En sammanfattning

i Allmänt,

Så börjar detta år lida mot sitt slut, och som ni antagligen har koll på är det imorgon vi ska vara vakna till minst tolvslaget (på natten..) önska varandra ett gott nytt 2010 och sedan är det tillåtet att slockna även om de flesta är vakna några timmar till. Har suttit och läst en massa olika sammanfattningar av 2009 och började då tänka tillbaka på året som passerat och vad som faktiskt hänt. , därför ska jag knåpa ihop min egen sammanfattning.

2009 välkomnades och inleddes i Bollsta hos några kompisar åt familjen med god middag, trevliga samtal och skratt. Januari månad rullade på lugnt, lovet höll i sig till den sjunde (7:e) och hela månaden var rätt lugn om man ser det till läxor, prov och skolarbeten. Men eftersom att den vi nior den första (1:a) februari skulle skicka in våra ansökningar till gymnasiet så var det en hel del tankar som snurrade, samtal vid middagsbordet om vilket program som skulle tänkas vara det "bästa", det som skulle passa mig och mina viljor bäst. Det stog mellan naturprogrammet och arkitektlinjen. Dock var jag då ändå rätt säker på vad jag ville, men fördelarna vägdes ändå mot nackdelarna flera gånger om.

När jag slår upp första veckan i februari i min kalender så börjas det. Vecka 6:
Måndag: Grattis Erika!
Besök hos tandläkaren.
Tisdag: Nationella i svenska -läsförståelse.
Onsdag: Prov i spanska, verb och karakäristiska drag.
Torsdag: Nationella i svenska -uppsats.
Skolbio.
Fredag: Prov i SO -andra (2:a) världskriget.

Ja, sedan rullar det på fram till lovet. Dock hinner jag klämma in min födelsedag där emellan också. Efter lovet tuffar det på med nationellaprov, "vanliga" prov, förhör, besök hos tandläkaren och i slutet av mars drar träningarna inför min efterlängtade temakonsert igång. Torsdagen vecka tretton (13) får vi en välbehövd paus och några av oss (en full buss) åker till Björnriket (även kallat Bear kingdom)över dagen. Om jag minns rätt så hade vi himla tur med vädret och backarna var väldigt sköna. Jag kommer iallafall ihåg att det var en väldigt lyckad dag.

Månaderna går omärkta förbi då tempot är rätt högt när det gäller skolarbeten. Jag hade det riktigt tufft och pianomusik höll mig koncentrerad och den tjugförsta maj får vi en långhelg som jag spenderar i Hudiksvall som blir min räddning. Sedan går tiden snabbt, juni månad är full med saker att göra dock då saker som är lite roligare till exempel balen (avslutningsdansen), lite jobb, en trevlig mentordag, avslutningslunch, dans på Ärsta, skolavslutning, stadsfest och i månadens slut åker jag med familjen mot Nordkap. Något att nämna är då kanske skolavslutningen. Vi fick tillsist, efter tre år gå längst fram, sätta oss längst fram och stå i rampljuset. Några fick mottaga stipendium (många ur min klass, 9B. Kul!), bland andra jag! Japp, den första motiveringen som lästes upp var ".. har på ett talangfullt och mästerligt sätt visat att hon frimodigt och skickligt kan klä sina tankar i ord, såväl i tal som i skrift" och den tillhörde då mig. Efter betygutdelningen väntade sedan det jobbigaste, att inse att man inte längre tillhörde 9B, den grupp man tillhört i tre (3) års tid. Det var dags att skiljas och det med tårar, lite skratt och några leenden.

Efter en resa bland Norges berg och dalar på serpentinvägar i nästan fyrahundra (400) mil blev det en resa ner till huvudstaden för att vara barnvakt och sedan väntade tre (3) veckors arbete. Jag skulle vara på parkförvaltningen mellan klockslagen 08:00 - 13:00. Dom tiderna gick dock inte alls att gå efter, då vi varken började eller slutade den satta tiden. Ett väldigt soft sommarjobb måste jag säga, med en himla bra timlön. Vi är nu inne i juli månad, och det var i den månad jag fick mitt slutgiltiga besked om vart jag skulle hamna till hösten. Jag fick reda på att jag blivit antagen till arkitektlinjen i Halmstad, nittioåtta och en halv (98,5) mil ner i Sverige på andra sidan av landet, på västkusten. Många tankar och känslor rusade genom hjärnan, men de var mest positiva och förväntansfulla.

När vi kommer in i augusti börjar det dra ihop sig för den sextonde (16:e) tog vi mitt rum med oss ner till Halmstad och då är det dags att påbörja det nya kapitlet. Den nittonde (19:e) augusti träffade jag min nuvarande klass för första gången. Det var pirrigt och nervöst, men jag tänkte att det var likadant för alla och jag överlevde dagen. Den första veckan var en tyst vecka, vi skulle lära känna varandra men vi pratade inte speciellt mycket men ett, tu, tre så var där en toppenklass! Tiden mellan den första riktiga skoldagen och den sista innan novemberlovet hade vi fullt upp, det var mycket att ta in (klasskamrater, lärare, nya ämnen och liknande) och tids nog kom även helvetesveckorna. Ett tag satt jag från då jag kom hem efter skolan tills det var dags att slå igen boken och sova, det var riktigt jobbigt. På lovet åkte jag hem och vilade upp mig, jag gjorde mest ingenting utan tog bara den givna chansen till att andas ut.

När jag var på plats i Halmstad igen var jag beredd på nya helvetesveckor, men de kom inte riktigt. Inte på samma sätt. Lärarna började koppla ihop namn och ansikte bättre och behövde inte längre gå med klasslistan framför näsan och kisa med ögonen mot oss för att minnas. Att stämningen i klassen, roliga ämnen, trevliga lärare, en underbar stad och en toppenbra lägenhet med tillhörande sambos fick mig att känna att det här verkligen var min plats, att det var och är här jag hör hemma, i ARH09, i Halmstad.

Tiden går fort när man har roligt och veckorna mellan novemberlovet och det nuvarande jullovet gick i en rasande fart. Nu sitter jag hemma i Nyland i soffan med mamma och pappa. Julafton firades här hemma tillsammans med släkten, med Kalle Anka, julklappar, skratt och kortspel.  Dagarna har gått sedan dess, imorgon en vecka, och jag har bara tagit det lugnt. Har jävlats med en huvudvärk som heter duga och i måndags blev det en tur till Birsta då jag satt bakom ratten i Toyotan.

Ja, det var mitt år i stora drag och snart har vi ett nytt, oskrivet år framför oss. Imorgon ska jag göra mitt bästa för att få en toppenkväll och sedan får vi se vart det leder. Jag önskar nu er ett gott nytt år och så hoppas vi på att 2010 kommer bli ett år vi aldrig kommer glömma (på ett positivt sätt!).

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela