Så, nu är året slut. Jag säger som alla andra, det har gått väldigt fort i år med. Jag har hunnit med en del och här kommer min årsresumé:

Året inleddes hos en kändis och vänner till denne. Det var vinter i Halmstad, en vinter med snö (och alla som sa att "i Halmstad kommer du inte få uppleva någon riktigt vinter, där är det bara slask". Så fel de hade, i år och två år framöver ska Skåne ha snö har någon snubbe uttalat sig om). I februari månad hade jag trubbel med en granne vilket jag mådde dåligt över ett tag men sedan fick jag en ny, en Cicci som det klickade mycket bättre med. Våren kom, det blev ljusare och lättare. Jag fick ett gymkort på Träningskompaniet och började gymma 4-5 dagar i veckan i 3 månader, och mottot "Go heavy or go home" snurrade i skallen när jag lyfte skrot och dansade. Snart började man kunna sitta ute på rasterna och ibland var det olidligt varmt i vår bildsal där solen låg på hela dagarna. Tillsammans med klassen begav jag mig ut till Tylösand där det bjöds på skratt, kubbspel, korvgrillning och fika. Mycket mysigt! Vi paddlade även kanot i Nissan, och då var det lika blött på land som det var i vattnet. På skolavslutningen regnade det, jag hade på mig mina nya, fina, gula stövlar och en vit klänning. Jag fick mottaga ett diplom för "Årets arkitekt" vilket var både överraskande och kul.

Jag stannade kvar i ett regnigt Halmstad några dagar extra innan jag åkte hem till Norrland. Där väntade en lugn vecka (om man bortser från incidenten där jag föll från en klippavsats när jag var påväg ner för Skulebeget och jag ådrog mig ett oräkneligt antal blåmärken, en sträckning i armen och nackspärr) och sedan tre med jobb. Jag var på Erikshjälpens secondhandbutik där jag sorterade kläder som skänkts, organiserade klädlagret, prismärkte och strosade runt i butiken. Jag är lite förvånad över att jag jobbade där med tanke på min inställning till secondhand (jag är inte emot det, det är bra och snällt mot naturen och de som har det lite knapert med pengar, men jag vill inte ha kläder som andra har haft) men bevisligen så överlevde jag och tiden gick faktiskt väldigt fort. Sedan väntade ungefär en vecka innan jag tillsammans med familjen åkte söderöver, dessa dagar ägnade jag bland annat åt Andy Warhol-utställningen i Örnsköldsvik och the Sims-lan.

I början av augusti åkte vi ner till Halmstad med ett stopp i Göteborg där vi besökte Liseberg. Under tiden mamma, pappa och min bror var i min del av Sverige träffade vi lite släktingar, vi var i Tylösand (där jag tog årets första dopp..), åkte runt i Skåne, vi tittade på beachvolleyboll på Stora torg, gjorde ett dagsbesök i Köpenhamn och min dator gick sönder. När de åkte hem så gick jag på Roxette-konsert i regnet och kom hem med ett nyckelband och halsfluss som souvenirer. Skolan började snart och det vart fullt upp redan från början och jag hann bara bli frisk från min halsfluss så åkte jag dit igen, och det hände även ytterligare en gång. Tre halsfluss på ungefär tre månader. Skolan och sjukdomen har sett till att träningen jag höll på med i våras kom i andrahand. För ett tag sedan, ungefär en månad sedan ådrog jag mig en annan åkomma, nageltrång i högerhandens ringfinger. Infektionen/inflamationen ledde till operation där man tog bort hela nageln (nu fördriver jag tiden med att titta på "nageln" och väntar på att se den växa ut igen) och sedan en dunderkur med antibiotika. Även om hösten har kantats av sjukdom så har den inte bara innehållit det, jag har ju faktiskt gett mitt rum ett helt nytt ansikte, varit en sväng på Ullared, påbörjat mitt jobb som elevambassadör på skolan, tittat på MMA och en hel del annat.

Nu har julen precis passerat, jag firade den tillsammans med släkten. Det var lugnt och mysigt, precis som jag vill ha det. Ikväll firar vi det nya året med gäster på besök, vi ska käka middag och ha det trevligt, precis lagom för mig. Jag är fortfarande uppe i varv efter en krävande hösttermin och kan inte riktigt slappna av, så det känns skönt att bara få vara hemma. Innan jag avslutar tänkte jag utse några

Höjdpunkt: Jag tror det måste vara dagen som spenderade i Köpenhamn tillsammans med min familj och några släktingar. Vädret var underbart och vi hann med så mycket! Först gick vi på Ströget, vilade en stund i Nyhavn, sedan vidare till Tivoli och avslutade med grillning. Allt detta utan att stressa! Fantastiskt. Den här dagen åt jag också mitt livs första pölse.
Bottennapp: En höst fylld med sjukdom, nu har jag haft mitt för de närmaste tio åren!
Överraskning: När Gyllene Tider avslutade Roxettes konsert med två låtar, som ett plåster på såren för biljettproblemen som varit.
Varför gör jag det här?: Först tänkte jag det när jag satt i en av Kanonens (Lisebergs åkatraktion) vagnar och snart skulle skickas iväg, jag tänkte samma sak några sekunder senare när vi for fram i världens fart, upp, sen ner, en loop och sen.. började jag undra varför jag skrek så förtvivlat. Jag blev då tvärtyst, började fundera på detta, glömde bort att jag for upp, ner, fram och tillbaka men kom inte fram till något vettigt svar. Varför skriker man när man åker bergodalbanor och liknande?
Året "åhneej!": När min kära, älskade Sony Vaio (alltså min dator) inte ville starta, dagen efter jag varit i Köpenhamn och hade tömt alla kamerans bilder och lagt dem på datorn och inte hunnit säkerhetskopiera dem, det fanns även en hel del andra bilder som inte hunnit bli kopierade över till min externa hårddisk. Var rädd att hårddisken kraschat men det var moderkortet som tur var!
Musikalbum: Come Around Sundown - Kings of Leon
Soundtrack: Helt klart (500) Days of summer
Årets konsert: Roxette-konserten såklart!
Film: I rymden finns inga känslor och (500) Days of summer.
Kurs: En väldigt otippad kurs, Rörlig bild A. Love it!
Uppesittarkväll: Sims-lanet i somras. Bingolottos-uppesittarkväll var en stor besvikelse, taskig underhållning
och ingen vinst.
Mest tankspridda ögonblick: Skäms jag lite över men man måste ju bjuda på sig själv ibland, men det var iallafall så att en annan kändis (alltså en känd person för mig) berättade om att hans kompis hade ett lite äldre tv-spel, inte från stenåldern men inte ett av de supernya, där det var fel på lasern. Det som var fel med lasern var att den hade kluvit själva tv-spelslådan i två delar och sedan lämnat brännmärken i tv-bänken. Allt ihopa var ju såklart bara lurendrejeri som ni antagligen förstår, men just i den stunden trodde jag på va jag hörde..

År 2010 har varit ett bra år sammanfattningsvis, jag har haft bra människor runt mig som jag hoppas finns kvar även 2011, om de gör det så finns alla förutsättningar för att det kommer bli ett minst lika bra år. Nu ska det snart skålas så nu är det dags att publicera detta, och jag har väl egentligen bara en sak kvar att säga

Det är sånnahär stunder det är skönt att vara hemma, mamma och pappa sitter i vardagsrummet och spelar piano medan jag sköter det mest ärofyllda uppdraget man kan få denna dag, nämligen att dekorera bordet inför kvällens nyårsmiddag!

Snart ska jag ta mig ann mitt hår, för en gångs skull ska jag försöka mig på att göra någon slags frisyr och inte bara dra undan luggen med ett spänne. Vi får se hur det går, jag har inte allt förstora förhoppningar och förväntningar på att jag kommer lyckas.

