Så börjar detta år lida mot sitt slut, och som ni antagligen har koll på är det imorgon vi ska vara vakna till minst tolvslaget (på natten..) önska varandra ett gott nytt 2010 och sedan är det tillåtet att slockna även om de flesta är vakna några timmar till. Har suttit och läst en massa olika sammanfattningar av 2009 och började då tänka tillbaka på året som passerat och vad som faktiskt hänt. SÅ, därför ska jag knåpa ihop min egen sammanfattning.

2009 välkomnades och inleddes i Bollsta hos några kompisar åt familjen med god middag, trevliga samtal och skratt. Januari månad rullade på lugnt, lovet höll i sig till den sjunde (7:e) och hela månaden var rätt lugn om man ser det till läxor, prov och skolarbeten. Men eftersom att den vi nior den första (1:a) februari skulle skicka in våra ansökningar till gymnasiet så var det en hel del tankar som snurrade, samtal vid middagsbordet om vilket program som skulle tänkas vara det "bästa", det som skulle passa mig och mina viljor bäst. Det stog mellan naturprogrammet och arkitektlinjen. Dock var jag då ändå rätt säker på vad jag ville, men fördelarna vägdes ändå mot nackdelarna flera gånger om.

När jag slår upp första veckan i februari i min kalender så börjas det. Vecka 6:
Måndag: Grattis Erika!
Besök hos tandläkaren.
Tisdag: Nationella i svenska -läsförståelse.
Onsdag: Prov i spanska, verb och karakäristiska drag.
Torsdag: Nationella i svenska -uppsats.
Skolbio.
Fredag: Prov i SO -andra (2:a) världskriget.

Ja, sedan rullar det på fram till lovet. Dock hinner jag klämma in min födelsedag där emellan också. Efter lovet tuffar det på med nationellaprov, "vanliga" prov, förhör, besök hos tandläkaren och i slutet av mars drar träningarna inför min efterlängtade temakonsert igång. Torsdagen vecka tretton (13) får vi en välbehövd paus och några av oss (en full buss) åker till Björnriket (även kallat Bear kingdom)över dagen. Om jag minns rätt så hade vi himla tur med vädret och backarna var väldigt sköna. Jag kommer iallafall ihåg att det var en väldigt lyckad dag.

Månaderna går omärkta förbi då tempot är rätt högt när det gäller skolarbeten. Jag hade det riktigt tufft och pianomusik höll mig koncentrerad och den tjugförsta maj får vi en långhelg som jag spenderar i Hudiksvall som blir min räddning. Sedan går tiden snabbt, juni månad är full med saker att göra dock då saker som är lite roligare till exempel balen (avslutningsdansen), lite jobb, en trevlig mentordag, avslutningslunch, dans på Ärsta, skolavslutning, stadsfest och i månadens slut åker jag med familjen mot Nordkap. Något att nämna är då kanske skolavslutningen. Vi fick tillsist, efter tre år gå längst fram, sätta oss längst fram och stå i rampljuset. Några fick mottaga stipendium (många ur min klass, 9B. Kul!), bland andra jag! Japp, den första motiveringen som lästes upp var ".. har på ett talangfullt och mästerligt sätt visat att hon frimodigt och skickligt kan klä sina tankar i ord, såväl i tal som i skrift" och den tillhörde då mig. Efter betygutdelningen väntade sedan det jobbigaste, att inse att man inte längre tillhörde 9B, den grupp man tillhört i tre (3) års tid. Det var dags att skiljas och det med tårar, lite skratt och några leenden.

