Jag har hittills mjukstartat året, tog det lugnt hemma i ett snöklätt Norrland några dagar och kom sedan ner till ett plus-gradigt Halmstad. Idag inledde jag vårterminen med en studiedag (det vore ju illa om man slet ut sig det första man gjorde), så jag har gjort några ärenden och löst ett tre månaders träningskort på Träningskompaniet.

Jag tänkte vara lite olik alla andra och istället spana fram på 2012 istället för att blicka tillbaka på 2011 även om det var ett väldigt bra år. Nu i vinter fyller jag nitton, mitt körkort fyller ett år (har planer på att göra en tårta som ser ut som ett körkort, klurar fortfarande på hur jag ska gå tillväga), jag ska visa upp CL Designs på UF-mässan i Varberg, jag ska göra arkitektprovet och skriva högskoleprovet. Hur påsken skall firas står ännu oskrivet, men det spånas om en tripp tillbaka till London eftersom att jag har lite ouppklarade saker med den staden (Harrods, London Eye, afternoon tea med mera med mera!). På morsdag ska jag gå på studentbal i en gul chiffongklänning och den åttonde juni tar jag studenten! Fram till dess kommer nog en hel del plugg pressas in på schemat också.

Efter studenten kommer jag jobba på Café Killeröd där jag jobbade i somras.

Vad som händer till hösten har jag ingen aning om. Där snackar vi verkligen om ett oskrivet blad och jag kan tänka mig att jag inte är den enda som tar studenten i år som känner likadant. Men än så länge känns det inte så farligt och läskigt, men bara så länge ingen frågar mig om vad jag ska göra. När det kommer till nyårsfirandet så har jag iallafall en plan, eller en liten önskan, om att vara i Båstad och på tolvslaget stå uppe på Hallandsåsen och se på kuststräckan mellan Torekov och Halmstad och alla raketer som skjuts iväg.

Jag tror att 2012 kommer bli minst lika bra som 2011. Vad tror ni?

En kram-killer-update:
Jag lever fortfarande men var nära att åka ut ur spelet två gånger idag. Väldigt skrämmande, men det känns skönt att veta vem det är som är ute efter mig iallafall. Ingen skymt av mitt eget offer.

Det är en spänning inom LBS Halmstads väggar som går att ta på. Det är nämligen så att det är krig, studentkommittén på skolan anordnar tävlingar och lekar under studentårets gång och nu är det kram-killer. Det går ut på att alla treor har fått en lapp med en namn på, den personen skall man eliminera genom att krama den personen, och när man gjort det får man den personens lapp och det blir ens nya offer. Dock så måste man ha en tomteluva på sig under själva kram-momentet och lektionssalar är fristäder.

Det startade igår klockan 12 och som tur för mig och min klass så slutade vi redan vid halv elva, så vi var säkra fram tills imorse. Alla går omkring och kastar blickar mot varandra, håller koll på var tomteluvor befinner sig, rusar från klassrum till klassrum och bildar mänskliga murar.

Det är spännande att se hur länge jag överlever, men jag har iallafall lyckats "döda" mitt första offer.
Mohahahaha!

Japp, jag överlevde stormen. Jag kände mig mycket säker i min källare/bunker under gårdagens stormvindar, jag tände en massa värmeljus, var invirad i ett antal filtar och zappade mellan olika tv-serier och filmer.

