När man vaknar på mornarna, speciellt på måndagar, är det inte mycket hjärnkapacitet som går åt till att reagera på det som sägs på radion och/eller skrivs i tidningen. Iallafall inte för mig. Men imorse var, på den här punkten, en ovanlig morgon. Väckaren ringer vid halv åtta och man snoozar till åtta då man verkligen måste kliva upp. Radion är på och samtidigt som man pallrar sig upp ur sängen så börjar nyheterna. Det är inte många punkter de tar upp, men jag kommer inte ihåg någon av dem förutom en. Den som gjorde min morgon ovanlig. Den som väckte mig. (haha, vad dramatiskt det låter)
Att klimatet här på jorden inte är det bästa är vi alla väl medvetna och vi uppdateras om detta nästan dagligen. Iget undantag denna måndag den sista november. Men denna gången tyckte jag faktiskt att det gått för långt. Det var snack om får, alla dessa får som lever på Nya Zeeland. Dessa får rapar och det är inte bra, tydligen, för i deras rapar finns det metangas som inte har någon positiv inverkan på klimatet. SÅ därför ska nu forskare börja leta i deras gener för att kunna ta bort detta rapande för att vi ska minska metangas-utsläppen. Hallå!? Hör dem inte hur fel det låter? Varför ska vi gå in och genmanipulera oskyldiga djur för att framställa oss som miljövänner och att vi tänker på vår miljö? Det är nästan så att jag blir sur. Det är väl inte djurens fel att de rapar metangas? Det är väl ändå vårat fel i sådana fall, att vi (eller ja, de som föder upp dessa får) ger dem något som skapar detta. Men för att dra ner på utsläppen borde vi väl ändå ta en titt på alla dessa transporter som går hit och dit över jorden och innan vi får mat till affärerna. Jag är inte speciellt insatt i det här så jag borde väl kanske inte yttra mig. Men jag tycker att det är fel att ändra dna't hos oskyldiga djur, för det är vekrligen inte deras fel att vår planet inte mår bra.
Ja, det var som sagt en ovanlig måndag morgon, jag brukar verkligen inte lyssna på nyheterna även fast dem är på radion, utan jag går på någon sort auto-pilot. Men någon gång ska vara den första och det var tydligen idag.
Tänk att det redan är första advent! Helt galet. Efter en sovmorgon drog jag igång med att baka pepparkakor. Tomteluvan var på, det spelades julsånger och värmeljus fick lysa upp köket. Det kavlades, sjöngs och gräddades i nästan en timma och sedan stod jag böjd över bänkskivan och ritade på mina kakor med kristyr. Det var riktigt mysigt men ändå fick jag ingen julkänsla. Jag antar att det faktum att temperaturen inte vågade sig ner under noll och vetskapen att solen sken var boven i det hela.
Lite senare gjorde jag och min lägenhetskompis ett nytt försök i att finna julstämningen. Det var julskyltning inne i stan så vi klädde oss och vandrade in mot kärnan, som så många andra. Vi kikade bland de stånd som var uppställda och mötte sedan upp några vänner till henne. Ytterligare ett varv bland stånden och sedan en tur i affärerna, men så ett tu tre så började det regna! Så otroligt trist. Om det fanns någon gnutta julstämning bland alla lampor, tomteluvor, pepparkakor och rabatterbjudanden så försvann den och vi blev väldigt besvikna på vad vädergudarna erbjöd oss denna första advent.
Ja, ni vet nog vad vad jag menar. Efter att mamma berättade att det snart var dax att baka dessa bullar hemma i Nyland så fick jag ett sådant otroligt sug och bestämde mig för att jag minsann också skulle göra det. När jag letat upp ett recept och skrivit ned vad jag behövde handla så hojade jag iväg till Netto. Några minuter senare var jag åter tillbaka i lägenheten och nu har jag nybakade saffransbullar/lussekatter/lussebullar under en bakduk ute i köket. Min lägenhetskompis och hennes kompis fick smaka och jag fick ett bra betyg på dem! Dock så blev inte formen som den skulle, men det är väl ändå smaken som räknas?