Efter en resa bland Norges berg och dalar på serpentinvägar i nästan fyrahundra (400) mil blev det en resa ner till huvudstaden för att vara barnvakt och sedan väntade tre (3) veckors arbete. Jag skulle vara på parkförvaltningen mellan klockslagen 08:00 - 13:00. Dom tiderna gick dock inte alls att gå efter, då vi varken började eller slutade den satta tiden. Ett väldigt soft sommarjobb måste jag säga, med en himla bra timlön. Vi är nu inne i juli månad, och det var i den månad jag fick mitt slutgiltiga besked om vart jag skulle hamna till hösten. Jag fick reda på att jag blivit antagen till arkitektlinjen i Halmstad, nittioåtta och en halv (98,5) mil ner i Sverige på andra sidan av landet, på västkusten. Många tankar och känslor rusade genom hjärnan, men de var mest positiva och förväntansfulla.

När vi kommer in i augusti börjar det dra ihop sig för den sextonde (16:e) tog vi mitt rum med oss ner till Halmstad och då är det dags att påbörja det nya kapitlet. Den nittonde (19:e) augusti träffade jag min nuvarande klass för första gången. Det var pirrigt och nervöst, men jag tänkte att det var likadant för alla och jag överlevde dagen. Den första veckan var en tyst vecka, vi skulle lära känna varandra men vi pratade inte speciellt mycket men ett, tu, tre så var där en toppenklass! Tiden mellan den första riktiga skoldagen och den sista innan novemberlovet hade vi fullt upp, det var mycket att ta in (klasskamrater, lärare, nya ämnen och liknande) och tids nog kom även helvetesveckorna. Ett tag satt jag från då jag kom hem efter skolan tills det var dags att slå igen boken och sova, det var riktigt jobbigt. På lovet åkte jag hem och vilade upp mig, jag gjorde mest ingenting utan tog bara den givna chansen till att andas ut.

När jag var på plats i Halmstad igen var jag beredd på nya helvetesveckor, men de kom inte riktigt. Inte på samma sätt. Lärarna började koppla ihop namn och ansikte bättre och behövde inte längre gå med klasslistan framför näsan och kisa med ögonen mot oss för att minnas. Att stämningen i klassen, roliga ämnen, trevliga lärare, en underbar stad och en toppenbra lägenhet med tillhörande sambos fick mig att känna att det här verkligen var min plats, att det var och är här jag hör hemma, i ARH09, i Halmstad.

Tiden går fort när man har roligt och veckorna mellan novemberlovet och det nuvarande jullovet gick i en rasande fart. Nu sitter jag hemma i Nyland i soffan med mamma och pappa. Julafton firades här hemma tillsammans med släkten, med Kalle Anka, julklappar, skratt och kortspel.  Dagarna har gått sedan dess, imorgon en vecka, och jag har bara tagit det lugnt. Har jävlats med en huvudvärk som heter duga och i måndags blev det en tur till Birsta då jag satt bakom ratten i Toyotan.

Ja, det var mitt år i stora drag och snart har vi ett nytt, oskrivet år framför oss. Imorgon ska jag göra mitt bästa för att få en toppenkväll och sedan får vi se vart det leder. Jag önskar nu er ett gott nytt år och så hoppas vi på att 2010 kommer bli ett år vi aldrig kommer glömma (på ett positivt sätt!).

Tänk om luktbloggar fanns.. Det hade varit himla praktiskt just nu, för att beskriva hur gott denna parfym luktar går inte. Utan man måste få ta sig en siff på den själv för att förstå. Jag kan meddela att jag nu är stolt ägare till denna plus tillhörande duschtvål och hudkräm. Iiih, hihi!

Att hunden sägs vara människans bästa vän är en aning diskriminerande mot katterna tycker jag, för i många fall så är kissemissarna också väldigt förstående och snälla mot oss. Idag visade min farmors katt prov på detta när han (Nisse) höll mig sällskap i badrummet när jag skulle locka mitt hår. Att locka hår vet ni kanske att det inte går speciellt snabbt och då jag inte är en mästare på detta går det inte speciellt mycket snabbare heller. Jag stod i godan ro i badrummet och väntade på att temperaturen på lockborsten skulle bli den rätta och då kommer lilla (ja, han är faktiskt liten på alla sätt, en liten sex månaders kattunge ju!) Nisse in och börjar nosa runt och utforska alla vrår som går att hitta. När detta är gjort hoppar han upp på den bänk som finns, nosar vidare en stund och lägger sig sedan ner, tittar på mig och håller mig sällskap och väntar tålmodigt på att jag ska bli klar. Sicken gentleman!