Jag återkommer senare med en sammanfattning av året.

Jesus födelsedag är firad, några kanske ägnade honom en tanke. Jag gjorde faktiskt det en kort stund, men resten av tiden så har jag ätit alldeles för mycket och umgåtts med min släkt. Det har varit riktigt kallt och riktigt mysigt. Ni har sett julklapparna jag gett bort i år, men ni vet inte vad som var i dem. Jag gav bort äggmössor (som jag såg i somras och sedan sydde jag egna) till mormor & morfar, farmor och moster & hennes sambo. Min klassförståndare fick sig också ett sådant paket. Jag fortsatte på äggtemat i mammas och pappas julklapp, de fick sig äggkoppar från VILLAGE. Det blev även lite småsaker utöver detta.

Klapparna jag fick själv är jag väldigt glad över, precis vad jag har önskat mig och behöver! Nedan får ni se några av mina julklappar.

Högtider där saker ska pyntas och slås in gillar jag, och jul är då såklart favoriten då det är många saker som ska kläs i papper. Jag har också märkt att det är många som inte är speciellt förtjusta i just detta moment och därför brukar jag bli tillfrågad om att ta tag i detta, vilket jag gärna gör (jag funderar starkt på att låta mig anlitas/anställas på någon affär kring jul och paketera och slå in varor)! Varje år, sedan ett tag tillbaka, kör jag olika teman. Det har varit lila & svart, rött & vitt, lite äldre (klassiskt brunt papper med ett lite grövre snöre). Tja, olika varje år. I år kör jag vidare på det temat jag halkade in på i höstas när jag fixade till mitt sängbord, återvinning, eco samt prissmart. Jag har slagit in mina klappar i tidningspapper och telefonkataloger som jag inte betalat en krona för! Sedan hittade jag billiga etiketter och så köpte jag snöre i papper. Jag måste erkänna att jag känner mig lite extra nöjd över mina julklappar tack vare detta, snäll mot miljön och den fattiga studentens börs!

Jag är inte död, jag sitter inte fast på något stillastående tåg i södra Sverige. Jag sitter hemma, inomhus i värmen, och lever.

Sedan jag skrev sist så har jag besökt en (ny) distriktssköterska som har pysslat om mitt finger samt fått penicillin för att doktorn inte tyckte att fingret såg så bra ut som det skulle efter operationen. Penicillinet kostade 312kr.. Jag behövde också bakterier så nu käkar jag 6 tabletter om dan (3 av varje sort) och de kan inte tas samtidigt så det är ett jäkla firum med att komma ihåg att ta alla på rätt tid. Förra onsdagen skrev jag nationellt prov i matematik B och i fredags hade vi julavslutning. I lördags åkte jag hem (kom till Sundsvall precis på angiven tid). Igår var jag med en kändis och dagarna där emellan tog jag igen några timmars sömn som jag behövde och idag är idag. Granen är klädd, julklapparna är klara och ikväll ska jag spela Bingolotto, jag har siktet inställt på att vinna en bil som jag sedan kan sälja.

Det känns skönt att vara hemma och bara ta det lugnt, slippa stressen i skolan och bara kunna ligga hemma på soffan och spela Sims, till exempel. Tror jag ska göra det nu, har nämligen laddat ner (lagligt från Sims hemsida) lite nya saker!

