Statens Järnvägar
I torsdags den sjuttonde (17:e) december gick jag på jullov och dagen efter, alltså då på fredagen, var det dax att åka uppöver, hemöver. På kvällen packar jag mina väskor och morgonen därpå de sista sakerna. Strax innan klockan ett är jag på stationen och väntar då på att mitt tåg ska komma. Tio över ett släpar jag med mig min väska ut på perrongen. Det är kallt och sekundvisaren på klockan verkar ha frusit fast för tiden går riktigt, riktigt sakta. 13:19 skulle tåget rulla in men ungefär 13:16 ljuder högtalarna, en mansröst berättar i slowmotion att tåget är försenat och väntas komma en timme senare. EN TIMME! Jag suckar tungt och släpar in min väska tillbaka in i värmen och frågar sedan några i personalen hur det blir med anslutningar (skulle byta tåg i både Göteborg och Stockholm) och får svaret att det löser sig på tåget.
En timme senare släpar jag åter ut väskan på perrongen och får än en gång höra den sega mansrösten som säger att tåget är några minuter sen men snart kommer. Och ja, några minuter senare kommer tåget. Jag letar reda på min vagn, ställer ifrån mig min stora väska och letar sedan vidare efter min plats. Väl på tåget får vi höra att tåget är 1h och 20minuter efter tidtabellen och att en kvinna kommer gå genom vagnarna och kolla vilka anslutningar som måste bokas om. En stund senare kommer kvinnan och frågar vart jag ska någonstans och jag berättar. Hon antecknar och när vi börjar närma oss Falkenberg börjar de berätta hur vi ska ta oss till för att komma dit vi ska.
Bra precis klockan fyra är i Gbg och då rusar alla med sina väskor på perrongen till de information/biljett-kassor vi blivit tillsagda att gå till. Jag hamnar dock rätt långt fram i kön och slipper vänta i evigheter vilket var himla skönt. Jag får min biljett som tar mig till huvudstaden och letar mig sedan till Subway där jag köper mig en macka för att fylla på lite energi. När jag fått min beställnig sätter jag mig vid ett bord som står mot stora fönster. Knappt hinner jag slå mig ner så kommer det ett gäng ungdomar och ställer sig där och röker. Det tar några sekunder innan de ser att jag sitter där, men när de sedan gör det så börjar de stirra på mig. Öh? Det går tillomed till den grad att hon som sitter vid bordet bredvid frågar om jag känner dem.
16:42 står jag åter på en isande kall perrong och får veta att tåget är några minuter för sent. Det plingar i högtalarna var och varannan minut och en kvinnoröst meddelar de olika förseningarna. Jag tvivlar starkt på att något tåg kom iväg på angiven tid den eftermiddagen. Några minuter går och tåget rullar in på perrongen. Det är ett x2000 så jag måste nu använda varenda liten muskel jag äger och har för att få upp min väska för de 3 idiotiskt höga trappstegen. Jag trycker sedan in den i ett hörn och sätter mig på min plats. Vi blir informerade om att snart kommer de och kollar våra biljetter och att vi som har anslutningar ska meddela detta. Jag gör som jag blir tillsagd och när det är min tur att visa upp biljetten säger jag att jag ska vidare till Sundsvall. Konduktören antecknar några siffror från min ordinarie biljett och går sedan vidare.
Tiden går rätt fort och snart är vi framme i Stockholm. Men det är inte speciellt lugnande att vara några mil närmare hemmet eftersom att jag inte fått höra hur jag ska bära mig åt för att komma hem. Vilken kassa jag ska gå till eller något liknande. När jag hoppar av så ställer jag mig och väntar på personalen och frågar vart jag ska vända mig. Det svar jag får gör att jag får en klump i halsen och att tårarna börjar svida bakom ögonen. Den man jag frågat är förvirrad och den man som sedan lägger sig i säger att nästa tåg till Sundsvall går på lördag morgon (detta utspelar sig ca halv nio, fredag kväll). Dock så yttrar sig sedan den första mannen att det går ett nattåg som passerar min slutstation. Två kvinnor ansluter sig till oss och ledsagar mig sedan till en kundtjänst-kassa och berättar hur läget ligger till (en felbokning från SJ's sida..) och jag får då en plats på nattåget. En liggplats.
