Tiden går snabbt, alldeles för snabbt. Jag försöker planera men vips så är dagen kommen och förbi och jag har knappt fått något gjort. Framtiden kommer rusande mot mig och jag bromsar, framtiden kan inte komma just nu, det finns alldeles för mycket som måste ha ordnats innan dess men samtidigt så kan framtiden inte komma snabbt nog.

Jag lever i ett kollektiv, ibland går det en på nerverna men mest så inger det en trygghet att veta att det alltid finns någon där. Jag jobbar, just nu är vi inne i en period av mycket-i-kassan-men-inte-allt-för-mycket-arbete och jag jobbar (minst) sex dagar i veckan. Jag befinner mig i en språklig kris, jag växlar mellan dialekter och be(-)tonar på ställen man aldrig betonat förut. De flesta skrattar åt mig, eller med.

Jag suger upp inspiration och information, jag har lämnat de obligatoriska skolåren bakom mig men känner redan, efter två månader, en längtan efter att få lära mig mer. Jag vill utvecklas och det i nästan vad som helst, från språk till virk-teknik.

Igår fick jag ett väldigt ovätat besked, ett som jag knappt vågat tänka på.

Jag har kikat i mail-boxen extra noga nu under de senaste dagarna men inte fått något mail från rätt avsändare, men jag hängde inte läpp, chansen att jag skulle på det mailet var väldigt liten. Det jag pratar om är resultatet på årets arkitektprov, och mitt bidrag som jag skickade in för en månad sedan. Igår var sista dagen man skulle ha fått reda på om man gått vidare till nästa del av provet och jag hade inte fått något svar, inte via snigelposten och inte via mail.

21:10 ringer min pojkvän och säger att han gått vidare. Jag gratulerar och blir riktigt glad för hans skull. Han frågar mig om jag gått vidare och nej, det hade jag inte. Men så sägar han att resultatet fanns på antagning.se, alltså sidan där all information om betyg och vilka utbildningar man sökt till finns. Jag kämpar mot min dator, som mest vill sova, för att kolla mig egen profil. Lite nervös är jag, men mina förväntningar är inte allt för höga. Jag möts av detta:

Om ni inte ser vad det står så kan jag meddela att jag klarade första delen av provet! Juryn gillade även mitt bidrag, så den 12:e och 13:e juni ska jag och min älskling till Lund och göra del två. Oerhört spännande och just nu väldigt svårt att tro. Visserligen kände jag att jag var väldigt nöjd med min prestation, jag kände att det fanns en röd tråd och en helhet. Men jag menar, jag är nitton år, jag har inte gått ut gymnasiet än, det är första gången jag gör hemuppgiften, tänk på alla andra som är betydligt äldre med flera års erfarenheter och som kanske gjort provet tidigare.. Och tänkt att både min pojkvän OCH jag gick vidare, vad är chansen för det?

Det är helt otroligt. Jag läser igenom listan på vilket material vi ska ha med oss till provdagarna och försöker klura på vad uppgiften kommer vara. Vad tror ni? Blyertspenna (valfri), Suddgummi, Vanlig transparent tejp, Färgkritor/färgpennor, Hobbylim (flytande lim), Limstift, Linjal graderad till minst 30 cm, Sax, En vanlig dagstidning, Veckotidning eller liknande med färgbilder, 1 rulle sytråd (valfri färg). Det är väldigt svårt att gissa, jag menar förra årets hemuppgift handlade om att passa in en pusselbit i ett sammanhang och i år skulle man bygga med tändsticksaskar, det kan egentligen vara precis vad som helst. Vi får helt enkelt vänta och se!

TILLÄGG: Arkitektprovet är ungefär som Högskoleprovet, det är en chans och möjlighet till att ta sig in på högskolan, och arkitektprovet är då ett specifikt prov för att komma in på någon av Sveriges arkitektskolor. Provet är uppdelat i två delar, först gör man en hemuppgift som man skickar in till den skola man vill söka till. Bidragen presenteras sedan anonymt för en jury som väljer ut vilka som ska gå vidare till den andra delen av provet då man på plast på skolan ska göra olika uppgifter. Det hela går ut på att man ska visa att man är kreativ då det är vad hela utbildningen går ut på. Detta prov gör det också möjligt för de som varit i branschen ett tag att komma in på högskolan för att studera.

Ibland kan det vara skönt att för en sekund tänka på allt man utfört, gjort och klarat av istället för att tänka på allt som ska och måste göras. Det känns faktiskt lite bättre då.

Idag inledde jag mitt påsklov med högskoleprovet. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig eftersom att det var min första skrivning och att jag har fått höra att man ofta brukar skriva två gånger, så lite nervös var jag allt då jag letade efter rätt hus och sal på Halmstad högskola. 5*55 minuter plus raster och lunch sprang snabbt förbi och den nervositet jag kände innan försvann helt och ersattes istället för en rädsla av att titta på klockan under skrivningarna, för om jag gjorde det skulle tiden gå ännu snabbare. Jag har iallafall rättat mitt prov och ja, jag är inte nöjd. Därför får vi se vad som händer till hösten -om det blir en skrivning nummer två eller om jag redan hamnat där jag vill.

För ett tag sedan berättade jag om hur mitt ommöblerade rum var så oerhört inspirerande, just nu är det bara rörigt och jag har hittat en ny inspirationsplats: skolan. Jag har suttit kvar länge nu tre dagar i rad och jobbar med allt möjligt och allt flyter bara på, så skönt! Igår var det naturkunskap och idag det nya arkitektprojektet där vi ska rita penthouses på redan befintliga byggnader inne i stan. Jag har gjort färdigt allt datorarbete så nu ägnar jag mig åt kalkering (jag tycker att en linje ritad med en 0.25 tuchpenna är såå mycket finare än en linje gjord i datorn!) och jag sitter själv i skolans bildsal. Jag dricker lite (läs: massa) te, lyssnar på lugn rogivande musik samt hur stormen utomhus sliter i knutar, träd och flaggor. Det är ganska mysigt faktiskt.

Igår, den 12e mars, infann sig en bubblande känsla i min kropp. Solen sken och jag satt i ett klassrum fullt med klasskamrater med stora leenden på läpparna och inget kunde stoppa oss, verkligen ingenting. Vi hade veckans religion lektion och vår lärare förklarade hur många måndagar som skulle försvinna på grund av ledighet och ville planera våren och när provet på hinduism och buddhism skulle vara, vecka 19 kom han fram till skulle vara lägligt. Detta innebär då att detta är vårt sista moment i Religion A eftersom att studenten sedan bara är en månad bort och att det då händer en hel del annat.

Det kändes helt galet, och det kändes ännu galnare idag när vi rusade till vaktmästarens krypin för att få ta emot våra studentmössor! Senare än många andra skolor, men den som väntar på något gott!

Tänk, det är inte förrän nu jag känner pirret inför studenten, men det känns fantastiskt (så länge man inte tänker på vad som ska hända sedan)!

Efter att ha varit upp och vänt i Norrland för sportlov så är jag nu tillbaka i Halmstad. Snön är försvunnen och har ersatts av snödroppar vilket ska innebära att våren är kommen. Dock inget som märkts av än; ett disktrasa till himmel och blåsigt..

Idag hade jag redovisning av ett stort projekt som vi jobbat med sedan vi började terminen så i veckan har jag ägnat mig åt de sista detaljerna på min plansch. För att göra detta var jag tvungen möblera om lite, så jag flyttade lite på mitt skrivbord och vips så fick jag världens kick! Genom att vrida bordet och flytta det några decimeter så har mitt rum blivit så mycket mer inspirerande även om det ser ut som ett bombnedslag. Nu när projektet är redovisat så har jag tagit med mig nästa hem, vilket är att bygga en modell av ett romerskt tempel. Jag har valt Portunus tempel och håller nu på med joniska pelare. Det känns så skönt att vara pysslig och kreativ!

Till helgen kommer jag fortsätta på samma spår, eftersom att arkitektprovet nu är publicerat ska jag och min kära brainstorma, jag har redan några ideér och det ska bli spännande och kul och sätta sig ned och leka fritt! Det är dagar som dessa jag känner att jag verkligen har hamnat rätt.

Alla hjärtans dag är det idag om någon har missat detta. Jag har bakat cookie-pops (alltså kaka på pinne, se ovan) till mina kära klasskamrater och har hittills haft en väldigt trevlig dag med modellbygge och filminspelning. Senare idag kommer min love hit och vi kör på en stående favorit; hemmagjorda hamburgare (med friskobröd såklart!) och sedan blir det bio.

Visst, en väldigt kommersiell dag och man ska väll visa sin kärlek till nära och kära hela tiden men är det inte mysigt att ha en dag fylld med rosor, hjärtan och kramar? Jag tycker det och har dagen till ära på mig en röd klänning.

Nu är det v.5 och det innebär Temavecka på Ljud&Bildskolan i Halmstad. Temat är reklam och alla skolans elever har blivit indelade i grupper om ca 8 personer som under denna vecka ska jobba mot ett företag och hjälpa företaget med marknadsföring på olika vis. Lärarna säljer tjänster så som presentationsteknik, webb-hjälp, felsökning, korrekturläsning med mera, samt att allt kostar (LBS-pengar). På fredag är det deadline och företagen som vi jobbat mot kommer till skolan så vi får presentera vårat arbete för dem. Syftet är då att få använda våra kunskaper "på riktigt", knyta kontakter och lära känna och kunna samarbeta med elever från andra klassgränser och årskurser.

Tyvärr så var det en del negativa kommentarer och suckande inför denna vecka vilket är synd eftersom att lärarna har lagt ner mycket jobb för att ordna detta..

Jag blev iallafall utvald till gruppledare för grupp 16 och vi ska jobba med en inredningsbutik inne i stan och komma med förslag på tidningsannonser samt radio-jinglar. Dagen ägnades mest åt förberedelser, prata med butiksägaren, samla fakta och information för att imorgon kunna köra igång på riktigt. Jag har fixat en anslagstavla till vår arbetsplats så vi kan få upp alla viktiga pappren från högarna på bordet och jag har även bakat muffins. Man måste ju komma på god fot med sina medarbetare, eller hur? Jag är mycket nöjd med dem iallafall (alltså mina medarbetare, att misslyckas med muffins är väl näst intill omöjligt?) och jag tror att vi kommer göra ett bra jobb. Det ska bli spännande att få redovisa allt på fredag, men det är tre långa och stress-fyllda dagar fram tills dess och mycket hinner hända.

(Fortsättning följer.. kanske)

Jag har hittills mjukstartat året, tog det lugnt hemma i ett snöklätt Norrland några dagar och kom sedan ner till ett plus-gradigt Halmstad. Idag inledde jag vårterminen med en studiedag (det vore ju illa om man slet ut sig det första man gjorde), så jag har gjort några ärenden och löst ett tre månaders träningskort på Träningskompaniet.

Jag tänkte vara lite olik alla andra och istället spana fram på 2012 istället för att blicka tillbaka på 2011 även om det var ett väldigt bra år. Nu i vinter fyller jag nitton, mitt körkort fyller ett år (har planer på att göra en tårta som ser ut som ett körkort, klurar fortfarande på hur jag ska gå tillväga), jag ska visa upp CL Designs på UF-mässan i Varberg, jag ska göra arkitektprovet och skriva högskoleprovet. Hur påsken skall firas står ännu oskrivet, men det spånas om en tripp tillbaka till London eftersom att jag har lite ouppklarade saker med den staden (Harrods, London Eye, afternoon tea med mera med mera!). På morsdag ska jag gå på studentbal i en gul chiffongklänning och den åttonde juni tar jag studenten! Fram till dess kommer nog en hel del plugg pressas in på schemat också.

Efter studenten kommer jag jobba på Café Killeröd där jag jobbade i somras.

Vad som händer till hösten har jag ingen aning om. Där snackar vi verkligen om ett oskrivet blad och jag kan tänka mig att jag inte är den enda som tar studenten i år som känner likadant. Men än så länge känns det inte så farligt och läskigt, men bara så länge ingen frågar mig om vad jag ska göra. När det kommer till nyårsfirandet så har jag iallafall en plan, eller en liten önskan, om att vara i Båstad och på tolvslaget stå uppe på Hallandsåsen och se på kuststräckan mellan Torekov och Halmstad och alla raketer som skjuts iväg.

Jag tror att 2012 kommer bli minst lika bra som 2011. Vad tror ni?

