Igår damp brevet från Halmstad -som jag så länge väntat på- ner i brevlådan. Lite läskigt måste jag säga, dels att öpnna det, men också för att jag och pappa hade suttit och pratat om det på morgonen, och han hade kollat upp om dom hade tagit ut dom som var preliminärt intagna. Det hade dom, 16 st + mig! Det första som välde upp inom mig var såklart glädje, jag ville skrika, hoppa ochspringa för att få ut den energi som plötsligt fanns i kroppen. Men sedan när jag smält att jag faktiskt lyckats ta mig halvvägs in (är ju inte 100% säkert, jag kan ju faktiskt sänka betygen), så kommer ju den sociala delen. Kommer jag verkligen våga bo själv? Månaderna som ligger framför oss kommer nu ägnas åt att väga fördelarna mot nackdelarna.


En grej jag tänkte på var ordet intagen. Det låter som om dom ska ta in mig på ett dårhus eller nått. Haha