Samtidigt som jag bestämde mig för att baka idag så bestämde jag att det ska bli två jular för mig detta år. Jag vill ha min egna "Halmstad-jul" men också den jul som firas hemma med familj och släkt, julbord och julgran och kanske en och annan julklapp. Det känns verkligen barnsligt. Är det de? Att gilla allt som hör till julen och vara sexton år? Runt omkring mig nu är det så många som tycker att det är överskattat, eller kanske inte överskattat. Men den jul man firar nu slår inte på något vis de jular man firade när man var liten. Men jag tycker att det visst är så, men på ett annat sätt. När man var liten var det spänningen runt klockslaget tre som gällde, man tittade på Kalle Anka och sedan mitt i allt så kom det en tomte med en massa julklappar som man slet upp pappret på och sedan tindrade med ögonen åt det man nyss fått. Men nu är det en annan sida man upplever och jag gillar den minst lika mycket. Den sida med mörka kvällar då man står i köket och trixar med julgodiset, slår in de klappar som man omsorgsfullt valt ut till sina mottagare, sätter ut små tomtar, tänder ljus, bakar, sjunger julsånger och bara inte kan sluta le. Den där röda, mysiga julen med mycket kärlek. Den julen då det är mycket roligare att ge än att få.
Åh, nu får jag ännu mer jullängtan! Men som tur är behöver jag bara vänta till på söndag för att få nästa "kick", för då är det julmarknad här i stan och jag har planerat in att baka pepparkakor på förmiddagen. Att det kommer någon snö är för mycket att hoppas på, men jag håller absolut tummarna för att det är kallt och inte regnar så man iallafall får ta på sig vinterjackan (!).
Det är mindre än en månad kvar, längtar ni lika mycket som jag? :)
På lektionerna i miljöanpassad arkitektur håller vi nu på med landskapsarkitektur, vi ska få in natur i stadsmiljö. Jag är inne på att göra ett bibliotek, ett rätt litet sådant, så det blir ett skolbibliotek och såhär ser mina idéer ut just nu. Det har förändrats mycket från min grundidé och förändringarna lär nog fortsätta eftersom att jag måste tänka mer "på riktigt", för det måste ju vara möjligt att bygga mitt bibliotek också. Ni får se slutresultatet närmare jul.
Godmorgon! Klockan är endast halv tio men jag funderar på att gå ut. Vet dock inte om vädret är det bästa men det spelar ingen roll. Min lägenhetskompis tipsade mig om ett "berg" här i stan där man har en underbar utsikt över Halmstad. Så min plan är att ta med mig lite varm o'boy, en macka eller två och knalla iväg dit, titta på utsikten och äta frukost där. I mina öron låter den planen helt toppen, men vädret är förstås en avgörande faktor.. Jag ska kolla vad Halmstad har att erbjuda idag (sol, disktrasa, regn?) och sedan får vi se.
Update: Besvikelsen är enorm. Disktrasan är åter tillbaka på himlen.. Vi som hade sol både igår och i fredags, ska det vara omöjligt att få mer än två dagar som man kan njuta av utomhus?
Här satt jag och jobbade med min kompletteringsuppgift (jag var sjuk och missade vår politiska debatt, vilket gav mig en skriftlig komplettering) och så går jag in på Centerpartiets hemsida för att hämta adressen till den sida jag hämtat information från. Men så möts jag av detta:
Tack så mycket Centerpartiet men det är inte förräns på söndag jag har namnsdag ;)
Idag. Har. Det. Regnat. Hela. Dagen. Usch så otroligt trist. Att cykla till skolan imorse var inte det roligaste jag gjort på senaste tiden, det var motvind och regnet slog i ansiktet, och att sedan gå de få metrarna mellan skolan och lunchrestaurangen var inte heller någon höjdare. Men värst var när jag skulle cykla hem, då stormade det på riktigt! Jag fällde upp luvan på jackan och drog upp dragkedjan så långt det gick, plus lite till, och hoppade upp på cykeln. Det tog endast några sekunder innan mina byxben var genomblöta (att undvika vattenpölar var omöjligt, så därför var jag ju tvungen att cykla genom dem, vilket gjorde att vattnet sprätte upp på mina byxor), men det tänkte inte jag på, det skulle ju ändå bara dröja någon minut innan jag skulle få dra av mig dem och ta mig ett par varma mjukisbyxor. Jag trampar på och kommer till rondellen och övergångsstället, jag ser att det kommer bilar som ska in i rondellen så jag rullar sakta och balanserar så jag slipper hoppa av och sedan på igen när det är "min tur" (alltid min tur, övergångsställe = företräde?). I ögonvrån ser jag att bil nummer två saktar ner och framför näsan på mig är bil nummer ett på väg in i rondellen. Men (!) så stannar denna bil mitt på övergångsstället, han i bilen vänder sig mot mig och hytter med fingret mot mig. Jag blir chockad och tappar smått balansen så jag hoppar av cykeln. Då vänder han sig tillbaka och kör in i rondellen.
