Min dator dog. För en vecka sedan dog min älskade dator, helt plötsligt (det måste ha berott på att jag alldeles nyligen sa att den har funkat helt felfritt sedan jag fick den för 1,5 år sedan). Jag blev skräckslagen, misstänkte att det var hårddisken som kraschat och tänkte på de ca 1700 bildfilerna som jag inte sparat över på min externa hårddisk. 1700 bilder! Det tog ungefär ett dygn att smälta detta faktum, och jag började fundera på vad som skulle behöva göras; vilka program som måste installeras, vilka bilder som jag gillade och absolut behövde ersätta på något sätt. Ja, tankarna snurrade. Men jag pratade med pappa och fick veta att det inte är speciellt vanligt att hårddisken kraschar utan att det är mer troligt att det är moderkortet eller något annat, vilket lugnade mig.

Efter att ha kontaktat Vaio så skickades den iväg till Frankfurt, Tyskland, på torsdagen. På fredagen fick jag ett mess som berättade att den kommit fram och att inom 5-10 arbetsdagar skulle jag få veta mer om vad som hände med min dator. Igår fick jag ett nytt mess som sa att min dator var påväg mot Halmstad och att inom 1-2 arbetsdagar skulle den vara i min ägo igen.

För ca en timme sedan fick jag en stort platt paket i min hand. Det tog mig ungefär tre sekunder att packa upp min fina silver-grå Vaio, läsa pappret där man beskrivit vad problemet var, starta den och känna en oerhörd lättnat och lycka. Jag tillhörde inte de onormala fall där hårddisken kraschat, utan det var moderkortet som strejkat. När jag sedan kopplar in min externa hårddisk ser jag också att det bara var ca 200 bilder som jag inte hunnit spara över (dock kanske de mest betydelsefulla bilderna).

 

Bara för att jag blev så lättad och glad över att ha min dator tillbaka så funderar jag på att cykla till torget och köpa mig en bukett blommor :)