I lördags var jag på skolan i egenskap som elevambassadör då vi hade Öppet Hus. Jag måste själv säga att det var väldigt lyckat då det var väldigt många som var intresserade av vårat Teknikprogram med inriktning samhällsbyggande och miljö, alltså LBS Arkitekt. Det populäraste programmet hos oss, och kanske på alla LBS's skolor, är Spel-programmen, så det var skönt med lite omväxling. Dock så pratar jag inte så mycket om vilka kurser som programmen innehåller utan är mer inriktat på att visa runt besökarna i skolan, förklara hur saker fungerar, svara på frågor och tala för skolan. Efter skolreformen, GY11, så handlar det numera om att välja vilken skola man vill gå på snarare än vilket program. Tidigare fanns det ju hur många olika program som helst, men nu är det nerbantat och läser man teknik-programmet till exempel så är det exakt likadant på Sveriges olika gymnasieskolor förutom den lilla inriktningen och programprofilen på ca 700p av totalt 2500p. Och när det då kommer till att tala om skolan så finns det inget illa att säga; på alla LBS's skolor ska det aldrig gå mer än 300 elever, detta för att elever ska kunna få den hjälp de behöver och för att man ska kunna ha en relation till lärarna och inte bara vara ett namn som ibland är på lektionerna och ibland inte -inte vara en i mängden helt enkelt. På vår skola har vi väldigt fräscha lokaler med INGEN förstöring, och hur mysigt är det inte att komma ut ur en lektionssal och höra någon som spelar gitarr? Att vi dessutom inte fick en enda anmärkning på Skolinspektionens rapport säger ju också en del!

Haha, ja, lite smygreklam där. Men ni vet ju att när man gillar något så vill man ju gärna berätta om det. Dagens enda lektion är slut sedan länge och jag sitter nu och trixar med en film till mitt UF-företag. Men jag tänkte snart gå hem och baka lussekatter. Jisses, aldrig tidigare har jag varit julig redan dryga månaden innan julafton. Men när jag och mamma var på Tivolis (underbara!) julmarknad för två veckor sedan så gick det inte att inte få julkänslor. Så sedan dess har tre små söta ull-tomtar fått stå på min fönsterbräda och ovanför dem hänger en fin vit julstjärna.

Nej, nu ska det bakas, och i jäs-pauserna ska jag träna på mitt tal jag skall hålla på onsdag. Jag ska prata om en bok som ligger min varmt om hjärtat.

Under hösten har jag startat ett UF-företag tillsammans med en klasskamrat, och vi kommer under detta läsår göra personliga nyckelringar. Igår var en stor dag för då skickade jag iväg vår första beställning! Det var två stycken nyckelringar med rosa bandet på och då skänks 50% oavkortat till Bröstcancerfonden.

Bilden nedan är en länk till företagets blogg, kika in och lägg en beställning du med!

 

Det är inte bara ett just nu, skolan tar upp oerhört mycket tid men idag så tog jag en ledig eftermiddag (nej, jag tog inte ledigt utan dagen slutade redan vid elva) där jag och ett gäng tjejer testade balklänningar, i alla färger i olika modeller. Jag har såklart kikat lite på klänningar tidigare och vet vad jag är sugen på men det var nyttigt att få testa olika modeller och färger för att få en känsla för vad man passar i. Dock gjorde det inte valet lättare. Men det var bara prövning nummer ett och vi har redan bestämt var vi ska nästa gång!

När jag kom hem väntade goda nyheter i mail-boxen, goda nyheter som jag inom en snar framtid kommer att dela med mig av men tills dess tycker jag att ni kan besöka cldesigns.blogg.se och svara på en enkel fråga som ni hittar till höger, högst upp i menyn.

Nu ska jag jobba vidare med de goda nyheterna, vi hörs när vi hörs. Vilket kan vara snart, tänkte visa lite bilder från min London-visit.

Kom av någon anledning på den utmaning som jag påbörjade för nästan ett år sedan, som gick ut på att man skulle skriva sanningar, en sanning om dagen i en månad och som jag genomförde lite sporadiskt. Eftersom att jag nu kom ihåg att det fanns rubriker som saknade text så tänkte jag nu fortsätta och skriva på "En första".

Det här var första gången jag var på min första riktiga resa utan mina föräldrar. En spontan weekend-tripp mitt i veckan till miljonstaden London med alla dess röda bussar, charmiga taxibilar och sevärdheter.

Eftersom att jag och min väninna var där så kort tid så blev det intensivt, vi gick överallt för att kunna se så mycket som möjligt. Vi såg världskändisar på vaxkabinetten, färgglada hus i Notting Hill, Piccadilly circus, Trafalgar square, fantastiska byggnader, Big Benny, byggnadsställningar, Tower bridge, London eye, St. Pauls katedral.. Ja, listan kan göras lång. Vi gick i tolv timmar tre dagar i rad, vaknade strax innan åtta på morgonen då en (kyrk?) klocka ringde och vid nio på kvällen låg vi i sängen, utslagna, sappade mellan tv-kanalerna och gick igenom vad vi hunnit med under dagen. När vi åkte hem konstaterade vi två saker: 1. tre dagar är alldeles för kort tid, vi ville hinna med allt på en gång vilket gjorde att man stressade istället för att ta det lugnt och njuta av att vara ledig. 2. att vi måste tillbaka, vi hann ju inte med långt ifrån allt, och att London och England har mycket mer att erbjuda än bara storstadsliv.

Idag är det lördag och vet ni vad det innebär?

- Att idag börjar ambassadöråret, jag ska tillsammans med lärare och elever ha workshop på Halmstads stora torg och kolla tempen på niondeklassarna.

- Imorgon flyger jag till London!

- Om en vecka ska jag på premiären av musikalen Harry Oliver. Mycket spännande, eftersom att det är min pappa är en av de två som skrivit den så har jag fått ta del av processen, och av det jag har sett så verkar det bli en riktig toppenshow!

Hejsan, det är lilla fröken halsfluss här!

Happ, det var ett tag sedan. Tiden flyger fram som vanligt. Här kommer en liten summering om vad som hänt:
- Jag har börjat trean, om jag räknat rätt är jag inne på tredje veckan nu. I slutet av förra veckan provade vi studenthattar och idag var den första studenttävlingen.
- Jag har bokat en resa till London och beger mig dit om tretton dagar (!).
- Jag har startat UF-företag med en klasskamrat (info om detta kommer nog senare).
- Jag har idag hämtat ut ett recept med penicillin för att råda bot på halsfluss. Yes, nu var det dags igen. Förra hösten var jag sjuk i detta till och från i ungefär tre månader, undra hur länge jag är sjuk denna gång? Kommer halsmandeln/halsmandlarna ryka? Vadslagning någon?

Ja, det var nog allt skulle jag tro. Det har varit tråkigt väder, regn mest varje dag. Hmm, och jag har hört rykten om att det ska bli en riktigt vargavinter här nere i söder. Antar att det inte finns dåligt väder, utan bara dåliga kläder.. Nu ska jag äta lite glass och påbörja en uppsats som engelska på ämnet sociala nätverk.

Nu är sommarlovet slut så tycker jag nu att det är på sin plats att jag summera sommaren 2011.

Jag kan börja med att säga att jag lagt om hela mitt sätt att leva denna sommar, det har varit väldigt mycket carpe diem, fånga dagen, ta allt som det kommer, göra det jag vill och planera så lite som möjligt. Jag har tagit ett steg närmare en egenskap jag önskar att jag hade; spontanitet. Den inställningen har fungerat jättebra nu i sommar, men nu har det införskaffats en kalender, för som alla säger: planering är A och O för att lyckas i skolan.

Nu låter det kanske som om jag har slappat och varit ledig hela sommaren, men ni som läst mina få uppdateringar i sommar vet att jag faktiskt har jobbat - sex dagar i veckan. Jag har jobbat på ett café som ligger strax utanför Båstad och arbetet där fortsätter på helgerna fram tills stängning på farsdag, så länge jag orkar och hinner kombinera det med skolan.

Jag har alltså varit på café och ju längre sommaren har gått, desto oftare har jag ställt mig frågan: vad tänker folk när de hör ordet café? Av erfarenhet kan jag nu säga att det finns en del som förknippar det med att man ska boka bord innan man kommer, att personalen kommer ut till borden och tar beställningar, varmkök och rättigheter för vin och starköl. Tycker ni inte att de beskrivningarna hör bättre hemma hos en restaurang eller är det jag som har "låga" krav på ett café? När jag tänker på ordet dyker det mer upp en bild av en bricka där man får sin beställning placerad, man betalar för det man fått och sedan går man och sätter sig vid ett bord och fikar. Men men, vi är ju olika och har olika syn på saker och ting, bevisligen.

Vi har mackor på vår "meny", fem olika sorter som vi gör efter hand när de blir beställda, de är alltså inte färdiga och har legat och gojsat ihop sig i timmar innan kunden får dem. I skedet när kunden ska få mackan/mackorna så kommer vi visserligen ut till kunden med dem eftersom att det kan ta lite tid att göra dem, och därför kanske det påminner lite om en restaurang. När tennis(/stockholms)veckan var över blev det riktigt rulle på cafét, vi hade ständiga köer från 12-16 och i princip alla skulle ha mackor. Jag har ett speciellt minne från denna tid, och då var det en kvinna som stoppade mig ute på caféets altan och sa att hon hade beställt en macka, men att hon fortfarande inte hade fått den och att hennes lunchtid snart var över. Jag ursäktade och sa att vi jobbade så snabbt vi kunde. När jag kommer in till disken ser jag hur samma kvinna har följt efter mig och trängt sig fram genom allt folk som stod i kö och sa åter igen att hon hade kort om tid och att hon hade fått vänta på sin macka ganska länge. Igen fick jag förklara att det var mycket folk som var här idag (som om hon inte upptäckt det när hon fick sicksacka sig fram i kön för 10 sekunder sedan och när hon själv fick stå i den kön...) och att vi hade ett kösystem även för mackorna. Nästa gång jag ser henne sitter hon i lugn och ro med sin väninna, äter sin macka och skrattar ca 20-25 minuter senare. Suck.

Jag kan prata hur mycket som helst om café Killeröd eftersom att jag har spenderat så mycket tid där, men det skulle bara bli långdraget och det mesta är interna saker vilket ju inte är så kul att läsa om. Men jag har ju trots allt gjort liite annat också i sommar och det ska jag försöka berätta om lite senare för nu måste jag börja göra mig i ordning för första dagen på mitt sista år på gymnasiet (aah! läskigt).

Windows Vista! now I'm in heaven becaus I've got Windows seven. Som jag har sagt och uppdaterat er tusen gånger om är att min dator gav upp i våras, men idag kan jag meddela att jag skriver från min nya - en HP Pavilion dv6 (nånting nånting). Köpte den i samband med att OnOff gick ut med att de ansökt (?) om konkurs vilket gjorde att jag fick 30% rabatt.

Hasta la vista säger jag också till Skåne då jag nu är hemma i Norrland och vilar upp mig inför skolstarten den 22:a. Jag har höga förväntningar på fint väder eftersom att det är något jag varit utan i Båstad, men det ser inte så lovande ut tyvärr. Så jag måste nog acceptera att jag efter en hel sommar är lika blek som jag var i vintras, även om det känns hemskt.

Nu äter jag frukost och ska strax iväg och göra några ärenden, men inom kort kommer en sammanfattning av min sommar.

Idag gjorde vi 239 mackor på cafef, varav 161 av dem var räkmackor. Vilket innebär att vi har gjort av med drygt 32 kilo räkor.

Igår när jag sprang runt med mackbeställningar och servade kunder som bäst så sprang jag in i två välbekanta ansikten -min moster och hennes sambo! Jag visste att jag skulle få besök av demen inte förrän imorgon (alltså idag) då vi skulle åka på en dagsutflykt till Ullared. Men det var helt klart en glad överraskning. Jag var inte alls på dåligt humör innan, men när jag fick krama om de så blev det som om jag fick ny energi. Den energin ska jag nu alltså ta med mig till en shoppingdag på Ullared, Gekås.