Tårarna har vid det här laget letat sig fram och en av de två kvinnorna tittar på mig och säger "nej, du måste sluta gråta för annars kommer jag också börja göra det". Hon ger mig sedan två checker á femtio (50) kronor som gällde på matställen på Centralstationen. De går sedan sin väg och jag sätter mig på en bänk och tittar på min biljett. Avgång: 23:50. Ankomst: 04:09. Jag skulle alltså underhålla mig, ensam, på Centralstationen i mer än tre (3) timmar! Länge sitter jag på bänken, ringer två samtal men kan inte ha fått något vettigt sagt.
Jag går omkring en stund och sätter mig sedan på en annan bänk bredvid ett gäng äldre och börjar sedan samtala med en gubbe. Tiden går åter igen riktigt sakta och mellan meddelandena i högtalarna hör jag några som spelar julsånger på gitarr. Men tillslut så är klockan faktiskt 23:50 och jag har då än en gång lyckats få upp min väska för tre höga trappsteg. Jag slängde in min sportbag på min säng i sovkupén och letade mig sedan till bistrovagnen där jag satte mig och läste. Efter jag vet inte hur lång tid, men ca en (1) timme senare återvänder jag till kupén för att krypa till sängs för att då upptäcka att min väska står på golvet och en man ligger i min säng. Att väcka honom, och antagligen också de andra i kupén, lät jag bli och gick då trumpet tillbaka till bistron. Jag somnade till och väcktes av att det var dags att stänga av vagnen och jag blev tillsagd att ta en ledig sittplats i vagnen bredvid.
Tillslut så lyckas jag somna i även den stolen och vaknar när tåget börjar närma sig Sundsvall. Sömndrucken letar jag mig till vagnen där mina väskor står och på vägen utbyter jag några meningar med en man som klagar på den hemska resan han haft. Det visar sig då att vi har åkt exakt samma resa och råkat ut för precis samma otur. Den enda skillnande var att hans resa tog sin början i Helsingborg, och min i Halmstad.
Till detta hör då att om jag hade fått veta att det första tåget (som skulle ta mig till Göteborg) var sent ca 20-25 minuter tidigare hade jag kunnat köpa en biljett på Öresundståget och då ta mig till Götet och hinna med mina ordinarie tåg. Och det gör mig så sur, de som jobbar på SJ visste väl rätt tidigt att tåget skulle vara sent? Så istället för att informera detta tre (3) minuter innan avgången skulle ha skett så hade man ju kunnat vara smart och tipsa om Öresundståg? Gud i himlen och alla världens svordomar vad sur jag var! Min resa skulle ha tagit ungefär nio (9) timmar, men det slutade med att jag var ute på vift i sjutton (17) vilket är mer än vad den långa trippen tar (den tar 12 timmar).
Jag gillar inte kombinationen Skåne, snö och tåg.
Over and out..!
En timme senare släpar jag åter ut väskan på perrongen och får än en gång höra den sega mansrösten som säger att tåget är några minuter sen men snart kommer. Och ja, några minuter senare kommer tåget. Jag letar reda på min vagn, ställer ifrån mig min stora väska och letar sedan vidare efter min plats. Väl på tåget får vi höra att tåget är 1h och 20minuter efter tidtabellen och att en kvinna kommer gå genom vagnarna och kolla vilka anslutningar som måste bokas om. En stund senare kommer kvinnan och frågar vart jag ska någonstans och jag berättar. Hon antecknar och när vi börjar närma oss Falkenberg börjar de berätta hur vi ska ta oss till för att komma dit vi ska.
Bra precis klockan fyra är i Gbg och då rusar alla med sina väskor på perrongen till de information/biljett-kassor vi blivit tillsagda att gå till. Jag hamnar dock rätt långt fram i kön och slipper vänta i evigheter vilket var himla skönt. Jag får min biljett som tar mig till huvudstaden och letar mig sedan till Subway där jag köper mig en macka för att fylla på lite energi. När jag fått min beställnig sätter jag mig vid ett bord som står mot stora fönster. Knappt hinner jag slå mig ner så kommer det ett gäng ungdomar och ställer sig där och röker. Det tar några sekunder innan de ser att jag sitter där, men när de sedan gör det så börjar de stirra på mig. Öh? Det går tillomed till den grad att hon som sitter vid bordet bredvid frågar om jag känner dem.
