Låt mig vara!?
I morse när jag duschade hade jag blicken klistrad på en skugga som liknande en rätt stor spindel, men som visade sig vara trådar. När jag såg det drog jag en lättnadens suck,
men sekunden senare slängde jag en blick in i hördet på vår dusch, och där klättrar det en spindel! Uuush! Snabbt som attan hoppade jag ut ur duschen, torkade mig och sprang in på mitt rum. Jag andades ut och styrde stegen till köket och där möts jag av två äckelpäckel till! Jag har sagt det förut och jag säger det igen; spindlar kommer bli min död.
Att säga att "dem är minst lika rädd för dig" biter inte på mig längre. För om de nu var det, varför i hela friden väljer dem att bo i samma lägenhet som mig. Att springa runt mina fötter. Att vara i samma dusch som mig? Varför bor dem helt enkelt inte i skogen? Jag bor ju inte där (i skogen) eftersom att jag vill slippa bli rädd för dem, och då borde ju inte dem bo här om dem nu är så rädd för mig. Eller?
USHA säger jag bara!