Det är ytterst sällan jag får frågor här i bloggen, men det händer och nu har det hänt igen. Frågan gällde vilken kamera som jag använder och det är en Olympus E-410. Enkel, liten, nätt och behändig, min kärlek! Den köptes in till familjen våren 2008, om jag minns rätt, när vi var på semester på Teneriffa. Sedan dess har jag försökt lära mig hur ISO, bländare och manuella inställningar fungerar -med vissa framsteg. Att det är familjens kamera skulla man inte kunna tro då jag har den i min hand 9 gånger av 10, haha!

Fick många vänliga ord i samma kommentar som jag bugar och bockar (bockar och bugar?) för! :)

När jag fick min mobiltelefon (Nokia xpressmusic 5800) för snart ett år sedan så var det en liten detalj som fick mig att le så att mungiporna hamnade uppe vid öronen, och den detaljen var sms-signalen jag hade. Det var en pling-eli-pling, eller kling-eli-kling signal, som ett vindspel i metal, jag tänker på Tingeling från Peter Pan när jag hör den. Iallafall så har jag haft den fram till igår och varje gång jag hört den har jag blivit glad. Men vad har jag nu för signal då? Jo, ett katt-mjau! Så otroligt gulligt. Tänk vad detaljer och småsaker kan göra mycket!

.. och jag sitter nyduschad, men nyrakade och insmorda ben, nylackade naglar, ett glas päroncider, mörk choklad, SOLO och tända ljus (känner mig lite som Isabella Löwengrip, Blondinbella) och laddar inför helgen som ska ägnas åt att plugga och göra färdig de sista uppgifterna som har sina deadlines nästa vecka. Jag klickar mig runt på Spotify och hittade en alldeles underbar låt som många känner igen från den första Twilight-filmen. Det är Theme from Twilight (Bella's lullaby) med Black moon lovers. Det är i de stunder man hör sådan underbar musik man önskar att man kunde spela piano.

Detta fick mig att tänka på den film som jag sett flest gånger (om vi bortser från Crossroads som jag såg så många gånger när jag var yngre att jag kunde alla repliker!), the Holiday och då min favoritscen i hela filmen, och kanske av alla filmer jag sett, och som innehåller en helt underbar replik: "I used only the good notes". Jag tror nästan jag måste köra igång den filmen nu, hihi!

Igår satt jag i ett flertal timmar vid datorn och jobbade med det sista projektet vi har i Miljöanpassad arkitektur. Det är en lärare på skolan som har flyttat och hon vill ha en garderob och en säng med huvudgavel samt förvaring under som ska passa till hennes sovrum och då ska vi arkitekt-ettor få ge henne förslag och idéer. Att leta upp material och räkna ut den totala kostnaden ingår också i uppgiften. Så igår satt jag och ritade mitt förslag, ett förslag på sängen med gavlar och förvaring, det gick riktigt bra och jag kom en bra bit på vägen. Med tanke på att på deadline är nästa fredag så hade det endast återstått några enkla saker att göra under veckan som var kvar, vilket skulle ha gjort att jag inte behövt stressa. MEN, när jag öppnar mappen på mitt USB så ser det ut såhär:

Rena rama grekiskan och ingenting som går att öppna, och vad resulterar det i? Jo, stress och dubbel jobb.. Hela eftermiddagen kommer gå åt till att rita om modellerna, leta upp materialen, räkna ut hur mycket som behövs och räkna ut konstnaderna. BLÄ! Det var inte det projekt jag tänkt arbeta med idag..

Musik har varit en stor del av mig en väldigt lång tid på många olika sätt, och jag under vinter/våren inte har fått repetera inför årets upplaga av Kulturskolans temakonsert känns väldigt konstigt, och att idag inte ha spelat på tre konsterer och inte ens sitta i publiken.. Ja, det gör mig nästan lite deppig för denna dag är en av årets höjdpunkter, det är glädje rätt igenom och kroppen är fylld med adrenalin från åtta på morgonen tills man går och lägger sig.

Årets tema är Michael Jackson, the king of pop. Jag är säker på att det är ett tema som går hem hos många och konserten är med all säkerhet riktigt bra. De bästa låtarna är utvalda, ljudet lär vara perfekt och ljuset lika så. De som spelar i orkestern och sångarna är antagligen nervösa, men jag vet att det låter bra, för nervositet är en bra sak. Uh, behöver jag verkligen säga att jag skulle ha viljat vara med? Nej, jag tror inte det.

Medan jag väntar på att få en rapport om konserten ska jag sätta mig ner med ett av alla de arbeten som ska göras i skolan. Det är stressigt nu på slutet, som vanligt.. (!)