Det går sådär med min utmaning, ska jag vara helt ärlig så står det stilla. Jag har endast skrivit två texter.. Det finns ingen riktig motivation, men det finns några rubriker som jag gärna vill skriva om och som jag tänkte skriva om här, och först ut är Min tro:

Rent allmänt så vill jag tro att folk inte ljuger för mig, att om någon till exempel säger "vad fin du är i håret idag" så tror jag att personen som säger det verkligen menar det. Jag vill tro gott om folk och jag orkar helt enkelt inte lägga ner energi på att fundera på om personen sa det och sedan gick till någon annan och skrattade bakom min rygg om det för att jag sa tack, sken upp och trodde på det personen sa till mig. Det kan verka väldigt naivt av mig, men ska man verkligen gå runt och tro att alla ljuger och vill en illa istället? Detta gör att jag i vissa tankspridda lägen är väldigt lättlurad, senast var det något om en laser i ett tv-spel som delat själva tv-spelet (lådan) i två delar samt lämnat brännmärken i tv-bänken.. Men självklart så går jag inte på allt, ironi och glimten i ögat kan jag ju både se och höra, men jag tror ni förstår vad jag vill få fram.

Det var ganska allmänt, nu om det man kanske tänker på när man läser rubriken Min tro, Gud. Jag tror inte på att han skapade världen på sju dagar, att han skapade kvinnan ur Adams revben, ja att han skapade allt. För varför skulle han då ha skapat något så hemskt som sjukdomen cancer? Nej, jag tror på vetenskapen där kan man lägga upp bevis på hur saker har skapats och hur saker fungerar, evolutionen till exempel. Man kan också lägga fram flera saker som stödjer teorin på att Big Bang har inträffat.

Men jag tror också på ödet, eller hoppas på det. Händer det någonting dåligt så var det av en anledning som kommer leda mig någonstans där något bra kommer hända. Och även småsaker, en tröja som jag spanat in i en affär har såklart tagit slut, antingen totalt eller i min storlek. Då tror jag att det var meningen, antingen för att det skulle va varit ett onödigt köp eller för att jag kommer att hitta en ännu finare i någon annan affär. Och det någonstans måste ju betyda att jag tror på någon som ser vad jag gör, hör mina tankar och viljor och som vägleder mig till något bättre. Någon. Gud? Jag vet inte, kanske.

Jag hoppas på ett liv efter döden. Jag hoppas att personer som betyder något för oss finns kvar (och då inte bara i våra hjärtan) och kan följa våra liv, se det vi gör. Jag hoppas att min farfar finns kvar, ser vad jag gör, ser att jag kämpar och är stolt över mig, att han ser när jag gör bort mig och skrattar.

Idag är det lördag, imorgon är det den tredje advent och om exakt en vecka (om tågen är i tid) så är jag i Sundsvall, alltså nästan hemma. Därför har jag ägnat dagen åt att inhandla de sista attiraljerna till julklapparna, samt ordnat den sista julklappen. Jag måste säga att det känns skönt att det klart.

Det blev alltså en tur på stan idag och då tog jag bilderna nedan. Jag vet inte hur många gånger jag har gått förbi den supersöta lilla kullerstensgränden och tänkt att "nästa gång jag går in till stan ska jag ta med mig kameran", nu efter ca en månad fick jag tummen ur.. Jag shoppade inte bara julklapps-saker idag utan jag köpte även ett par otroligt snygga örhängen till mig själv som jag nästan är löjligt stolt över! Jag ska försöka fixa fram en bild på dem.

Nu ligger jag i sängen och tittar på Sex and the City som går på 4:an, har inte sett den tidigare så jag tänkte "varför inte?" Jag tillhör den lilla grupp tjejer som inte följt SATC varken i serie- eller filmform. Till sällskap har jag mörk choklad, Marabou Premium, 70% med hallon. Mums!

För ett tag sedan så var jag iväg på ett äventyr som jag inte har berättat om än, så jag tänkte göra det nu. Den tjugosjunde november åkte jag iväg tillsammans med ett stort sällskap till Göteborg och Liseberg och Lisebergshallen. Där hade The Zone FC anordnat en fight gala med fighters från både Sverige och många andra länder. Det var bland annat en kille från Brasilien som var där, och han var anledningen till att jag och mitt sällskap åkte till Götet eftersom att det är en nära vän till mitt sällskap! Han gjorde en jättebra match och fick egentligen in fler träffar på sin motståndare än vad motståndaren fick på honom, men domaren och juryn avgjorde ändå att motståndaren var mer aktiv och vann därför matchen.