En kram-killer-update:
Jag lever fortfarande men var nära att åka ut ur spelet två gånger idag. Väldigt skrämmande, men det känns skönt att veta vem det är som är ute efter mig iallafall. Ingen skymt av mitt eget offer.

Det är en spänning inom LBS Halmstads väggar som går att ta på. Det är nämligen så att det är krig, studentkommittén på skolan anordnar tävlingar och lekar under studentårets gång och nu är det kram-killer. Det går ut på att alla treor har fått en lapp med en namn på, den personen skall man eliminera genom att krama den personen, och när man gjort det får man den personens lapp och det blir ens nya offer. Dock så måste man ha en tomteluva på sig under själva kram-momentet och lektionssalar är fristäder.

Det startade igår klockan 12 och som tur för mig och min klass så slutade vi redan vid halv elva, så vi var säkra fram tills imorse. Alla går omkring och kastar blickar mot varandra, håller koll på var tomteluvor befinner sig, rusar från klassrum till klassrum och bildar mänskliga murar.

Det är spännande att se hur länge jag överlever, men jag har iallafall lyckats "döda" mitt första offer.
Mohahahaha!

Japp, jag överlevde stormen. Jag kände mig mycket säker i min källare/bunker under gårdagens stormvindar, jag tände en massa värmeljus, var invirad i ett antal filtar och zappade mellan olika tv-serier och filmer.

I lördags var jag på skolan i egenskap som elevambassadör då vi hade Öppet Hus. Jag måste själv säga att det var väldigt lyckat då det var väldigt många som var intresserade av vårat Teknikprogram med inriktning samhällsbyggande och miljö, alltså LBS Arkitekt. Det populäraste programmet hos oss, och kanske på alla LBS's skolor, är Spel-programmen, så det var skönt med lite omväxling. Dock så pratar jag inte så mycket om vilka kurser som programmen innehåller utan är mer inriktat på att visa runt besökarna i skolan, förklara hur saker fungerar, svara på frågor och tala för skolan. Efter skolreformen, GY11, så handlar det numera om att välja vilken skola man vill gå på snarare än vilket program. Tidigare fanns det ju hur många olika program som helst, men nu är det nerbantat och läser man teknik-programmet till exempel så är det exakt likadant på Sveriges olika gymnasieskolor förutom den lilla inriktningen och programprofilen på ca 700p av totalt 2500p. Och när det då kommer till att tala om skolan så finns det inget illa att säga; på alla LBS's skolor ska det aldrig gå mer än 300 elever, detta för att elever ska kunna få den hjälp de behöver och för att man ska kunna ha en relation till lärarna och inte bara vara ett namn som ibland är på lektionerna och ibland inte -inte vara en i mängden helt enkelt. På vår skola har vi väldigt fräscha lokaler med INGEN förstöring, och hur mysigt är det inte att komma ut ur en lektionssal och höra någon som spelar gitarr? Att vi dessutom inte fick en enda anmärkning på Skolinspektionens rapport säger ju också en del!

Haha, ja, lite smygreklam där. Men ni vet ju att när man gillar något så vill man ju gärna berätta om det. Dagens enda lektion är slut sedan länge och jag sitter nu och trixar med en film till mitt UF-företag. Men jag tänkte snart gå hem och baka lussekatter. Jisses, aldrig tidigare har jag varit julig redan dryga månaden innan julafton. Men när jag och mamma var på Tivolis (underbara!) julmarknad för två veckor sedan så gick det inte att inte få julkänslor. Så sedan dess har tre små söta ull-tomtar fått stå på min fönsterbräda och ovanför dem hänger en fin vit julstjärna.

Nej, nu ska det bakas, och i jäs-pauserna ska jag träna på mitt tal jag skall hålla på onsdag. Jag ska prata om en bok som ligger min varmt om hjärtat.

Under hösten har jag startat ett UF-företag tillsammans med en klasskamrat, och vi kommer under detta läsår göra personliga nyckelringar. Igår var en stor dag för då skickade jag iväg vår första beställning! Det var två stycken nyckelringar med rosa bandet på och då skänks 50% oavkortat till Bröstcancerfonden.

Bilden nedan är en länk till företagets blogg, kika in och lägg en beställning du med!