och det tar både två och tre sekunder innan man förstår vad som händer och hur man stänger av.

Efter att ha kört omkring i fyra månader så känns det som om jag alltid kört högerstyrt. Jag har hört att det läskiga momentet är framför mig; att nu gå tillbaka till höger sida av vägen. Vi får se hur det går. 


Perth

i Australien,

Western Australia är Australiens, till ytan, största stat vars största stad är Perth (landets fjärde största). Just nu sägs Perth vara den som underhåller flest byggkranar, och det kan jag nog skriva under på. Det byggs och renoveras överallt, det är också en hel del vägarbeten.

Det är en livlig stad, de två shoppinggatorna är fyllda till bredden av  gatumusikanter, barnen är lyriska över "fontänen" de är tillåtna att leka i och alltid är det någon som ställt upp en vagn där de säljer något, både ätbart och icke ätbart. Den finaste platsen är Kings Park en solig dag. Parken ligger på en kulle vilket ger dig en underbar utsikt över staden och vattnet (Swan River). Detta kan nog vara min favoritpark just av denna anledning.




Det finns många fina hus och ekvationen är 'ju närmare vatten desto flådigare'. Åker man ut en bit från centrum mot havet till så hittar man många stora, nybyggda villor. Men även i staden finns det många lyxiga hus och lägenhetskomplex, i området kring Kings Park har vi spanat på en del boenden som har allt man kan önska.

Vi har inte gjort några aktiviteter i Perth utan mest bara njutit av att vara i en storstad igen. Promenader och konstprojekt, lite arkitektur, människor som går förbi och något kallt att dricka eller en glass räcker lång väg.

Syd-väst

i Australien,

Efter Nullarbor vek vi av mot kusten. Esperance, Albany, Denmark, Margaret River, Fremantle. Fina samhällen med mysig atmosfär, många fina hus med havsutsikt och många stränder. 

Strax efter Denmark finns en skog full med 50-60meter höga eukalyptusträd. Det är en nationalpark som man döpt till Valley of the Giants och där man har byggt broar mellan träden så att man kan gå tär uppe bland kronorna, 40meter ovan mark.


Margaret River gillade jag mest, det var en blandning av Byron Bay's surfkultur och mat- och vinkulturen i Barossa Valley, vilket blev en härlig mix. Vuxet och avslappnat. Just nu pågår en surftävling i Margaret River som vi hade hoppats på att få se en glimt av, men just de dagar vi var där var havet platt. Inte en surfvänlig våg i sikte, så himla trist! Det hade varit så häftigt att få se duktiga surfare in action

The Nullarbor plain

i Australien,

Det finns en väg att köra om man vill ta sig mellan Perth i väst och Adelaide i öst. The Nullarbor plain, som översatt skulle bli något i stil med slätten utan träd. Det är en resa många australiensare drar sig för att göra, man tar hellre den snabba vägen genom att hoppa på ett flyg än att köra bil. Slätten är nästan 200 mil lång, vi hade förväntat oss öken med sand vart man än såg, men det var mer av ett fjäll-landskap med gräs, låga buskar och några träd här och var (namnet till trots). Innan vi gav oss ut på vägen fyllde vi bilen med burkmat och vatten, med tanke på vad vi hört om Nullarbor så väntade vi oss att vara efter vägen i närmare en vecka. Det tog dock inte så lång tid och det var inte alls så långtråkigt som alla sagt, en natt spenderade vi ganska exakt på gränsen mellan South och West Australia. Inte så illa.




Det var många långa raksträckor varav den längsta var 160km, även Australiens längsta. Vi mötte några personbilar, många husvagnar och husbilar, en hel del lastbilar (eller road trains som de kallas, den klassiska amerikanska fronten med tre stora släp) men vi mötte också en som gick och tre som cyklade, helt otroligt och mycket inponerande! Skyltar varnade för kangurus, vombats och cameler men av dem såg vi inga, förutom döda kängurus på vägen. Däremot fick vi se tre stycken emus längs vägkanten. 

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela