Kangaroo Island är en ganska liten ö, omkring 15mil lång och 3mil bred, men är ändå Australiens tredje största ö. Det var hit man först kom innan man begav sig till fastlandet och Adelaide när den vita mannen började bygga upp sitt samhälle. Folk som bor här kallar ön på skämt för Alcatraz då det ju var brottslingar man shippade hit och som fick börja lägga grunden för samhället.

Det finns några stora samhällen på ön dit det går asfalterade vägar samt till de stora turistattraktionerna, alla andra vägar är dammiga, skumpiga och slingriga grusvägar. Ön handlar till största del om djur och natur; sälar, kängurus, fåglar och boskap, åkrar, nationalparker och klippor. Man hittar också en del närproducerat så som honung, eucalyptusolja, fårost och hantverk.

Man kan antingen ta en guidad tur där man får besöka några olika gårdar eller så tar man sig själv dit man känner, både bil och cykel går bra (vill man promenera så fungerar nog det med). Har man inte en egen cykel så kan man hyra en, den enda rekommendationen jag har är att inte cykla när det är över 40grader varmt, om ens 30grader, man får upp nog med värme när man trampar runt ändå.

Som jag har förstått det så var det tyskarna som tog vinet till Barossa när de kom till Australien under 1800talet. De plockade upp plantor i Afrika som de planterade och det fungerade ganska bra. Sedan på 1900talet någon gång tappade man lite intresset för vinproduktionen för att sedan under slutet ta upp intresset igen. Många köpte gårdar under 90talet som hade förfallit något som de fick arbeta hårt med för att få fart på igen. En vingård som lyckades ta vara på vinstockar som planterades när de första tyskarna kom på 1800talet, de vinstockarna är idag 170 år gamla och producerar fortfarande druvor. 

Vi var runt till ett gäng olika gårdar, både kända och mindre kända. Vi provsmakade viner och åt "platters", alltså en talrik med diverse delikatesser -ostar, skinkor, pajer, bröd, sallad, frukt med mera. Några flaskor vin köpte vi också. Mycket trevligt!

När man som vi åker runt med en campervan och använder oss av gaskök när vi ska laga mat och inte är beroende av elektricitet så behöver man bara en toalett för att klara sig, och det är vad man erbjuder på campingplatserna i nationalparkerna. Rinnande vatten och toaletter, på vissa ställen duschar. Detta gör också att det är billigt att stanna där.

I Deep Creek finns ett flertal olika campingplatser med olika egenskaper, var de ligger men också hur de är tillgängliga; en del kan man köra till med vilken bil som helst, andra måste man ha fyrhjulsdrift för att nå och vissa kan man bara gå till. Runt om i parken kan man ägna sig åt promenader längs snitslade stigar av olika svårighetsgrader. Här fick min högerfot sig en rejäl törn, jag stukade den när vi gick till ett vattenfall (precis när vi bara hade 100m kvar).

Newland Head är liknande Deep Creek och har några olika hiking-slingor men har också en lång stor strand med stora vågor som rullar in. Vattnet kallt och turkost fullt med fiskar och surfare.