Idag satt jag min fot inne på Ytterlännässkolan för sista gången. 3 år har gått sjukt fort och det är såklart jättetråkigt att nu måsta lämna dom rutiner man fått under skolgången, gå till bussen varje morgon, sucka över att busstiderna är kassa och måste sitta på skolan och vänta tills det kommer en som går åt rätt håll, snacket som går mellan mig och några till samt vår mattelärare efter hockeymatcher då våra hjärtelag har spelat. Ja det är mångasmå saker som man inte tänkt på tidigare som med all säkerthet kommer kännas på måndag då 10 veckors ledighet drar igång.

Jag har fått lära känna underbara människor som jag delat skratt, tårar och mycket annat med, och det är jag så himla glad över. Att vi nu kommer gå olika vägar suger verkligen och de är många gånger det sägs att "nu måste vi fortsätta hålla kontakten" men det rinner lixom ut i sanden och det blir bara ord  med ingen handling. Jag ska göra allt som står i min makt för att hålla kontakten med er, och jag hoppas verkligen att ni gör det samma. Det faktum att jag kommer bo 90 mil härifrån gör ju en del saker lite krångligare, att ta moppen och åka och fiska någa timmar lite spontant blir en omöjlighet. Men jag kommer ju hem på loven och då hoppas jag att vi kan boka upp dom varenda sekund och ta vara på den tiden. Jag tackar också gud för att tekniken har kommit dit den kommit så att man ständigt kan prata med varandra utan att behöva vara inom några meters radie.

Men där är vi ju inte än, jag är fortfarande en elev i 9b och det är inte förräns imorgon jag slutar vara det. 11:00 ska vi gå in i kyrkan och sätta oss i bänkarna. Lyssna på rektorns tal och lyssna på musik som framförs av elever, applådera åt dom som får ta emot stipendium och sedan ta emot våra slutgiltiga betyg. Är rätt säker på att en och annan tår kommer falla också.

Tack 9b, arbetsgrupp nr2 och alla lärare.