Nu när jag har flyttat och berättat det för folk, vuxna, så har 9 av 10 sagt något i stil med att man är tvungen att växa upp fort när man flyttar hemifrån redan vid 16 års ålder. Och visst är det så, det finns ingen som har diskat efter frukost när man kommer hem. Ingen som ber en att städa rummet, gå och handla, tvätta eller stryka. Allt ska göras själv och man ska tänka på allt och ha lite framförhållning. Är det dax att boka tvättstugan? Vad ska jag äta, kanske jag måste handla hem så det finns i frysen? Ja, ni vet. Jag har nu "varit igång" i snart.. ja, hur länge har jag bott själv? I två veckor och två dagar. Jag har tvättat, tumlat och strukit kläder. Jag har diskat och funderat på att införskaffa ett par diskhandskar, händerna blir så förtvivlat torra av diskvattnet! Jag har lagat mat, frukost och middag. Ja, jag har testat på det mesta som kan räknas in i kateogrin "växa upp fort". Men idag fick jag en märklig känsla när jag var påväg hem från stan, lite déjà-vu-aktig*. Fast inte riktigt ändå. Jag var som sagt påväg hem från stan, och jag gick in i en godiskiosk för att köpa mig lite godis. När jag betalar ställer jag ned mina kassar (en med mat, två med kläder) framför disken och ger min godispåse till kassörskan. Medan hon väger min påse tar jag fram min börs och räcker hon sedan en sedel och får tillbaka växeln. Mynten hamnar i börsens myntfack och sedan händer det. Jag böjer mig ner och stoppar min godispåse i en av mina tre påsar, och då känner jag mig en mamma! Jag får för mig att snön yr utanför a la julskyltning. Att jag är ute i sista minuten och köper några julklappar och är nu påväg hem till mina två barn som väntar på att jag ska laga mat åt dom. Jag blev helt paff när jag kom ut ur kiosken och hängde mina påsar på min tantcykels styre (som förstärkte jag-är-inte-16-längre-utan-jag-är-nu-mamma-ålder) och rullade hemöver. Tro hur jag kunde koppla det så? Från att stoppa en påse godis i en påse med kläder, till att jag är en småbarnsmamma som är ute i julruschen? Det var ioförsig en mysig känsla som infann sig den där hundradels sekunden tanken rusade genom min hjärna men ändå. Att något ungdomligt (att köpa godis är väl ändå det?) kan få en att känna sig gammal, även om det bara var för ett ögonblick? Den känslan rusade aldrig genom hjärnan och kroppen när jag tvättade förra veckan. Eller när jag idag lagade mat efter recept. Eller någon annan gång jag gjort något ur "växa upp fort"-kategorin.  Hm, ja de är konstigt hur hjärnan fungerar ibland..