Jag slängde in en liten blänkare om att jag införskaffat något nytt till mitt rum och nu får ni se vad det är, nämligen en EXPEDIT från vårt älskade IKEA! I tisdags blev det ett spontant besök till Väla, Helsingborg, och IKEA och med mig hem följde denna bjässe (kartongen med alla delar vägde 36kg) som jag suktat efter bra länge. Så ut gick min förra IKEA-bokhylla (som ni kan skymta här) och in kom denna. Det visade sig vara ett ypperligt bra val, alla saker fick plats och mitt rum känns mycket större. Tummen upp!

Iiih! Jag är i ett lyckorus, ett inredningsrus! Det har kommit in lite nytt och lite gammalt har försvunnit ut i förrådet. En bild kommer senare.

Det slutade med att jag satt mig ner med block, penna och linjal och ritade perspektiv, tvåpunktsperspektiv något som vi började med på Bild och form i veckan som var. Väldigt kul när man väl får till det, men det är mycket övning som gäller för min del!

Det är söndag och klockan har passerat tolv. Min tanke var att jag skulle ägna dagen och att plugga matte och läsa på inför historieprovet jag har i veckan. Men jag kan inte, jag vill inte! Jag vill klä mig i mysiga höstkläder och sticka ut och fotografera, jag har hur många idéer som helst i huvudet. Jag vill sitta och redigera bilder, jag vill, jag vill, jag vill. Jag har nog med självdisciplin för att inte gå ut genom dörren men inte tillräckligt för att göra det jag ska, alltså plugga, utan istället springer jag runt med kameran i mitt rum istället..

Men jag ska försöka plugga, om jag börjar med det som är minst hemskt så kanske det går lättare? Vi får se.

Ni har varit i mitt fönster tidigare och fått se mina fåglar och inspirationsord. Nu är vi tillbaka i mitt fönster, på fönsterbrädan dock, och jag tänkte visa er en goding som jag fick med mig hem efter den härliga dagen i Köpenhamn i somras. Det är en såndär fin, gammal parfymflaska som man ibland skymtar på film eller reklam. Den kommer från Lisbeth Dahl som är ett danskt märke, och de säljer massvis med underbart fina saker! Jag vet inte hur länge eller hur många varv jag gick runt i butiken innan jag tillslut bestämde mig för parfymflaskan.

 

 

Ett motto jag har tagit efter när det gäller träning är "Go heavy, or go home". Idag kan vi säga att "I went heavy, and now I can't walk".

Jag har ju nyss varit sjuk med halsfluss och kanske en liten släng av körtelfeber också, jag åt upp penicillinet förra veckan och har fått ett intyg av läkaren jag var hos att det var 2-3 veckors vila som gällde.. Så egentligen borde jag ta det lugnt, alltså ha promenader som "ansträngande aktivitet", ungefär en vecka till. Men redan innan jag tog mitt sista penicillinpiller så var jag rastlös och förra veckan började jag nästan klättra på väggarna i lägenheten. Därför har jag nu börjat gå till gymmet igen, men jag tar det lugnt. Jag måste säga att jag inte är speciellt sugen på en tredje släng av halsfluss inom loppet av två månader, men jag måste få röra på mig och gymmet är så avkopplande!

Idag körde jag dock slut på mina ben, dem är som bly! Jag orkar verkligen inte lyfta dem och jag ser inte fram emot träningsvärken imorgon eller det faktum att jag måste gå i trappor.

Den här söndagskvällen har inte alls varit som söndagskvällar brukar vara.

Den började med att jag satt i köket och såg på när min lägenhetskompis gjorde sig iordning inför valvakan. Hon skulle iväg på middag och man skulle vara finklädd, och nog var hon finklädd alltid. Det fick mig att bli lite deppig, jag ville också sminka mig fint och besitta kunskapen att fint kunna rama in ögonen, ha fina lockar i håret och ha en fint klänning som inte är för mycket och inte för lite. När hon gått letade jag fram klänningen jag hade på mig på avslutningsdansen i nian som i protest.

Jag hinner bara snurra några varv och se kjoltyget i klänningen flyga och börja känna en skön känsla inom mig när jag ser att jag fått ett meddelande på Facebook. Meddelandet innehöll inga trevliga nyheter. En klasskamrat från högstadiet är borta, för evigt. En klasskamrat från högstadiet har dött. Jag kände inte min klasskamrat speciellt väl, men vi var ändå klasskamrater i tre år. Den sköna känslan blev tvärt utbytt mot en hemsk känsla, en chock, en tystnad, en tomhet. Trots att det borde få tankarna att rusa, tankar om vilken tur man har som lever det liv man lever, att man har sin familj, sina vänner.. men för mig blir det tomt, alla tankar försvinner. Det blir ett slags vakuum. Jag tror att det är en skyddsmekanism.