Vädret här i Halmstad har verkligen varit trist, det har varit varmt men grått och regnit och jag har samtidigt fått rapporter på att det är strålande sol, klarblå himmel och varmt hemma i Norrland. Hallå världen?! Har jag inte flyttat söderöver för att få smaka på vår och sommar innan norrlänningarna får göra det? Det har nästan gjort mig deprimerad men nu så har det varit galet varmt i två dagar nu kombinerat med sol (!) vilket gör att jag nu kan bocka av detta:

[x] Köpa en flaska solskyddskräm

[x] Köpa en brassestol

[x] Sola i bikini

Känslan av att spela ett brädspel med tärning och en gul pjäs. Jag har haft tur länge och slagit bara 5:or och 6:or och hamnat på rutor som tagit mig lång fram. Men nu har jag hamnat på en fallucka, en ruta som säger "Gå två steg tillbaka". Det är en ruta jag varit på tidigare, en ruta som jag har påverkats av under ca 7 år en ruta som jag inte gillar.. Jag blir besviken på mig, på vinnarskallen i mig, varför blåste jag inte två gånger på tärningen innan jag kastade den? Varför höll jag inte i den en sekund längre innan jag lät den lämna min hand så kanske jag hade fått en siffra som gjort att jag missade denna ruta, denna fallucka, detta tillbaka-steg.

Under en tid har jag känt en liten deja-vu-aktig känsla, jag har haft ont i magen mer än vad jag brukar ha. Jag la ihop ett och ett, äpplen och äpplen, bananer och bananer och kom fram till det mest logiska svaret, de svar som jag kanske har försökt blunda för. Att min överkänslighet mot mjölk har smugit sig tillbaka. När jag var sju-åtta år pekade ett flertal läkarbesök på att jag var överkänslig mot mjölkprotein och under ungefär sju år var jag utan. Det jag kommer ihåg mest från den första tiden utan mjölk var då jag, min familj och en annan familj var på semester. Vi var på Astrid Lindgrens värld och skulle äta lunch, alla barn åt pannkakor med grädde och sylt förutom jag som fick en väldigt äcklig pastasallad. Om jag inte minns helt fel var tårarna väldigt nära. När vi sedan kom tillbaka till campingen så lagade min mamma pannkakor som jag kunde äta och serverade en mjölkfri glass till. Det kallar jag lycka!

Det var en enorm omställning, jag var tvungen att sluta äta en del saker och jag var tvungen att lära mig läsa innehållsförteckningar på varor i affären och känna igen de ord som varan inte fick innehålla. Skummjölkspulver var ett sådant ord, efter en tid lärde jag mig att hitta det ordet på nolltid och det tycktes stå på varenda jäkla förteckning. Efter ytterligare en tid visste jag vad jag kunde äta och undvek att testa något nytt då jag var tvungen att läsa vad det innehöll för att det ofast skulle visa sig att det var något som min mage inte tålde, och jag besparade mig då besvikelsen. Jag lärde mig också att säga "Nej, alltså jag tål ingen mjölk alls" till de snälla människor runt om kring mig som ansträngt sig och köpt laktosfria produkter. För det är skillnad, laktosfria produkter är för de som är allergiska mot mjölksocker, man har alltså tagit bort mjölksockret men kvar finns mjölkproteinet som jag inte tål. Nu måste jag börja med detta igen och förklara för alla runt om mig att "Nej tyvärr, jag tål inte mjölk, men tack så mycket ändå". Jag måste börja läsa innehållsförteckningar igen och lära mig vad jag kan och inte kan äta.

Tycker inte Han där uppe att jag redan har fullt upp med andra saker och att jag inte förtjänar att slippa tänka på vad jag stoppar i mig? Att jag behöver den tid att läsa innehållsförtecknigar till att plugga? Städa? Diska? Tvätta? Jag som vant mig vid att kunna äta vad som helst, njuta av choklad och mjukglass, lärt mig att gilla ost på mackan och ogilla ett glas mjölk. Suck, jag vill inte vara med längre, jag vill inte (á la 3åring) äta isglass i sommar!

