Mellanlandning
Hej på er! Nu sitter jag i mitt tretton kvadratmeter stora/lilla rum i Halmstad, som jag blivit frälst av. Tala om en stad som kan ta en med storm, en stad som har allt, en stad som jag fullkomligt älskar. På söndag kväll, vid sex tiden kom vi (jag, mamma och pappa) fram. Då hade vi suttit i bilen i tolv timmar (!) med tre stopp efter vägen. Men jag måste säga att det inte var så farligt, att sitta i bilen så många timmar. "Tråkighetsprövningen" har inte gått omärkt förbi och jag har nu betydligt lättare för att åka längre sträckor.
Dagarna efter söndagen har ägnats åt att få en rätsida på allt. Rummet har gått från termodynamikens andra grundsats (= kaos. Pappa som fyllde på min ordbok med detta ord, som jag nu använder så ofta jag kan. För de låter ju lite coolt, visst gör det?) till ett rum som man utan svårigheter kan röra sig i och man behöver inte snubbla över saker som ligger slängda över golvet som var ett problem under förra veckan i mitt rum där hemma i Nyland. Det är endast några småsaker som ligger i ett hörn som ska läggas undan sedan är det perfekt, och då kommer ni få se bilder :)
Jag har åkt runt i staden för att memorera vägar och platser. Jag har skaffat en cykel. Eller snarare fått överta en. Min pappas kusins fru hade en som hon aldrig använde så då var det ju perfekt att jag fick ta den. Det är en blå Monark. En rostig tantcykel med cykelkorg och dubbla lås. Halmstad är nog cyklarnas huvudstad, alla cyklar. Det första vi mötte när vi klev ur bilen i söndags var just cyklister. Det är därför jag har dubbla lås, ett som var fastmonterat och sedan har jag skaffat ytterligare ett lås, för att vara på den säkra sidan, för jag vill verkligen ha kvar den. Bilder kommer senare.
Igår var första dagen i skolan och fram till onsdag nästa vecka har vi bara information- och lekdagar vilket känns otroligt soft. I ARH09 är vi 19 elever, övervägande tjejer. Samanlagt är vi ettor närmare hundra stycken, och totalt på skolan ska vi vara 285. Alltså inte en speciellt stor skola. Inte stor alls, jag förstår inte riktigt hur 180 pers till ska få plats. Jag tycker byggnaden är lagom stor för bara oss ettor. Ska bli spännande att se på måndag. Känns som om det blir rätt trångt. Bilder på skolan kommer också senare.
Allt det här känns helt overkligt och jag väntar bara på att jag ska vakna upp till en regnig grå dag och sedan gå till bussen och åka till Ytterlännäs. Det är för bra för att vara sant. Allt klickar och går min väg och mitt humör är på topp. Dock skulle jag nog bara säga att detta är en mellanlandning. Jag har fått en bra början men nu väntar det faktum att bo ensam och komma igång i skolan på riktigt och jag skulle nog säga att jag inte har landat förräns om en månad kanske.
Nu orkar jag inte skriva mer, dagen har tillbringats på stranden. Först den som ligger ca 200 meter från skolan där vi spelade brännboll mot Musikprogrammets ettor (vi, Arkitekterna, vann såklart!) och sedan cyklade jag och två stycken ur klassen till Tylösand och badade, solade och snackade. Ska göra iordning något att stoppa i magen, en toast kanske, och sedan blir det sängen och tv:n. Ni vet att jag lever.
Over and out!