Längst upp, under rubriken står det MMA (Mixed Martial Arts) och det heter då sporten som utövades på denna gala och som ni ser på bilden ovan. Hur det går till och vilka regler som gäller har jag inte stenkoll på, men jag ska försöka förklara efter vad jag såg med egna ögon och vad jag snappat upp.

Såhär går en match till;
De två fighterserna presenteras och går in till buren en i taget under tiden som deras låt spelas (de får välja själva vilken låt, de har alltså inte gjort en egen låt även om det nu var en kille som gjort det där Mikael Persbrandt pratade). Innan de stiger in i buren tar de av sig överdragskläder och liknande (några hade hörlurar runt halsen) och en sjukvårdare smörjer in deras ansikten med vaselin (som ska göra så att.. tja, något med sår som ska bli bättre tack vare vaselinet). Sedan kan de inta buren, de hälsar på varandra och matchen kan sedan börja. Som jag förstod det kan matcherna vara olika långa, när jag tittade var dem 3x5 minuter. Matcherna kan också ha tre olika slut, det första är att hela matchtiden går och att domaren och juryn utser en vinnare. Det andra är att en av de tävlande erkänner sig besegrad och klappar i mattan, tapout, vilket gör att den andra vinner. Det tredje slutet är att sjukvårdarna som är på plats avbryter matchen när de tycker att en skada är för allvarlig (när jag var där avbröt de en match för att en kille blödde för mycket från ögonbrynet). Justja, ring-tjejerna gå ju runt ringen/buren och visar vilken rond som körs med!

Reglerna är.. tja, när man sitter där och kollar kan man tro att det inte finns några regler men det gör det. Man får inte knäa någon i ansiktet, och man får inte knäa eller sparka en som ligger ner. I Svergie är reglerna också lite hårdare än vad de är i vissa andra länder.

Det var en härlig stämning i hallen, det var inte som det är på hockey att man hejjar på ett lag, utan här hejjade och hurrade man på alla som tävlade. Men de första matcherna kändes lite konstiga, jag menar två killar (plus domare) som stängs in i en bur där de ska slåss och publiken hejjar på när någon av dem får in en fullträff antingen med en knytnäve, en fot eller ett knä. Ja, ni hör ju hur det låter, ganska hemskt, kanske rent av riktigt hemskt. Men som tur är så avbryts ju matchen om det blir allt för farliga slag och sparkar.

Här kommer det, det ni väntat på. Operationen..

I onsdags 16:40 fick jag lägga mig på en såndär sjuksäng med papper på, heter det brits? Det spelar ingen roll vad det heter, jag låg iallafall ner. In kom en doktor/kirurg med lång vit kappa, lätt spretande grått hår och stora, lite utstående ögon, varav ett tittade åt fel håll (jag vet vad ni tänker nu, att jag skämtar, detta låter ju som en beskrivning på en galen professor men det är sant, så såg han ut). Han tittar på mitt finger och säger att det finns två alternativ, det första är att jag käkar antibiotika i 10 eller 20 dagar och lägger om såret tills det är bra och att jag då kommer ha ont i ungefär ytterligare en vecka. Det andra alternativet, som då han talade för, är att jag låter honom bedöva mitt finger och sedan ta bort hela min nagel och rensar bort det som inte är bra.