- Handla, kylen ekar nästan och i fryser finns endast grönsaker och egenbakat bröd.
- Städa, mitt rum är ett prakexemplar på ett bombnedlsag
- Träna, har vilat i några dagar och måste nu börja hårdträna igen, mitt gymkort går ut den 1:a juni och det är en bit kvar till beach '10..!
- Läsa, läsa, läsa, jag måste skriva en bokrecension men boken måste ju först och främst vara utläst

 

Imorgon är det onsdag och sedan är det helg. Härligt? Hm.. Ja! Att det också är en väldigt lugn dag imorgon gör inte så mycket heller. Först ska det skrivas nationella prov i matte, del 1, i 90 minuter. Sedan är dagen slut, nästan. Som ni ser på bilden ovan så annordnar LBS Sommarexpo imorgon och då ska jag vara där en stund (min insats består av en "tavla" och en modell -den ni sett bilder på som jag gjorde till handikapp-projektet). Dock stannar jag från matteprovets slut och jobbar fram till Expots start och stannar ytterligare ett tag efter det, vilket gör att det kommer blir en rätt lång dag. MEN sedan har jag ju en långhelg att vila upp mig på :)

 

Jag har precis varit och tränat och ska ta och slänga om sängkläder i sängen, dammsuga lite, kasta mig i duschen och sedan ner i sängen. Måste vara pigg och kry imorgon när provet ska skrivas!

Over and out!

 

 

Idag har jag fått se lite mer av Skåne och jag måste säga att det är något visst med de stora gröna vidderna och åkermarkerna som smyckas med hus, stugor, herrgårdar, bondgårdar och kyrkor, av små lövskogar med härligt klorofyllgröna träd och hav av vitsippor blandat med golfbanor. I kvällssol efter lite regn blir det ännu finare!

Jag har tränat idag

Jag har varit ute och gått idag

Jag har letat efter de perfekta gummistövlarna idag, utan att hitta dem

Jag har pysslat idag

Jag har fotograferat idag, men inte på det sätt jag ville igår

Jag har bakat nyttigt bröd idag

Jag har tappat ut nagellacksflaskan med mitt favoritnagellack idag

Så var det fredag. Jag är hemkommen från ett danspass på Träningskompaniet och har hunnit köra ett varv med snabeldraken (dammsugaren) och vikit tvätt, näst på tur står dusch, kvällsmat och mys i sängen. Veckan som varit har, liksom alla andra veckor, gått fort. Uppgifter har lämnats in, prov har skrivits. Det känns skönt att ha lämnat in handikapp-projektet som jag pratat så mycket om, vi har hållit på med det i evigheter och nu är det äntligen klart och man kan lägga energi på andra saker (som nationella prov i matte och engelska, en debatt gällande om man ska ha eller inte få ha slöja i skolan, en uppsats på engelska, en bokrecension. Ja, listan kan vi göra rätt lång..). Men nu i helgen ska jag låta bli skolan och bara göra saker som jag vill göra och blir glad av. Jag ska fotografera. Jag ska pyssla. Jag ska baka. Jag ska göra mycket!

Detta är bilder på modellen jag byggde till handikapp-projektet. Lånade skolans fotostudio förra veckan och lekte lite med ett macro-objektiv. SKOJ! Dock så kände jag mig lite lost då jag är van Olympus, och inte Nikons kameror, men det är ju en vanesak.

Puh! Nu var sista provet i CAD-teknik C gjort.
Det var inte litet och inte det lättaste heller.
Nu: lunch!

Jag överlevde! Nu har jag gjort årets insats och sprungit min beskärda del, nästa gång är Vår Ruset 2011. Jag har försökt tagga och ladda inför de 5km som legat framför mig i flera dagar men inte ens när jag kom till själva start och mål-platsen pirrade det i magen. Dock verkar det vara ett bra tecken för mig (jag har inte sprungit på riktigt sedan Vår Ruset förra året vilket betyder att min kondis är obefintlig) då jag sprang förvånandsvärt lätt och hela vägen! Tyvärr blev tiden 32:50 min, jag hade siktat in mig på 30 min men vad kan man egentligen begära när man är otränad? Jag klarade mitt ena mål vilket var att springa hela vägen och det klarade jag, så en liten egoboost blev det.

Nu ska jag sova!
Over and out.

Jag tänker stekande het sommardag

Jag tänker Spanien

Jag tänker hotell

(Jag tänker.. Antoni Gaudi?!)

Jag tänker inte grå moln

och

Jag tänker inte Halmstad

 

1. En promenad genom stan där årets första, decenniets första mjukglass köptes, mums!
2. Promenaden fortsatte sedan till "parken" vid stadsbiblioteket. Att sitta på en filt i gräset och äta glass var underbart härligt!
3. Jag gick vidare ytterligare en bit och sprang då in i träd som blommade så otroligt fint.
4, 5 & 6. Den sista etappen i promenixen var alla nya hyreshus längs Nissa strand. Väldigt fina hus, en lägenhet på översta våningen skulle jag absolut inte säga nej till!