16:42 står jag åter på en isande kall perrong och får veta att tåget är några minuter för sent. Det plingar i högtalarna var och varannan minut och en kvinnoröst meddelar de olika förseningarna. Jag tvivlar starkt på att något tåg kom iväg på angiven tid den eftermiddagen. Några minuter går och tåget rullar in på perrongen. Det är ett x2000 så jag måste nu använda varenda liten muskel jag äger och har för att få upp min väska för de 3 idiotiskt höga trappstegen. Jag trycker sedan in den i ett hörn och sätter mig på min plats. Vi blir informerade om att snart kommer de och kollar våra biljetter och att vi som har anslutningar ska meddela detta. Jag gör som jag blir tillsagd och när det är min tur att visa upp biljetten säger jag att jag ska vidare till Sundsvall. Konduktören antecknar några siffror från min ordinarie biljett och går sedan vidare.
Tiden går rätt fort och snart är vi framme i Stockholm. Men det är inte speciellt lugnande att vara några mil närmare hemmet eftersom att jag inte fått höra hur jag ska bära mig åt för att komma hem. Vilken kassa jag ska gå till eller något liknande. När jag hoppar av så ställer jag mig och väntar på personalen och frågar vart jag ska vända mig. Det svar jag får gör att jag får en klump i halsen och att tårarna börjar svida bakom ögonen. Den man jag frågat är förvirrad och den man som sedan lägger sig i säger att nästa tåg till Sundsvall går på lördag morgon (detta utspelar sig ca halv nio, fredag kväll). Dock så yttrar sig sedan den första mannen att det går ett nattåg som passerar min slutstation. Två kvinnor ansluter sig till oss och ledsagar mig sedan till en kundtjänst-kassa och berättar hur läget ligger till (en felbokning från SJ's sida..) och jag får då en plats på nattåget. En liggplats.
Tårarna har vid det här laget letat sig fram och en av de två kvinnorna tittar på mig och säger "nej, du måste sluta gråta för annars kommer jag också börja göra det". Hon ger mig sedan två checker á femtio (50) kronor som gällde på matställen på Centralstationen. De går sedan sin väg och jag sätter mig på en bänk och tittar på min biljett. Avgång: 23:50. Ankomst: 04:09. Jag skulle alltså underhålla mig, ensam, på Centralstationen i mer än tre (3) timmar! Länge sitter jag på bänken, ringer två samtal men kan inte ha fått något vettigt sagt.
Jag går omkring en stund och sätter mig sedan på en annan bänk bredvid ett gäng äldre och börjar sedan samtala med en gubbe. Tiden går åter igen riktigt sakta och mellan meddelandena i högtalarna hör jag några som spelar julsånger på gitarr. Men tillslut så är klockan faktiskt 23:50 och jag har då än en gång lyckats få upp min väska för tre höga trappsteg. Jag slängde in min sportbag på min säng i sovkupén och letade mig sedan till bistrovagnen där jag satte mig och läste. Efter jag vet inte hur lång tid, men ca en (1) timme senare återvänder jag till kupén för att krypa till sängs för att då upptäcka att min väska står på golvet och en man ligger i min säng. Att väcka honom, och antagligen också de andra i kupén, lät jag bli och gick då trumpet tillbaka till bistron. Jag somnade till och väcktes av att det var dags att stänga av vagnen och jag blev tillsagd att ta en ledig sittplats i vagnen bredvid.
Tillslut så lyckas jag somna i även den stolen och vaknar när tåget börjar närma sig Sundsvall. Sömndrucken letar jag mig till vagnen där mina väskor står och på vägen utbyter jag några meningar med en man som klagar på den hemska resan han haft. Det visar sig då att vi har åkt exakt samma resa och råkat ut för precis samma otur. Den enda skillnande var att hans resa tog sin början i Helsingborg, och min i Halmstad.
Till detta hör då att om jag hade fått veta att det första tåget (som skulle ta mig till Göteborg) var sent ca 20-25 minuter tidigare hade jag kunnat köpa en biljett på Öresundståget och då ta mig till Götet och hinna med mina ordinarie tåg. Och det gör mig så sur, de som jobbar på SJ visste väl rätt tidigt att tåget skulle vara sent? Så istället för att informera detta tre (3) minuter innan avgången skulle ha skett så hade man ju kunnat vara smart och tipsa om Öresundståg? Gud i himlen och alla världens svordomar vad sur jag var! Min resa skulle ha tagit ungefär nio (9) timmar, men det slutade med att jag var ute på vift i sjutton (17) vilket är mer än vad den långa trippen tar (den tar 12 timmar).
Jag gillar inte kombinationen Skåne, snö och tåg.
Over and out..!