Igår tog jag mitt sista penicillin-piller och jag kände mig frisk. Idag känner jag hur det kittlar i halsen. Suck.

Som så många andra sitter jag nu bänkad framför tv:n och tv4, det är nu Fångarna på fortet och jag längtar till 21:30 då Time out börjar.

Imorgon åker mitt andra nya par skor på, tror jag. Det lyckorus som infann sig när jag köpte dem finns fortfarande kvar. Jag tänker tillbaka på avslutningsdansen i nian då jag hade ett par klackskor med fem centimeters klack. Min pappa frågade mig då om luften var tunn "där uppe" (min längd ovanpå klackarna, alltså ca 166 cm upp över marken) och om jag behövde syrgas. Ha ha. Nu när jag tog fram linjalen visade det sig att på mina älsklingar är det 9 cm klack, vilket gör att jag hamnar på en helt ny höjd, 170 cm! Det är ovant vill jag lova, och frågan är väl nu om jag kanske behöver dubbla syrgastuber?

Idag, efter ca en timme kom jag ut från Skopunkten med dessa "Pippi-Långstrump-skor" och ytterligare ett par (som jag med största sannolikhet kommer visa senare). Egentligen hittade jag skorna direkt när jag steg in i affären, men jag behövde stöd och råd innan jag kunde slå till, haha. Jag är superkär i mina nya skor och jag svävar på små rosa moln kan man säga, att solen äntligen letat sig fram idag kan också vara en liten anledning till varför jag känner mig så uppåt. Iallafall, nu är jag redo för hösten! Jag hoppas att den blir lagom kall och solig.

Idag hade vi en introduktion till den kurs som jag tror kommer bli min favorit under det här året, 3D-teknik/3D-modelering. Ska jag vara helt ärlig vet jag inte helt och hållet vad den heter, bara vad den innehåller. Vi kommer jobba i programmet Autodesk Maya som är ett program där man "ritar" i 3D och lägger på material för att få det att se mer verkligt ut. Jag kommer lära mig att bygga upp en realistisk kuliss, de som går Spelutveckling på min skola använder samma program för att göra karaktärer och miljöer till sina spel.

Hela denna film är gjord i ett program som är gjort (eller uppköpt) av Autodesk och liknar Maya, allt är alltså gjort i datorn!

Tisdag den 24:e augusti. Idag drog höstterminen igång med en vad jag kallar mjukstart. En snabb samling i aulan för att bli välkomnad av vår vice rektor (vår rektor var just sjuk idag. Liksom jag men nu mår jag nästan prima ballerina, vilket är oerhört skönt!), sedan samlades vi klassvis och fick information, därefter blev det skolårets första lunch på Västergök och sedan var den dagen slut. Vid en första anblick på terminens schema ser det väldigt lugnt ut, men jag har nu insett att pulsen kommer vara hög även detta år då jag kom på att även teori- och körlektioner ska klämmas in i planeringen! Spännande, läskigt och mer att hålla ordning på.

Ikväll är alltså den sista kvällen att andas in och det gör jag med tv4 (Fångarna på fortet och såklart Time out) och lite inredningdetaljer. En liten letråd om vart jag hämtat min inspiration kommer nedan.

En tanke slog mig när jag cyklade hem från stan idag; varför kan man inte få en lista med alla sjukdommar som man "ska ha" i sitt liv och själv planera in dem själv efter vad som fungerar bäst för en? Jag tycker att det vore för himla praktiskt. Man skulle också kunna samköra med metrologerna så att man kan lägga in "sjuk-dagar" när himlen är mörkaste grå och regnet vräker ner.

Idag är min sista sommarlovsdag, imorgon är det dags att gå till skolan igen. Wow, imorgon börjar jag tvåan, det känns lite spännande och det ska bli väldigt kul att träffa mina klasskamrater igen. Det är trist att jag halvt om halvt måste tillbringa dagen i sängen för att återfå energi och låta kroppen vila upp sig, men igår sov jag istort sett hela dagen så lite power finns det i mig iallafall så därför ska jag försöka ta mig in till stan och köpa mig en liten present, en krya-på-mig-present.

Sommaren har som vanligt gått fort men det känns ändå som om jag har fått en hel del gjort, bland annat detta:

Att behöva ta sats för att svälja den minsta lilla brödbit, lite glass, eller ett kryddmått te som trestegshopparna gör innan de börjar springa mot plankan, är riktigt jobbigt. Den enda souveniren jag fick med mig från Roxette-konserten förra veckan var inte bara ett nyckelband utan även en svullen hals som utvecklats med pulserande öron, feber och slutat i halsfluss. Blä. Nu ska jag ta mig en varm dusch, försöka äta något och sedan inta sängen igen. Det är en himla tur att min dator är tillbaka så jag kan titta på film. Klockan tio ska jag ta min andra kåvepenin-tablett för dagen, jag kommer antagligen behöva ställa väckarklockan.

Over and out.