Jag kan för mitt liv inte förstå varför han gjorde som han nu gjorde. Han satt i en varm bil, med tak över huvudet och var så torr man kan vara. Medan jag med en sportbag på axeln, sittandes på en cykel är så otorr man kan vara. Det var hans tur att köra in i den där förbannade rondellen, men ändå stannar han och gör som han gör och sedan (30-40 sekunder kanske, men ändå) kör han in. Gud i himlen vad sur jag blev! Men visst hade jag väl ändå all rätt till att bli det med?
Nej, jag förstår verkligen inte vad folk tänker med ibland.
Förra veckan kom skolans fotolärare och pratade om vad man ska tänka på när man fotograferar arkitektur. Sedan dess har jag blivit mer sugen på att fota just byggnader (som ni kanske har märkt på mina senaste tre bilder).
Att bo ensam betyder att man själv får ta hand om inhandling av mat samt tillagningen av den, vilket alla nog förstår. Den senaste tiden har jag legat lågt på den punkten, och matlagningen har varit väldigt enkel och allt för många gånger har det blivit de där nudlarna.. Men igår tog jag tag i det och ställde mig och lagade mat i drygt en timma! Det var tänkt att det skulle bli lasagne, och förvånansvärt nog blev det också det! Hela proceduren gick väldigt bra och resultatet var inte alls dåligt! Så nu efteråt är jag sådär löjligt stolt över mig själv. Dock tog detta på krafterna vilket idag resulterade i korv med bröd till middag. Men det gjorde inte mig något, det är gott och en helt klart underskattad maträtt. Fast jag ska inte snöa in mig för mycket på det nu, utan jag är sugen på att testa på lite mer "svår" matlagning. Tror jag ska googla lite och se vad jag hittar för kul.
När jag googlat färdigt ska jag ägna mig åt samhällskunskap, lag och brott. Dödsstraff. Inte speciellt kul, jag ska nämligen hitta argument som stödjer detta. Eller.. så följer jag Brynäs - Modo istället. Vår älskade Foppa är ju på isen igen! Eller så gör jag båda delarna, jag menar. Jag är ju kvinna så jag kan ju göra två saker samtidigt.
Okej mamma och pappa, såhär ligger det till. Jag är less på att sova i en 90's säng och det är på tiden att jag får en större, punkt slut. Ni behöver inte oroa er för att jag måste provligga en hel drös olika och sedan vara osäker och undra "tro om den var bäst? eller kanske den andra? eller? ååh, jag vet inte!". Nejnej, det är redan fixat, jag har hittat min drömsäng. Jag har länge varit sugen på en sänghimmel, och med denna säng får jag på sätt och vis det. Och jag kommer aldrig, aldrig, aldrig bli less på den, eller växa ur den (vilket ioförsig är en omöjlighet även med en 90's men ändå).
Sängen heter Lomme Bed, den har organiska former och strömlinjeformade kurvor. Den är 2,1m bred och 3,15m lång och det är en säng där natur, konst och teknik möts. Madrassen är av modellen skummadrass som har hög funktionalitet, kvalitet och hållbarhet och den har ett inbyggt massagesystem. Lomme Bed är ett resultat av två års forskning gällande sömnvanor, problem och behandlingar vilket gör att sängen är utrustad med olika terapier (massagen är en av dem) så som ljus- och färgterapi. Om vi tar ljusterapin, hur fungerar den? Jo, det är så att ljuset gradvis bleknas ut likt en solnedgång och ingjuter den som sover i en skön sömn. När det sedan är dags att vakna blir det en soluppgång inuti sängen. Bättre sätt att somna in och vakna upp på kan väl ändå inte finnas?! Färgterapin fungerar på så sätt att man kan välja vilken färg som ska vara i sängen, och detta påverkar sedan vårat mentala, fysiska, känslomässiga och andliga tillstånd. Det finns en inbyggd iPod så man kan lyssna på avslappnande musik och ljud, samt få guidade meditationer. Man kan även styra sängens alla funktioner med en iPhone.