Jag skulle också säga att han stod för kvällens underhållning. Klockan 15:00 var det som alla år tidigare Kalle Anka, men jag måste säga att titta på Nisse var betydligt mer underhållande när han lekte med presentsnörena, eller den lilla bollen med bjällran i som lät så mycket att man bara ville fortsätta leka med den eller den lilla låtsas råttan. Gärna alla tre på samma gång.

Detta är helt onödigt vetande, men för exakt sexton (16) år sedan stod jag upp, själv, för första gången! Japp, det var alltså på julafton jag "lärde mig att stå". Den stunden beskrevs senare som att jag "stog som ett ljus mitt på golvet". Det tycker jag var en påhittig och trevlig julklapp för att komma från en tio månader gammal Cissi ;)

I torsdags den sjuttonde (17:e) december gick jag på jullov och dagen efter, alltså då på fredagen, var det dax att åka uppöver, hemöver. På kvällen packar jag mina väskor och morgonen därpå de sista sakerna. Strax innan klockan ett är jag på stationen och väntar då på att mitt tåg ska komma. Tio över ett släpar jag med mig min väska ut på perrongen. Det är kallt och sekundvisaren på klockan verkar ha frusit fast för tiden går riktigt, riktigt sakta. 13:19 skulle tåget rulla in men ungefär 13:16 ljuder högtalarna, en mansröst berättar i slowmotion att tåget är försenat och väntas komma en timme senare. EN TIMME! Jag suckar tungt och släpar in min väska tillbaka in i värmen och frågar sedan några i personalen hur det blir med anslutningar (skulle byta tåg i både Göteborg och Stockholm) och får svaret att det löser sig på tåget.

En timme senare släpar jag åter ut väskan på perrongen och får än en gång höra den sega mansrösten som säger att tåget är några minuter sen men snart kommer. Och ja, några minuter senare kommer tåget. Jag letar reda på min vagn, ställer ifrån mig min stora väska och letar sedan vidare efter min plats. Väl på tåget får vi höra att tåget är 1h och 20minuter efter tidtabellen och att en kvinna kommer gå genom vagnarna och kolla vilka anslutningar som måste bokas om. En stund senare kommer kvinnan och frågar vart jag ska någonstans och jag berättar. Hon antecknar och när vi börjar närma oss Falkenberg börjar de berätta hur vi ska ta oss till för att komma dit vi ska.

Bra precis klockan fyra är i Gbg och då rusar alla med sina väskor på perrongen till de information/biljett-kassor vi blivit tillsagda att gå till. Jag hamnar dock rätt långt fram i kön och slipper vänta i evigheter vilket var himla skönt. Jag får min biljett som tar mig till huvudstaden och letar mig sedan till Subway där jag köper mig en macka för att fylla på lite energi. När jag fått min beställnig sätter jag mig vid ett bord som står mot stora fönster. Knappt hinner jag slå mig ner så kommer det ett gäng ungdomar och ställer sig där och röker. Det tar några sekunder innan de ser att jag sitter där, men när de sedan gör det så börjar de stirra på mig. Öh? Det går tillomed till den grad att hon som sitter vid bordet bredvid frågar om jag känner dem.

16:42 står jag åter på en isande kall perrong och får veta att tåget är några minuter för sent. Det plingar i högtalarna var och varannan minut och en kvinnoröst meddelar de olika förseningarna. Jag tvivlar starkt på att något tåg kom iväg på angiven tid den eftermiddagen. Några minuter går och tåget rullar in på perrongen. Det är ett x2000 så jag måste nu använda varenda liten muskel jag äger och har för att få upp min väska för de 3 idiotiskt höga trappstegen. Jag trycker sedan in den i ett hörn och sätter mig på min plats. Vi blir informerade om att snart kommer de och kollar våra biljetter och att vi som har anslutningar ska meddela detta. Jag gör som jag blir tillsagd och när det är min tur att visa upp biljetten säger jag att jag ska vidare till Sundsvall. Konduktören antecknar några siffror från min ordinarie biljett och går sedan vidare.