Chocken har lagt sig, tankarna börjar strömma in i hjärnan. Det är svårt att ta in och förstå att en människa är borta och aldrig kommer tillbaka. Du var bara 17 år. Vila i frid.

Nu när hösten kommer med stormsteg så måste man ta fram de lite varmare kläderna för att inte frysa. Jag är på jakt efter det perfekta stickade plagget. Igår när jag var på stan provade jag nummer 4 på bilden nedan och den var verkligen jättemysig! Dock vet jag inte om det är den som är "the one" (jag har förälskat mig i Kenzas kofta som är köpt på Zara..). Jag har tittat lite på nätet och nu har jag fyra stycken att välja mellan:

Nu i höstmörkret behöver man all inspiration och peppning man kan få, så därför har jag hängt upp lite inspiration i gardinen. Jag klippte ut "Go your own way" i fint mönstrat papper och hängde enkelt upp dem med hjälp av vit sytråd. Hitta dina inspirationsord och hitta ett inspirerande ställe att förvara dem på så du ser dem varje dag!

 

Idag har det liksom igår och i förrgår regnat och blåst (stormen dödade mitt fina prickiga paraply, må du vila i frid), jättetrist men samtidigt jättemysigt. Jag har idag tagit skydd från regnet i några av Halmstads butiker tillsammans med trevligt sällskap. Det vart mest klädaffärer och alla fick med sig iallafall en påse (mina innehöll värmeljus och en halsduk). För att hämta energi gick vi till mitt favoritställe för att äta lunch, Hello take away. En varm ciabatta eller panini är ett måste, yummie!

När jag kom hem från stan hamnade jag på golvet i mitt rum för att ta tag i lite sortering. Jag tycker att det finns en viss charm med att sitta på golvet omringad av berg av tidningar och böcker, krimskrams och annat och lyssna på stämningsfull musik. Just nu har jag en "thing" för soundtrack till filmer och idag lyssnade jag igenom (500) Days of summer. Jag tog också tag i dammtrasan och dammade av lite.

Nu sitter jag nyduschad och nyäten (middag: hemmagjord hamburgare med Max hamburgerbröd och mycket sallad, gurka och tomat) i pyjamas och ska snart bulla upp med lite chips och choklad invirad i en filt framför en bra film. Ha en mysig lördagkväll!

 

Jag tog mig till skolan trots stormen och nu sitter jag här och jobbar inte med det jag borde jobba med. Det jag  egentligen borde ägna tid åt är att skriva en rapport i Svenska B, men istället så sitter jag och pillar i Adobe Premiere Pro som är det programmet vi håller på att lära oss i kursen Rörlig bild. Jag lägger ihop klipp, lägger på musik och fixar och trixar, det är mycket klurigare än att använda Windows Movie Maker men jag måste säga att det är riktigt kul! Nu måste jag bara lära mig att hantera Adobe After Effects som är typ, Photoshop fast för filmer.

Jag har precis varit framme med dammsugaren för att bli av med ännu en spindel (dock den första sedan rummet fick en riktigt rensning och röjning efter sommarlovet i början av augusti), en sån stor svart husspindel. Jag vet inte om ni kommer ihåg det, men för bra precis ett år sedan mötte jag en spindel i köket en morgon och det blev lite dramatik (här får ni en länk till inlägget, antingen för att färska upp minnet eller få läsa om min hemska morgon) .. Dagens spindel var iallafall av samma kaliber som den.

Jag vet inte vad som gör att det suger till i magen när jag ser en spindel. Det spelar ingen roll om den är stor eller liten, suget, viljan att skrika och springa iväg infinner sig alltid. Okej, förstås inte lika "kraftigt" om det är en liten plutt. Det hjälper inte att personer runt mig säger "vad kan den göra dig?", "du är ju mycket större än en liten spindel" eller "den kommer ju inte precis äta upp dig", det gör mig mer irriterad. Ska man säga till ett barn som precis brutit benet att "gråt inte, du har ju massor av ben som inte är brutna, tänk på det istället". Okej, det kanske är en riktigt dålig jämförelse, men är man rädd så är man rädd. Har man brutit benet och behöver gråta så gråter man. Visst, jag skulle lätt kunna stampa på en spindel som springer på golvet (hemska tanke!) eller trycka dit handen om det sitter en på väggen (eeuuww!!), det är ju inte så att jag stött på någon spindel här i lägenheten som är större än min 36:a till fot eller min hand (har inget mått på den., men den är inte överdrivet stor iallafall.) men bara tanken får det att krypa i kroppen och snurra i magen.

