Imorse, eller vid elva-tolv tiden, letade jag fram en golfklubba, en påse med peggar, två guldtior och drog mig till ortens golfbana för att skjuta någar bollar. Höll på att säga att det var år och dag senast jag gjorde det, men så är ju faktiskt inte fallet. För ca en måndad sedan var jag och en kompis dit och sköt. Han hade aldrig spelat, eller skjutit, förut så jag hoppades på att ha ett litet övertag men nejdå. Jag hann knappt visa hur man skulle hålla klubban så sköt han 150 meter, och sedan också 200.. Jag kom aldrig upp i dom längderna utan nosade endast på hundra meter, men jag måste erkänna att det aldrig gått så bra för mig tidigare, så därför pallrade jag mig iväg idag och hoppades på att det inte var en engångs grej. Med en sjuhelsickes motvind stod jag där och det visade sig att turen/skickligheten höll i sig och jag kom närmare och strax över 100 meter även idag, vilket var himla kul! Kanske jag gör mig en golfkarriär? Finns ju golfbana i Halmstad. Så när jag tagit grönt kort kan jag spatsera runt där med kändisarna. Haha ;)

Här kommer ett svar på en kommentar som Amina lämnat till mitt Ordning och reda 09/10-inlägg. Det fanns ingen bloggadress så jag kunde svara i din blogg så svaret kommer i ett inlägg istället. Du undrade vart jag köpt min allmanacka och jag kan då tala om att den är köpt på Åhléns för dryga hundringen. Sedan har jag bara använt mig av egna bilder för att få den lite mer personlig :)

.. måla hela världen lilla mamma!

 

Alltså visst, jag gillar regn och jag tycker det är jättemysigt att höra dropparna slå mot plåttaken och åskan mullra. Men är det sommar ska det vara övervägande sol, och man ska inte sitta och fundera på när man gick i bikini sist, eller när det var så hett att det knappt gick att röra sig utan att svetten rann. Det är precis vad jag gör just nu. De är för tragiskt.

Nu var det ett tag sen sist, nio dagar för att vara exakt. Så, varför denna tystnad? Det är inte så att jag har haft en ord-torka, snarare tvärt om, men det är så att jag har varit på en "tråkighetsprövning", som pappa kallade det. Och vad innebär det då? Jo, jag har varit på en semester med familjen. En bilsemester med Nordkap som mål, vi lämnade då Sverige på måndag förmiddag, åkte in i Finland några timmar och kom senare in i Norge där vi tillbringade fem dagar, till största del efter dom serpentinvägar som går längs Norges alla berg och fjordar. Alltså, Nordkap, kanten av Europas kontinent, så långt upp man kan komma innan Nordpolen. Efter det var det mycket bilåkande innan vi kom till nästa "mål" som var Saltströmmen och de sista målet på resan var först Svartisen, men vår rutt blev ändrad och det blev Trondheim istället. Först besökte vi Nidarosdomen, en katedral som började byggas redan år 1030 på kungen Olav Haraldsson's grav. En otroligt mäktig syn, himla synd att man inte fick ta bilder där inne! Jag kände mig väldigt lugn och andlig? Nästan mer än under tiden jag konfirmerades, jag tände iaf ett ljus för dom tankar som jag inte kunde sätta ord på och det kändes väldigt bra. Efter kyrkbesöket väntade lite shopping. Sedan var resan slut och vi vände hem.

Nu har jag haft min fån i nästan (fem dagar) en vecka, och jag är helnöjd! Ser inga brister och det var lätt att lära sig hur allt funkade, inte för att jag lärt mig precis allt men det jag upptäckt hittills iaf. Ett yttepytteminus är att det inte finns smilygubbar att använda sig av när man messar, som jag var van från Sony Ericsson. Detta "minus" vägs dock upp av ett jätteplus nämligen sms-signalen som jag har. Vet inte hur jag ska förklara, men den lixom plingar, klingar, klirrar? Tänker er ett vindspel i metall, typ. Jag kopplar det lite till Tingeling, alltså inte låten som gjorde succé i melodifestivalen utan fen i Peter Pan. Får ni en hum av vad jag menar?  Hmf, jag har aldrig och kommer aldrig bli känd för mina beskrivningar, de är ett som är säkert..  Iallafall, den gör mig så himla glad, varje gång jag får sms börjar jag storflina. Haha, otroligt löjligt men det är dagens sanning.