En bättre säng än denna går inte att finna, så ni gör det bra om ni hittar några argument som väger mot det jag nyss berättat! Man spenderar trots allt en tredjedel av livet i just sängen, så att köpa Lomme Bed vore en investering. En bra julklapp! :)
Tidigare har jag berättat om saker jag varit med om som det känns som om bara jag lyckas med att göra. Jag tänker på när jag skulle göra sockerpasta och efteråt såg den ut som om ett krig brutit ut i köket. Jag tänker också på insidenten med monstret som gav mig lite dramatik på min tidiga morgon.. Jag har antagligen berättat mer tokigheter för er och nu kommer en ny:
Igår var det idrottsdag för alla elever på LBS i Halmstad. För några veckor sedan valde vi vilka aktiviteter vi ville ägna oss åt och jag och några ur klassen valde klättring på morgonen och tennis på eftermiddagen. Så igår morse cyklade jag iväg till Slottsmöllan för att klättra i 1h. Tiden rusade iväg, det var väldigt kul och väldigt, väldigt svårt och det kändes det i fingrarna vill jag lova. Men det var en härlig känsla när man tråcklat sig upp för den ca 10m höga väggen och sedan hoppade ut så där coolt (ni vet vad jag menar? Man skjuter ifrån med benen så man åker ut från väggen och ner tills man måste skjuta ifrån igen tills man kommit ner) och sedan satte fötterna på golvet igen. Så tummen upp för klättring.
Innan vi cyklade till tennishallen så blev det lunch. Vi var tidiga (ca 2h) men tänkte att det var lika bra att leta sig till Söndrumshallen ändå, vi kunde ju lika gärna sitta där och vänta som om vi skulle ha suttit på skolan. Och ja, vad säger man? Det var tur att vi satte oss på cyklarna då, för det tog ossen och en halv timme. Hemresan tog 22 minuter..Helt sjukt galet, men man kan bara skratta åt det. Men vi fick helt klart en idrottsdag!
Nu har jag på flera håll fått höra positiva kommentarer på min "norrländska" dialekt; den är gullig, härlig och andra vill också ha den. Jag blir lika glad varje gång jag får höra något sådant, och det betyder mycket eftersom att min dialekt ändå har rätt mycket att göra med vem jag är här nere. Så tack till er som säger snälla ord gällande detta, det förgyller faktiskt min dag en aning. :)
Jag har tidigare skrivit några inlägg där jag berättat om skillnader i de svenska språket som jag märker av här, framförallt i skolan. Vilket inte är speciellt konstigt eftersom att jag är där så oerhört många timmar och då är det minnsan bara jag som bidrar med något "norrlänskt". Iallafall, jag har stött på några ord här som jag inte stött på uppöver:
1. Jämte, antagligen ett slang för jämsides. Hallå, bredvid?! 2. Tradigt = tråkigt, segt, drygt, jobbigt. 3. Imon (skrivspråk). Jag skulle säga "imorrn" eller "imorgon".
Måste säga att det är lite småkul att se skillnader mellan dialekterna. Eller vad säger ni?
När jag var hemma på höstlovet blev det en tur till IKEA där jag fick se att julgranar, kulor, glitter och annat pynt redan var framplockat. Jag tyckte att det var oerhört tidigt, endast i slutet av oktober ju. Men jag tänkte bara på det under den stunden jag gick förbi hyllorna med alla dekorationer, sedan glömde jag bort det tills idag då jag var på Lagerhaus. Där packades det upp alla möjliga roliga saker som tillhörde julen och jag fick ett sådant otroligt sug efter just den 24 december. Jag ville plocka på mig ljus, julklappspapper, servetter, julgranskulor, godis, pepparkaksformar och mycket annat. Men jag lyckades lägga band på mig och gick därifrån tomhänt. Några minuter senare gick jag in på Hemköp och vad möts jag inte av där? Jo, pepparkakor, julgodis, glögg och hela faderullan igen! Jag var otroligt nära på att köpa mig lite pepparkaksdeg men jag var även denna gång stark och stog emot frestelsen.
