Dags för antagligen det sista tecknet för att våren är här, nämligen Vår ruset. Jag har sprungit dessa fem kilometer tre år tidigare och i år blir det mitt fjärde. Förra året sprang jag helt otränad och jag följer den trenden i år med. Eller jag är ju tränad men absolut inte för att springa, min kondition ligger på noll men det är just det som är min drivkraft. Jag hatar att springa, det är verkligen urtrist men jag springer ändå Vår ruset för att bevisa att jag kan bara jag vill och att jag klarar av det - det är ju bara fem kilometer en gång om året... Nu på tisdag gäller det, jag har plockat fram mina joggingskocker, hämtat min nummerlapp och fått mig en tröja (den rosa på bilden), jag känner mig redo!
Så drog hela härvan med nationella prov igång igen, suck. All denna uppståndelse kring dessa prov skapar bara mer stress och press. För ca en halvtimme sedan lämnade jag in en uppsats i NP Engelska A. Jag hade starkt fått för mig att tiden var 180 minuter men hade ingen störe koll på vad vi skulle göra, men när vi kom in i aulan och såg att det var åttio minuter som gällde och när vi fick se uppgiften så andades jag ut, det hela var inte allt för överjävligt. Jag är så lättad! Nu sitter några musikelever och spelar gitarr och sjunger ute i "uppehållsrummet" och jag tyckte mig höra något om inställd engelskalektion i eftermiddag (har 3h engelska på onsdageftermiddagar..)! Vilket gör att det återstår en mattelektion av denna dag. Helt plötsligt känns denna grå, otroligt trista dag som en härlig dag :)
I fredags kväll fick jag hjälp av min lägenhets/träningskompis med att tona mitt hår lite mörkare, eller betydligt mörkare. På bilderna ovan kan ni se före och efter. Dock har inte bilderna tagits på lika villkor, och det var förvånandsvärt svårt att visa hur stor skillnad det egentligen har blivit. Jag är jättenöjd och en förändring satt inte alls fel.
Fredag kväll. Puh, vilken dag. Vilken härligt dag (lalalalalalala, lalalala lalala á la Ted Gärestad). Fredagar är lektionsfria dagar för mig och mina klasskamrater. Imorse vaknade jag tidigt (08:00), åt frukost och gick till gymmet och körde mitt vanliga pass i lugn och ro. Sedan när jag gick tillbaka till lägenheten insåg jag hur otroligt härligt det är med lediga dagar som man tar tag i och kör igång tidigt, man får så mycket gjort! En snabb dusch och sedan en sväng till skolan. En timme och fyrtio minuter senare cyklade jag i motvind in till stan och kikade runt, blev några kronor fattigare samt storhandlade på Hemköp och fyllde på i frysen (hur det nu är möjligt, jag har världens minsta frysfack -och det är ändå de största av de tre som finns i vårat kök- och det är nästan fullt när det är tomt!). Jag cyklade hem, proppade ner allt i frysen, slängde i mig en macka och sedan tillbaka till gymmet, den här gången för ett pass Funk'n dance. Det är så otroligt kul, vår lärare är så galet skön och hennes entusiasm och energi smittar av sig och man kan inte annat än ge gärnet. Efter passets slut gick jag och min lägenhets/träningskompis till affären och jag köpte mig lite naturgodis.
Nu sitter jag här och mumsar i mig riktigt god mat, jag är riktigt stolt över mig att jag har lyckats åstakomma detta, och tanken att jag kanske borde bli kock istället har slagit mig igen -för säkert tusende gången. Till detta avnjuter jag ett glas portello, min absoluta favoritdricka. Tyvärr så kan jag inte hitta den någonstans här nere i söder men igår hittade jag ett stort paket nertryckt i min brevlåda som innehöll en 1,5l portello. L Y C K A !
Ikväll ska jag ägna mig åt att smida planer och överraskningar, hihi. Våren tar med sig för underbara känslor!
Det är något visst med att rita för hand.. Jag tog en paus från datorskärmen, letade fram papper, en vässad penna och linjaler för att rita mitt hus (huset i handikapp-projektet). Det var först den ursprungliga planlösningen och sedan också den nya. Jag satt själv i skolans studio/atelje/bildsal, det var tyst och det var väldigt skönt.
Nu sitter jag i en datorsal igen och sysselsätter mig med mina rendreringar. Det är inte tyst längre, det sitter ett gäng spelutvecklare här som rätt hödljutt pratar om.. något, och jag blir galen på mig själv för att jag inte har bättre ordning på mina mappar och dokument, en del ligger på mitt usb och en annan del ligger på skolans server, och jag kommer aldrig ihåg vad som ligger vart. Jag måste helt klart skaffa mig ett bättre system..!
EDIT: Jag dissade datorn på eftermiddagen/kvällningen och sällskapade istället några klassisar i studion/ateljen/bildstudion och jobbade med en fördjupningsuppgift vi har i Nutida konst. Vi ska måla eller skapa något, reflektera över vad vi har skapat och sedan koppla det till en konststil vi läst om tidigare, till exempel jugendstil, expressionism, dadaism, kubism eller popkonst. Jag kom riktigt långt i mitt arbete och är riktigt nöjd med hur resultatet ser ut så här långt. Tiden rullade snabbt fram och jag hade riktigt trevligt. Har jag sagt att jag gillar min skola?