Tiden går rätt fort och snart är vi framme i Stockholm. Men det är inte speciellt lugnande att vara några mil närmare hemmet eftersom att jag inte fått höra hur jag ska bära mig åt för att komma hem. Vilken kassa jag ska gå till eller något liknande. När jag hoppar av så ställer jag mig och väntar på personalen och frågar vart jag ska vända mig. Det svar jag får gör att jag får en klump i halsen och att tårarna börjar svida bakom ögonen. Den man jag frågat är förvirrad och den man som sedan lägger sig i säger att nästa tåg till Sundsvall går på lördag morgon (detta utspelar sig ca halv nio, fredag kväll). Dock så yttrar sig sedan den första mannen att det går ett nattåg som passerar min slutstation. Två kvinnor ansluter sig till oss och ledsagar mig sedan till en kundtjänst-kassa och berättar hur läget ligger till (en felbokning från SJ's sida..) och jag får då en plats på nattåget. En liggplats.

Tårarna har vid det här laget letat sig fram och en av de två kvinnorna tittar på mig och säger "nej, du måste sluta gråta för annars kommer jag också börja göra det". Hon ger mig sedan två checker á femtio (50) kronor som gällde på matställen på Centralstationen. De går sedan sin väg och jag sätter mig på en bänk och tittar på min biljett. Avgång: 23:50. Ankomst: 04:09. Jag skulle alltså underhålla mig, ensam, på Centralstationen i mer än tre (3) timmar! Länge sitter jag på bänken, ringer två samtal men kan inte ha fått något vettigt sagt.

Jag går omkring en stund och sätter mig sedan på en annan bänk bredvid ett gäng äldre och börjar sedan samtala med en gubbe. Tiden går åter igen riktigt sakta och mellan meddelandena i högtalarna hör jag några som spelar julsånger på gitarr. Men tillslut så är klockan faktiskt 23:50 och jag har då än en gång lyckats få upp min väska för tre höga trappsteg. Jag slängde in min sportbag på min säng i sovkupén och letade mig sedan till bistrovagnen där jag satte mig och läste. Efter jag vet inte hur lång tid, men ca en (1) timme senare återvänder jag till kupén för att krypa till sängs för att då upptäcka att min väska står på golvet och en man ligger i min säng. Att väcka honom, och antagligen också de andra i kupén, lät jag bli och gick då trumpet tillbaka till bistron. Jag somnade till och väcktes av att det var dags att stänga av vagnen och jag blev tillsagd att ta en ledig sittplats i vagnen bredvid.

Tillslut så lyckas jag somna i även den stolen och vaknar när tåget börjar närma sig Sundsvall. Sömndrucken letar jag mig till vagnen där mina väskor står och på vägen utbyter jag några meningar med en man som klagar på den hemska resan han haft. Det visar sig då att vi har åkt exakt samma resa och råkat ut för precis samma otur. Den enda skillnande var att hans resa tog sin början i Helsingborg, och min i Halmstad.

Till detta hör då att om jag hade fått veta att det första tåget (som skulle ta mig till Göteborg) var sent ca 20-25 minuter tidigare hade jag kunnat köpa en biljett på Öresundståget och då ta mig till Götet och hinna med mina ordinarie tåg. Och det gör mig så sur, de som jobbar på SJ visste väl rätt tidigt att tåget skulle vara sent? Så istället för att informera detta tre (3) minuter innan avgången skulle ha skett så hade man ju kunnat vara smart och tipsa om Öresundståg? Gud i himlen och alla världens svordomar vad sur jag var! Min resa skulle ha tagit ungefär nio (9) timmar, men det slutade med att jag var ute på vift i sjutton (17) vilket är mer än vad den långa  trippen tar (den tar 12 timmar).