Nu sitter jag här i lägenheten och funderar på när det är tillåtet att börja köpa julklappar och slå in dem. När man får börja pynta och när man får julbaka. Samtidigt suckar jag över att jag egetligen gör det i onödan eftersom att jag är hemma i Nylandhela julen. Att slå in klappar fint är meningslöst, dem måste ju sedan packas ner i resväskan och att dem ska vara lika fina efter 12h där är inte att räkna med. Att pynta och baka är lika meningslöst de, ingen är ju här och ser mina girlanger eller knaprar på mina pepparkakor.. Men kanske just därför är det för mig tillåtet att börja extra tidigt? Så jag vet hur julen känns här nere? Fast kanske inte.. För då kanske jag är less på allt rött, glittrande och glimmande när jag kommer hem? Och det vill jag ju inte. Klurigt läge.
När tycker ni att man får börja ta fram julen igen? Eller, tycker ni ens om julen? Alla gör visst inte det har jag hört, vilket för mig är lite svårt att förstå, men så är det. Alla tycker lika, och tur är väl kanske de.
Igår var det torsdag vilket betyder att jag hade Miljöanpassad arkitektur, vilket oftast betyder att jag sett och lärt mig något nytt som jag brukar skriva om här. Inget undantag denna gång. På gårdagens lektion började vi ett projekt med landskapsarkitektur som jag tror kan bli rätt kul. Vi fick se lite referenser innan vi började slipa på våra egna ideér på hur vi skulle få in natur i Halmstads stadsmiljö. Bland annat fick vi se en (tycker jag) väldigt annorlunda men cool fasad på en byggnad med namnet Mesa Art Center som är ett galleri liggandes i Arizona, USA. Arkitekten heter Ned Kahn och han har gett vinden en form. Vinden är ju annars osynlig som alla vet, men han har gjort en fasad med små brickor som rör sig när det blåser vilket blir en himla häftig effekt och jag önskar nästan att det var jag som kom på det..
Iallafall, ni får avgöra själva. Otroligt onödigt eller väldigt lekfullt?
Enligt fb så är jag 100% Lucky idag, och jag är nog villig att hålla med. Idag var dagen D, dagen då det var dax att redovisa A person I admire på engelskalektionen. Vår lärare hade från början sagt att det var redovisning inför hela klassen som gällde, men idag sa hon att dem som ville fick göra det inför halva men att dem som gjorde inför hela fick sluta tidigare. Jag var i valet och kvalet men fick lite peppning och då blev det en nervös, aningen fumlande redovisning inför hela gruppen. Det fick förvånandsvärt bra och jag är stolt och glad över att jag vågade göra de med ca 30 par ögon riktade mot mig. Dock så när nervositeten väl släppt så skakade jag i nästan 45 minuter. Men det är en så himla skön känsla som infinner sig efteråt, när man inte tagit den lite lättare vägen utan vågat sig på den lite svårare och sedan inser att det inte var så hemskt som man trott och att man faktiskt klarade av det.
Ps. som ni kanske ser har bloggen fått sig ett ansiktslyft. Om ni märker att något ser lite konstigt ut så vore det snällt om ni berättade det för mig.
Nu är jag åter på Halländsk mark. Precis på klockslaget 20:35 rullade jag min ton tunga väska på perrongen och jag är otroligt tacksam över att jag fick skjuts till lägenheten! Med tanke på att promenaden med den lilla resväskan + sportbagen tog 30 minuter så vågar jag knappt tänka på hur lång tid jag skulle ha varit tvungen att traska i mörkret. Iallafall, strax innan nio låste jag upp dörren till lägenheten och nu ligger jag i sängen och äter yoghurt som inte smakar något vidare. Sen jag var sju år till alldeles nyligen har jag levt utan mjölk på alla vis eftersom att jag inte mådde bra av det. Men nu har jag börjat få i mig detta igen, dock dricker jag inte vanlig, ren mjölk. För det smakar verkligen inte bra, och nu kan jag lägga yoghurt till listan med.
En liten avstickare, min tågresa gick bra. Det låter rätt otroligt, men alla mina tåg (åkte tre olika) kom exakt på sina angivna klockslag! Det enda strulet var då jag klev på mitt sista tåg, spår 6, vagn 11 och går till plats 84. Då har den blivit dubbelbokad.. Det visar sig senare att detta hänt flera andra resenärer också och att det har hänt flera gånger förut. Men men, det är väl sådant som händer antar jag.
Nu ska jag tvätta av mig resdammet och sedan släcker jag lampan här på Flygaregatan. Over and out!