Denna torsdag kommer bli en lång torsdag och den kommer mestadels tillsbringas framför datorn, fyrkantiga ögon imorgon? Ja! Och varför blir det en så lång dag idag då? Jo, det är för att skolan har anordnat öppet hus för de nior som överväger ett omval eller de som sökt hit och vill kolla så att "det här känns rätt", och eftersom att alla tvåor och treor på skolan är ute på APU så vill lärarna gärna ha några av oss ettor kvar i kväll. Jag kommer jobba med handikapp-projektet vi har i Miljöanpassad arkitetkur (då vi ska rita ett hus till en person som är blind/synskadad). Jag ska fortsätta med rendreringar, skriva färdigt fakta och sätta ihop allt i ett portfolio. Det tar tid, men jag tror jag kommer få mycket gjort idag, har ju jobbat sedan 08:10 och kommer vara här till 20:00 ikväll!
(Vi ettor som stannar kvar efter skoltid får såklart "betalt" för detta då vi blir bjudna på middag, thaimat, och sedan får ta ut kompensation senare. Tummen upp för det!)
Är det bara jag, eller börjar tankarna leta sig åt att Mayaindianerna kanske hade rätt ändå? Att jorden kommer gå under om två år? Att vi nu börjar inta den där positionen som gör att polerna skiftar och naturkatastrofer kommer bli vår död? För visst har det varit en hel del sådana nu (naturkatastrofer) ? Jordbävningen i Haiti, sedan en i Chile (har inte följt nyheterna så bra, men fick även fram träffar på vårat älskade Wikipedia om att det varit jordbävningar i även Indonesien och Baja California?) och nu vulkanutbrottet på Island, som kanske gör att den andra vulkanen Katla kanske vaknar till liv också. Det känns som om det är en hel del grejer på kort tid. Det är en skrämmande tanke, tänk om de skulle ha rätt och att våra liv här på jorden är över redan den 21/12 -2012?
Jag sitter i en av skolans datasalar och det blåser kallt -som vanligt, jäkla aircondition! Ute skiner solen på en klarblå himmel och det blåser en aning även där. Samtidigt som jag rendrerar ett hus i projektet vi jobbar med i Miljöanpassad arkitektur så längtar jag tills jag får gå ut och ta på mig solbrillorna. Jag har i tankarna att cykla in till centrum i eftermiddag och leta efter en stråhatt, vilket inte borde vara allt för svårt tycker jag, och ett par nya solglasögon (dem jag har nu har trillat i golvet allt för många gånger..)
Visst ser det lite coolt ut när man rendrerar? Det känns lite som Sims.
Jag sitter nu på mitt rum hemma i Nyland. Imorgon tillbringar jag dagen på tåget. På söndag ska jag lapa sol hemma i Halmstad. Jag har funderat lite på vilken ort, vilket hus, vilket rum som egentligen är hemma för mig. Är det där jag spenderar mest tid? Är det där min familj bor?
Om vi tar första frågan först. Om vi säger att jag är i Nyland alla mina lov så ser det ut som såhär: novemberlov en vecka, jullov fyra veckor, sportlov en vecka, påsklov en vecka och sommarlov tio veckor. 1+4+1+1+10=17. Sjutton veckor. Hundranitton dagar. Sextioåttatusenfemhundrafyrtiofyra timmar. Resten av veckorna, dagarna och timmarna är jag alltså i Halmstad och med en lätt huvudräkning kan vi då se att jag tillbringar mest tid i Halmstad, och om den ort, de hus, de rum jag tillbringar mest tid i är mitt hem, så är Halmstad 'hemma'. Och om vi då ser till var min familj bor, så är Nyland mitt hem.
Men om man ser till det som känns rätt, vad som känns mest rätt att säga. Så säger jag båda vilket är förvirrande för de i min närhet, om jag säger att jag ska hem i Halmstad så menar jag att jag ska till lägenheten, men som då kan uppfattas som att jag ska hem till Nyland, och tvärt om.
IALLAFALL, imorgon ska jag åka till Halmstad, hem eller inte så ska jag dit.
Det är varmt, men samtidigt kallt. På min vänstra sida blåser någon slags air-condition, på min högra anar jag värmen från solen som skiner på andra sidan. Jag sitter med ryggen mot mitt mål och framför mig ser jag en ful stolsrygg klädd i ett beige/brunt-rutigt tyg. I mina öron sjunger dem "look for the girl with the broken smile, ask her if she wants to stay a while". Imorse gav jag bort ett påskägg (vet dock inte om det är på långfredagen man ger bort ägg?) och nu befinner jag mig i ett hungrig-mätt-tillstånd.
Jag är alltså påväg upphöver, påväg till nära och kära, påväg till vintern igen. Det känns aningen surt att åter befinna sig bland snö då den försmak jag fått på tygskor och sol smakade så underbart.. MEN, om en vecka när jag är tillbaka i Halmstad igen så lär nog våren ha kommit ännu längre, vilket känns ännu mer underbart. Att jag gjorde rätt val för lite drygt ett år sedan, när jag sökte dit och pluggade som en tok, är det ingen frågan om.