Jag blir först lite chockad, distriktssköterskan jag fick träffa i tisdags sa att det kött (uusch vad äckligt det låter!) som var svullet skulle tas bort så att huden skulle kunna läka ihop. En "operation" som jag inte alls var rädd för, jag skulle ju få bli bedövad och sedan behövde jag ju bara titta bort och tänka på annat tills allt var klart och inslaget. Så att hela nageln skulle ryka skrämde mig lite, till och med att tårarna trängde fram lite (haha!), om jag skulle få säga en kroppsdel som jag gillar på min kropp är det absolut mina händer med tillhörande långa, starka naglar. Jag bet iallafall ihop när doktorn/kirurgen hämtade den ca decimeter långa sprutan full med bedövning som han skulle fylla mitt lilla ringfinger med, jag tittade bort hela tiden men efter en stund var jag tvungen att slänga en titt på sprutan för att se hur mycket av bedövningen som var kvar. Det visade sig vara lite mer än hälften, på köpet såg jag även mitt finger som hade vuxit sig dubbelt så stort! Ingen trevlig syn, och under resterande tid av ingreppet vinklade jag bort huvudet så mycket jag kunde, blundade och höll handen med mitt mentala stöd som var så snäll och kunde följa med.

Det gick ganska fort för bedövningen att sätta in, max 5 minuter, och det var en riktigt läskig känsla. Jag kände inte mitt ringfinger, men när jag lyfte på mina andra fingrar och försiktigt duttade med fingret i pappret på britsen så hörde jag att det faktiskt var ett finger där. Sedan vet jag inte vad som hände (eftersom att jag inte tittade) och jag vill heller inte veta det. Det tog inte lång tid innan jag var omplåstrad (tio gånger smidigare än vad distriktssköterskan lyckades åstadkomma trots att jag nu tillomed genomgått en operation!) och en nagel fattigare. Jag var ju fortfarande "jätte-bedövad" och känslan av att endast känna ett stort omslag som svävar precis mellan lång- och lillfingret var ännu läskigare än att dutta med ett finger man inte känner, men hör att det finns där.

Bedövningen började släppa vid tio tiden på kvällen, lagom till sängdags med andra ord.. Det sved, kliade och pulserade. Efter en stund lyckades jag somna, bara för att vakna igen vid halv ett och inte kunna somna om igen. Jag snurrade runt ett tag, gick på toa, satt upp, lyssnade på musik, lät några tårar falla och tillslut så somnade jag av matthet. Det var en helvetesnatt, motiveringen som doktorn/kirurgen talade mest för var att jag inte skulle ha ont mer efter ingreppet, dock nämnde han inget om hur det skulle kännas när bedövningen släppte. Det var lite otur att jag dagen efter skulle skriva ett fysikprov dock, kombinationen prov och trött som ett as funkar sällan vidare bra ihop.

Nu har det gått en dag emellan, jag har inte ont bara ett omplåstrat finger som påverkar mitt skrivande, både på datorn och för hand. Min nuvarande fingertopp upptar ca två tangenter.. När jag skriver med penna på papper så ser det lite ut som om någon som precis lärt sig skriva har skrivit. När jag duschar och diskar drar jag på mig en platspåse som jag försluter runt handleden och längre upp på armen med hårsnoddar för att inte blöta ner bandageringen. Diskhandskar eller någon annan typ av plasthandske som hade varit det ultimata är ju tyvärr så får inte mitt opererade finger plats i en sådan. Aja, nu vet ni hur det ligger till, om ca 2 månader har jag en normallång nagel.

Halloj!
Nu är jag hemma en sväng för att sminka mig och svida om. Jag har precis haft 70 minuter körlektion (inte sång utan bil!) och snart ska jag iväg till skolan, ska första plugga lite innan det är dags för öppet hus. Idag är en sån dag när man knappt hinner andas för det är så mycket som händer och så mycket som ska hållas i skallen. Jag uppdaterar senare gällande "operationen" som jag genomgick igår, men jag kan iallafall säga såhär; efter operationen fick jag en smidigare bandagering än vad jag fick efter besöket hos distriktsköterskan!

Detta inlägg kommer inte innehålla någon bild, jag vill ju inte gärna skrämma iväg er snälla läsare som läser mig blogg.

