Sommaren som varit
Nu är sommarlovet slut så tycker jag nu att det är på sin plats att jag summera sommaren 2011.
Jag kan börja med att säga att jag lagt om hela mitt sätt att leva denna sommar, det har varit väldigt mycket carpe diem, fånga dagen, ta allt som det kommer, göra det jag vill och planera så lite som möjligt. Jag har tagit ett steg närmare en egenskap jag önskar att jag hade; spontanitet. Den inställningen har fungerat jättebra nu i sommar, men nu har det införskaffats en kalender, för som alla säger: planering är A och O för att lyckas i skolan.
Nu låter det kanske som om jag har slappat och varit ledig hela sommaren, men ni som läst mina få uppdateringar i sommar vet att jag faktiskt har jobbat - sex dagar i veckan. Jag har jobbat på ett café som ligger strax utanför Båstad och arbetet där fortsätter på helgerna fram tills stängning på farsdag, så länge jag orkar och hinner kombinera det med skolan.
Jag har alltså varit på café och ju längre sommaren har gått, desto oftare har jag ställt mig frågan: vad tänker folk när de hör ordet café? Av erfarenhet kan jag nu säga att det finns en del som förknippar det med att man ska boka bord innan man kommer, att personalen kommer ut till borden och tar beställningar, varmkök och rättigheter för vin och starköl. Tycker ni inte att de beskrivningarna hör bättre hemma hos en restaurang eller är det jag som har "låga" krav på ett café? När jag tänker på ordet dyker det mer upp en bild av en bricka där man får sin beställning placerad, man betalar för det man fått och sedan går man och sätter sig vid ett bord och fikar. Men men, vi är ju olika och har olika syn på saker och ting, bevisligen.
Vi har mackor på vår "meny", fem olika sorter som vi gör efter hand när de blir beställda, de är alltså inte färdiga och har legat och gojsat ihop sig i timmar innan kunden får dem. I skedet när kunden ska få mackan/mackorna så kommer vi visserligen ut till kunden med dem eftersom att det kan ta lite tid att göra dem, och därför kanske det påminner lite om en restaurang. När tennis(/stockholms)veckan var över blev det riktigt rulle på cafét, vi hade ständiga köer från 12-16 och i princip alla skulle ha mackor. Jag har ett speciellt minne från denna tid, och då var det en kvinna som stoppade mig ute på caféets altan och sa att hon hade beställt en macka, men att hon fortfarande inte hade fått den och att hennes lunchtid snart var över. Jag ursäktade och sa att vi jobbade så snabbt vi kunde. När jag kommer in till disken ser jag hur samma kvinna har följt efter mig och trängt sig fram genom allt folk som stod i kö och sa åter igen att hon hade kort om tid och att hon hade fått vänta på sin macka ganska länge. Igen fick jag förklara att det var mycket folk som var här idag (som om hon inte upptäckt det när hon fick sicksacka sig fram i kön för 10 sekunder sedan och när hon själv fick stå i den kön...) och att vi hade ett kösystem även för mackorna. Nästa gång jag ser henne sitter hon i lugn och ro med sin väninna, äter sin macka och skrattar ca 20-25 minuter senare. Suck.
Jag kan prata hur mycket som helst om café Killeröd eftersom att jag har spenderat så mycket tid där, men det skulle bara bli långdraget och det mesta är interna saker vilket ju inte är så kul att läsa om. Men jag har ju trots allt gjort liite annat också i sommar och det ska jag försöka berätta om lite senare för nu måste jag börja göra mig i ordning för första dagen på mitt sista år på gymnasiet (aah! läskigt).
Jag kan börja med att säga att jag lagt om hela mitt sätt att leva denna sommar, det har varit väldigt mycket carpe diem, fånga dagen, ta allt som det kommer, göra det jag vill och planera så lite som möjligt. Jag har tagit ett steg närmare en egenskap jag önskar att jag hade; spontanitet. Den inställningen har fungerat jättebra nu i sommar, men nu har det införskaffats en kalender, för som alla säger: planering är A och O för att lyckas i skolan.
Nu låter det kanske som om jag har slappat och varit ledig hela sommaren, men ni som läst mina få uppdateringar i sommar vet att jag faktiskt har jobbat - sex dagar i veckan. Jag har jobbat på ett café som ligger strax utanför Båstad och arbetet där fortsätter på helgerna fram tills stängning på farsdag, så länge jag orkar och hinner kombinera det med skolan.
Jag har alltså varit på café och ju längre sommaren har gått, desto oftare har jag ställt mig frågan: vad tänker folk när de hör ordet café? Av erfarenhet kan jag nu säga att det finns en del som förknippar det med att man ska boka bord innan man kommer, att personalen kommer ut till borden och tar beställningar, varmkök och rättigheter för vin och starköl. Tycker ni inte att de beskrivningarna hör bättre hemma hos en restaurang eller är det jag som har "låga" krav på ett café? När jag tänker på ordet dyker det mer upp en bild av en bricka där man får sin beställning placerad, man betalar för det man fått och sedan går man och sätter sig vid ett bord och fikar. Men men, vi är ju olika och har olika syn på saker och ting, bevisligen.
Vi har mackor på vår "meny", fem olika sorter som vi gör efter hand när de blir beställda, de är alltså inte färdiga och har legat och gojsat ihop sig i timmar innan kunden får dem. I skedet när kunden ska få mackan/mackorna så kommer vi visserligen ut till kunden med dem eftersom att det kan ta lite tid att göra dem, och därför kanske det påminner lite om en restaurang. När tennis(/stockholms)veckan var över blev det riktigt rulle på cafét, vi hade ständiga köer från 12-16 och i princip alla skulle ha mackor. Jag har ett speciellt minne från denna tid, och då var det en kvinna som stoppade mig ute på caféets altan och sa att hon hade beställt en macka, men att hon fortfarande inte hade fått den och att hennes lunchtid snart var över. Jag ursäktade och sa att vi jobbade så snabbt vi kunde. När jag kommer in till disken ser jag hur samma kvinna har följt efter mig och trängt sig fram genom allt folk som stod i kö och sa åter igen att hon hade kort om tid och att hon hade fått vänta på sin macka ganska länge. Igen fick jag förklara att det var mycket folk som var här idag (som om hon inte upptäckt det när hon fick sicksacka sig fram i kön för 10 sekunder sedan och när hon själv fick stå i den kön...) och att vi hade ett kösystem även för mackorna. Nästa gång jag ser henne sitter hon i lugn och ro med sin väninna, äter sin macka och skrattar ca 20-25 minuter senare. Suck.
Jag kan prata hur mycket som helst om café Killeröd eftersom att jag har spenderat så mycket tid där, men det skulle bara bli långdraget och det mesta är interna saker vilket ju inte är så kul att läsa om. Men jag har ju trots allt gjort liite annat också i sommar och det ska jag försöka berätta om lite senare för nu måste jag börja göra mig i ordning för första dagen på mitt sista år på gymnasiet (aah! läskigt).