Jag fortsätter med lite bilder från mitt premiärbesök i Köpenhamn. Efter att vi strosat runt på Ströget satte vi oss ner på en uteservering i Nyhavn. Musikanter, sol, värme, kall cola, en massa människor och hur mysigt som helst!

För två veckor sedan åkte jag tillsammans med min familj och några släktingar över till Köpenhamn, Danmark. Vi skulle gå runt och kika i huvudstaden och avsluta med några timmar på Tivoli. Vi hade verkligen tur med vädret, det regnade inte utan var sol, lite moln och varmt. Det var första gången jag var i Köpenhamn och jag måste säga att jag fick ett väldigt bra första intryck, jag kan nästan säga att jag blev lite kär i staden. Jag tog en massa bilder den dagen och jag tänkte börja med en liten bildbomb med bilder jag tog när vi promenerade på Ströget.

I lördags, den fjortonde augusti var det dags för Roxettes konsert här i Halmstad. Det var lång väntan innan Per och Marie med band steg in på scen, vid fem började insläppet och då var jag där. För att ha drygt 20.000 biljetter sålda och ett bråk kring dessa så gick det fort att komma in på området. Redan vid kvart i sex stod jag och trampade, i regnet, utan vare sig regnjacka, regncape eller paraply. Jag var "dressed for success", men inte för regn kan man säga. Klockan sju började det första förbandet att spela, och klockan åtta det andra bandet (ja, det var två förband, Paintbox och Vikunja). Sedan, klockan nio som kom de! De spelade bara deras mest kända låtar, men tre-fyra stycken var ändå okända för mig. Efter en timme gick de av scen, vi skrek, visslade och applåderade hur länge som helst och jag var nära på att leta mig ut men så kom de tillbaka och körde två låtar. Sedan gick de ut igen, det blir samma visa och sedan rullar man in ett till trumset.. Öh, jaha? Vad händer nu då? Jo, in på scen kommer Gyllene Tider! Ni har säkert läst om det i tidningarna redan, men det var som kompensation för strulet med biljetterna. Tack säger jag, det ska tydligen ha varit deras absolut sista spelning tillsammans och jag var där! En perfekt avslutning på en riktigt bra konsert.

Jag filmade när GT körde sin första låt, det var svårt att filma, hoppa och sjunga med vilket ni kommer se i klippet. Men ni kan ju lyssna och njuta och låtsas som om ni också var där.

Men nu har jag tre saker jag undrar lite över efter att ha varit på konserten
... vad är grejen med att fylla minneskortet i kameran med bilder på sig själv? Senare i livet vill man titta tillbaka på bilder och minnas konserten vill man väl (eller jag iallafall) ha bilder på bandet?
... varför i hela friden står man och röker mitt i ett publikhav?!
... har en del journalister ingen sympati alls? Man skriver artiklar och recensioner om att Marie inte alls är lika bra som förut, rösten håller inte till hundra procent och hon missar några ord.. Äum, hon fick en hjärntumör, missade ni det? Hon fick ju för fasen börja lära om sig en del av de saker vi får lära oss när vi är små! Suck

Jag avslutar med att säga att jag är väldigt glad att jag köpte en biljett och fick se dem, Roxette och Gyllene tider!

Min dator dog. För en vecka sedan dog min älskade dator, helt plötsligt (det måste ha berott på att jag alldeles nyligen sa att den har funkat helt felfritt sedan jag fick den för 1,5 år sedan). Jag blev skräckslagen, misstänkte att det var hårddisken som kraschat och tänkte på de ca 1700 bildfilerna som jag inte sparat över på min externa hårddisk. 1700 bilder! Det tog ungefär ett dygn att smälta detta faktum, och jag började fundera på vad som skulle behöva göras; vilka program som måste installeras, vilka bilder som jag gillade och absolut behövde ersätta på något sätt. Ja, tankarna snurrade. Men jag pratade med pappa och fick veta att det inte är speciellt vanligt att hårddisken kraschar utan att det är mer troligt att det är moderkortet eller något annat, vilket lugnade mig.

Efter att ha kontaktat Vaio så skickades den iväg till Frankfurt, Tyskland, på torsdagen. På fredagen fick jag ett mess som berättade att den kommit fram och att inom 5-10 arbetsdagar skulle jag få veta mer om vad som hände med min dator. Igår fick jag ett nytt mess som sa att min dator var påväg mot Halmstad och att inom 1-2 arbetsdagar skulle den vara i min ägo igen.

För ca en timme sedan fick jag en stort platt paket i min hand. Det tog mig ungefär tre sekunder att packa upp min fina silver-grå Vaio, läsa pappret där man beskrivit vad problemet var, starta den och känna en oerhörd lättnat och lycka. Jag tillhörde inte de onormala fall där hårddisken kraschat, utan det var moderkortet som strejkat. När jag sedan kopplar in min externa hårddisk ser jag också att det bara var ca 200 bilder som jag inte hunnit spara över (dock kanske de mest betydelsefulla bilderna).

 

Bara för att jag blev så lättad och glad över att ha min dator tillbaka så funderar jag på att cykla till torget och köpa mig en bukett blommor :)