För lite drygt en vecka sedan ungefär så drog jag en liten flisa av nageln på ringfingret på höger hand, någon dag senare svällde området kring nageln upp och blev ömmare än ömmast. Sedan bildades det var och nu en vecka senare är det ingen vacker historia, varken hur veckan med ett dunkande och ömmande pekfinger eller hur det sett och ser ut. Ska jag vara helt ärligt och inte försköna det hela så ser det vidrigt ut, verkligen jätteäckligt..

Jag har iallafall blivit guidad av min mamma via telefon hur jag ska ta hand om fingret och jag har varit hos sjuksyster på skolan för att kolla så att det är okej, men igår så tyckte hon att jag skulle gå till en distriktssköterska så hon ringde ett samtal och fixade mig en tid idag kl. 9:15. Jag var på plats i väntsalen en kvart innan det var min tur och en kvart efter det var min tur satt jag fortfarande kvar där (varför ska det alltid vara så hos läkare, både vanliga och tandläkare?). Men sedan ropades jag in i ett rum och tio minuter senare kom jag ut därifrån med en tid hos en kirurg. Imorgon 16:40 ska jag alltså opereras och det blir hela fingret som ryker.. Nejdå! Jag skojar, även om jag har varit orolig för det varje kväll innan jag somnat den senaste veckan. Kirurgen ska ta bort det (uusch!) kött som har svullnat så att min hud får en chans att läka ihop så att mitt finger ser normalt ut igen.

Jag känner mig förvånansvärt lugn inför "operationen", jag får sällskap när jag ska dit så jag har någon att hålla i handen. Men det som gör mig upprörd och lite sur var hur sköterskan bemötte mig när hon undersökte mitt finger. Hon sa inte "ursäkta för att du fick vänta", jag har ju faktiskt inte all tid i världen bara för att jag inte jobbar? Det var väl ioförsig inte någon katastrof, men sedan när hon skulle rengöra, smörja på någon kräm och bandagera fingret så frågade hon inte om jag hade ont, utan hon körde sitt egna race och det gjorde ont vill jag lova! När det sedan kom till att plåstra om/bandagera fingret så vet varken jag (eller sjuksyster på skolan) vad hon tänkte på/med. För när jag gick därifrån hade jag en klump stor som en golfboll med "bandage" ute på fingertoppen som omöjliggjorde chanserna till att få på sig en vante eller ens tanken att kunna hålla en penna i handen och skriva. Ska jag vara helt ärlig så undrade jag inte om något skulle komma och hamna i omloppsbana runt den. När jag kom till skolan sedan gick jag raka vägen till skolsyster och bad henne göra om det och endast ha ett plåster på så jag kunde använda min högerhand.

Oj, jag skenade iväg lite där, skulle ju berätta att jag varit på denna klinik tidigare (i höstas när jag hade halsfluss) och då varit jättenöjd med hur jag blivit bemött av personalen, men idag gick jag på en nit. Jag tycker att sköterskan jag hamnade hos var okänslig.

Så vad är lärdommen från detta då? Dra aldrig flisor från nageln!

Tänk att det redan är andra advent! Tänkt att om två veckor är jag hemma i Norrland igen! Jag var ju nyss där på novemberlov? Åter igen måste jag säga att tiden flyger fram.

I helgen har jag ägnat mig åt julshopping, det lilla jag har kvar. Igår blev det en tur till Väla, Helsingborg, där jag shoppade till mig själv, en jacka, lite hudvårdsgrejer och mest kollade på utbudet i alla affärer. Det som är så bra med att bo i en större stad är att åker man till en annan större stad och tittar i affärer där så kan man åka hem, fundera och sedan köpa det man hittat för affären finns ju här med! Iallafall, jackan jag köpte är väldigt lik den jag visade upp för ett tag sedan. Med rabatt på H&M fick jag den för 400 kr vilket jag tycker är helt okej. Den är en svart (typ) ullkappa och jag tänker på Lilla Rödluvan när jag ser den. Mycket söt!