Jag gillar inte kombinationen Skåne, snö och tåg.
Over and out..!

Fjärde advent, den tjugonde december. Nu är julafton bara fyra dagar bort. Jag är (efter en lång och jobbig resa som jag berättar om senare) nu på plats i norrland, i kylan och den fina vita snön. Alldeles nyss blev jag klar med min sista julklapp så nu kan den 24:e komma, redan imorgon om den så skulle vilja.

Jag är inte något större fan av stora stjärnor som gör covers av andra stora stjärnors låtar, iallafall inte när det går som det gjorde med Coldplay's Viva la Vida som Darin så duktigt nog förstörde. Men ibland lyckas det och nu har jag hittat ett sådant tillfälle. Denna cover är säkert inte alls ny men det vara bara någon vecka sedan jag fick upp ögonen (eller ja, öronen..) för den. Det är Rihannas hit Umbrella som har åkt genom cover-maskinen och jag tycker den här versionen är helskön! Lyssna och avgör själv.

Imorgon är dagen D. Dagen då jag ska visa att jag har norrländskt blod i mina ådror, så därför sitter jag nu och knaprar pepparkakor och samlar energi och mod för morgondagens prövning; vi ska nämligen åka skridskor på idrotten. Detta anses av en del (i klassen då) vara en norrländsk aktivitet och att jag då ska vara en hejjare på detta. Njaa, jag vet inte det jag. Det var riktigt länge sedan jag knöt på mig ett par grillor och gled fram över isen. Men det är väl som att cykla antar jag? Kunskaperna finns där någonstans och bara väntar på att bli använda. Jag hoppas att det är så iallafall.

Nu är vi inne på sluttampen av höstterminen 09 och som vanligt har tiden rusat iväg. Jag har lärt mig en hel del nya saker och kan inte vänta tills vårterminen då det kommer nya saker att lära sig. Har även hört ryktas om att vårat schema kommer vara väldigt härligt till våren med en lektionsfri dag, en lektionsfri fredag! Ojojoj, snacka om toppen.

Men först ska vi fira jul. Jag lämnar den snöfria staden Halmstad och letar mig mot snön och Nyland redan på fredag. Sedan väntar tre veckors ledighet, välbehövligt och otroligt skönt. Jag ska inte packa ner något som har med skolan att göra (okej, förutom matteboken..) och bara njuta av att inte måsta göra någon ting, varken plugga eller måsta gå och diska det berg av disk som väntar på diskbänken utan istället bara kunna ställa in det i diskmaskinen och låta den sköta jobbet. Ja, ni hör väl hur underbart det låter?

Det snöade förresten idag, riktigt mycket också! Men, såklart, så övergick det till regn och liksom igår finns inga spår av snön kvar. Trist, trist, trist.. Nu ska jag leta reda på långkallingar som jag kan ha på mig imorgon sedan väntar en nybäddad säng på mig.

Over and out!

Detta möttes jag utav imorse den fjortonde (14:e) december, den första riktigta SNÖN som låg kvar på marken (och som ni ser på bilden, även på min cykelsadel)! Det var verkligen en toppenbra start på denna dag, denna vecka, denna sista veckan i skolan! Dock var det väldigt lite och man kan nu inte se några spår efter den, men det var ju kul så länge det varade (de minutrar det tog mig att ta mig till skolan) iallafall.

Innehållet i en väska sägs ska säga hur man är som person, undra vad min väska och dess innehåll säger om mig?

avundjsuk på dem som får gå till hockeyhallen i Nyland ikväll och titta på hockeyderbyt som utspelar sig där kl. 19:30. Att det i år börjat gå bra för a-laget, att det är fler och fler åskådare som infinner sig och att det är ett bättre tryck på läktaren än förra året har nått även mina öron. Åh, jag vill också vara där!