Jag tror att jag lider av en fobi. Slår man upp fobi på Nationalencyklopedin står det: "fobi´, intensiv, irrationell rädsla för bestämda företeelser, t.ex. ormar eller trånga rum." Och ja, jag är ju väldig rädd för en bestämd företeelse -spindlar. Vart rädslan kommer ifrån har jag försökt grunna på och det enda jag kan tänka på var när jag var liten, kanske åtta år, och såg ett program där man berättade om fågelspindeln. Att den kunde hoppa, "flyga", jättelångt, att ett bett var giftigt och kunde döda en människa. Jag slog upp även det på NE, och där stog den att det fanns ca 900 olika arter av en sådan jäkel (fågelspindel) och att de flesta är ofarliga för människan..

Jag tror att det är detta tv-program som drog igång allt. Efter det vet jag att jag hade en hemsk dröm som innehöll en superstor spindel som blockerade min väg, det var verkligen hemskt. När jag var yngre, eller bara för några år sedan så var jag inte alls såhär rädd men nu måste jag "säkerhetskolla" ett rum innan jag kan slappna av riktigt, och skulle det dyka upp en spindel kan jag inte koncentrera mig. Antingen måste den ut eller jag.

Jag avslutar med att säga att det är riktigt jobbigt, och att det hjälper inte att säga "var inte rädd" och sucka. Vissa har klaustrofobi, vissa är rädd för att flyga, vissa är rädda för spindlar som till exempel jag. Låt bli att säga en massa onödigt och ta smidigt bort spindeln om du är så modig, du framstår då istället som en dagens hjälte.

Jag tänkte promota mig själv och min godispåse lite. Jag har nämligen gjort mig den "perfekta påsen, med den perfekta blandningen för en drömmare" i Malacos gör-din-egen-godispåse-tävling. Fantasin var borta när jag skulle döpa den, så det fick bli A dreamer. Den innehåller godisbitar med smakerna vattenmelon, physalis, blodapelsin, krusbär och kiwi. Här är en länk till min påse, lägg gärna en röst på den genom att trycka på "Gilla" knappen och varför inte göra din egen påse på www.dinpase.se? De utser veckovinnare och då får man 2 kg godis hemskickat och vinner man hela tävlingen får man åka till fabriken där de tillverkar Gott & Blandat.

Torsdag: sova hela natten.

Fredag: vara tillräckligt pigg för att cykla till skolan och hämta matteboken. ligga i sängen resten av dagen.

Lördag: inte vara sängliggande utan ha energi för att gå och titta på stan. köpa Malaco ZOO-apor.

Söndag: plugga historia, matte och engelska.

Det är sällan jag är sjuk, inte ofta alls faktiskt. Men när jag väl blir det så brukar det bli ganska rejält. Det som irriterar mig är inte att jag är sjuk, att jag snörvlar, nyser, hostar.. Nej, det är det faktum att man inte har tid! Pressen och stressen från skolan gör att man (jag..) inte vågar stanna hemma för att vila upp sig och bli frisk, för då skulle man missa för mycket och då blir det dubbelt så stressigt sedan. När lärarna sedan säger att "ni har inte tid att missa en enda lektion" så blir det heller inte mycket bättre. Men vad blir resultatet av detta? Jo, att man sitter i skolan, trött och superhängig med koncentrationen på noll och får ingenting gjort. Man skulle lika gärna ha legat hemma i sköna sängen och kurerat sig, men det känns ju bättre om man sitter i skolan.

Åter igen börjar jag känna halsfluss-symtom och det var bara en vecka sedan jag avslutade min penicillinkur. Suck. Jag längtar tills på torsdag då två lektioner väntar och sedan en hel eftermiddag och kväll att tillbringa i sängen, det ska bli så skönt! 

Nu ska jag ägna mig åt antikens Grekland och sedan hoppar jag i säng tidigt.
Over and out!

Redan var det söndag kväll, veckan som varit har verkligen rusat förbi liksom helgen. Imorgon är det nya tag och tid för att komma in i skolans tempo och träningsrytmen igen. Det ska bli skönt, men samtidigt så.. ledigheten utan en massa måsten är skönare, härligare, lättare. Något annat som är skönare, härligare och lättare är min förkylning som är på utgång ur kroppen! Träningsvärken jag fick på gymmet i onsdags kan också läggas dit ( alltså att det är skönt och härligt att musklerna börjar vara som vanligt och jag kan gå normalt igen)

Nu ska jag krypa ner under täcket och läsa lite ur en god bok.
Over and out!

Favoritlåt just nu:

You're Gorgeous - Studio Allstars

Imorgon har den svenska filmen "I rymden finns inga känslor" premiär. Igår fick jag höra av min pappa att en vi känner är med i filmen och att man även har filmat hemma i lilla Nyland, precis utanför där min mormor och morfar bor! Detta gör att jag är väldigt sugen på att boka mig en biljett och gå och titta på den imorgon, ett perfekt slut på en vecka fylld med skola och förkylningar, eller hur?