Att behöva ta sats för att svälja den minsta lilla brödbit, lite glass, eller ett kryddmått te som trestegshopparna gör innan de börjar springa mot plankan, är riktigt jobbigt. Den enda souveniren jag fick med mig från Roxette-konserten förra veckan var inte bara ett nyckelband utan även en svullen hals som utvecklats med pulserande öron, feber och slutat i halsfluss. Blä. Nu ska jag ta mig en varm dusch, försöka äta något och sedan inta sängen igen. Det är en himla tur att min dator är tillbaka så jag kan titta på film. Klockan tio ska jag ta min andra kåvepenin-tablett för dagen, jag kommer antagligen behöva ställa väckarklockan.

Over and out.