Idag blev det shopping på hemmaplan, alltså i Halmstad, och jisses vad mysigt det var (trots att jag var ensam och släpade på en väldigt tung väska)! Det var precis lagom kallt, miljontals små snöflingor föll och jag gick runt i min nya jacka med luvan uppfälld och någon satt och spelade musik på gatan. Jag hittade iallfall mina sista julklappar, förutom en. En härlig stund, men sedan skulle jag gå hem och det var inte lika kul. Väskan var olidlig tung och påsarna vägde också lite, och ingen buss gick det.

Nu är jag iallafall hemma i lägenheten, jag har tänt några ljus och ska snart värma mig lite glögg för att skapa lite julstämning, för det är tyvärr inte mycket av den varan här i min lägenhet. Jag vet helt enkelt inte hur jag ska julpynta, hur mycket och om det är värt det? Så fort jag kommer tillbaka hit efter jullovet är det ju ändå hög tid att städa bort det. Men lite jul har jag, jag hittade två små tomtar som mamma skickade till mig förra året, och tillsammans med ljusen, glöggen och de julklappar jag har inhandlat skapar lite julkänsla. Mysigt!

Förresten, hur går det med utmaningen? Ni vet med att skriva på en given rubrik varje dag? För mig går det, sådär. Eftersom att jag inte sov hemma i fredags eller igår så blev det inte att jag skrev något men det ska jag ta igen när jag intar sängen och tittar på Beck lite senare ikväll. Jag ska bocka av rubrikerna Mina föräldrar, Det här åt jag idag och Vad är kärlek.

Jag sitter nu och skriver i min kostdagbok (bäst att anteckna efter varje måltid, annars glömmer jag helt och hållet bort vad jag ätit och frågar mig istället om jag har ätit idag), det är nämligen en uppgift vi fått på idrotten; att skriva ner allt vi äter och dricker under en veckas tid, sedan reflektera kring detta och även om synen på mat i samhället (typ). Jag förundras också lite över vår idrottslärares barnasinne/fyndighet, under inlämning av uppgiften har han till sist skrivit: "Försök i möjligaste mån undvika röksignaler eller modeller i trolldeg som redovisningsform för denna uppgift". Haha, det är sådana småsaker som gör skoluppgifterna roligare!

Jag glömde mitt usb-minne i en av skolans datorer idag, så alla aktuella uppgifter är där istället för här hos mig nu när jag ska jobba med dem. Toppen! Men jag förstår verkligen inte hur jag kan glömma av det så ofta (usb-minnet) då jag valt en extra stor nyckelring (en gul flipp-flopp-toffel ca 1x3,5x6 cm stor) för att jag ska märka att något saknas, men ändå så gör jag inte det. Tidigare hade jag "allt" på samma nyckel, alltså skåpnyckel och usb-minne plus flipp-flopp-toffeln och ändå lyckades jag glömma ekipaget i låset på mitt skåp.. Därför så funderar jag nu på en lösning på detta problem, jag tänkte mig typ ett koppel. En del, typ ett armband, som man har runt handleden. I armbandet finns det en lina som man kan dra ut, i den fäster man usb-minnet och sedan pluggar man in det i datorn. Om man sedan lämnar datorn så "sitter man ju fast" och kommer ihåg att "aha, usb't!" så slipper man glömma det. Kanske en idé till projektarbetet i trean? Skämt och sido, jag skulle behöva något sådant, att glömma något så viktigt gör en bara sur.

Nu ska jag värma en kopp glögg (mums, det ska bli gott med något värmande!) och sedan försöka fortsätta skriva på en artikel (en av de aktuella uppgifterna som ligger på usb-minnet) om vampyrer. Ska också börja med en helt ny uppgift som handlar om litteraturhistoria, på engelska.

PS: Justja! Idag är det den 1:a december, vilket betyder att jag ska börja utmaningen. Idag ska jag presentera mig för mig själv i min dagbok!