Imorgon är det den första september, vilket betyder att det är höst igen. Blandade känslor om det, mysigt med alla färger, dom stickade koftorna och halsdukarna som kommer fram. Men att få ha lite mer sol och värme skulle ju inte skada! Dock skulle det visst bli fint väder och +25 grader imorgon.. haha, ingenting stämmer riktigt. Jag tänkte iallafall inviga hösten med att köpa mig ett gamecard så jag kan ge mig ut på spelplanen igen! Har varit utan wow hela sommaren och det börjar faktiskt kännas i fingrarna, och jag är riktigt sugen på att spela. Fick dock lite uppdateringar av min bror gällande spelet som gjort mig smått förvirrad. Men förhoppningsvis orkar han och "pojkarna" förklara bättre och mer ingående senare när jag kommit igång och uppdateringarna gäller mig, vilket dom inte verkar göra just nu. Hade med leveln att göra, om jag förstod det rätt?
Men det blir först efter soldagens slut. Jag ska först ha en långdag, 08:10 - ca. 16:00 . En lektion i multimedia, en i svenska och en i samhällskunskap. 11:30 ska vi också ha fotografering. Läskigt som vanligt, men ännu mer läskigt med vetskapen att detta klassfoto hamnar i en katalog där alla andra gymnasier i Halmstad också är med, shit pommes! Vad-ska-jag-ha-på-mig- och-hur-ska-jag-ha-håret-hysterin börjar infinna sig..
Nu ska jag se på Grey's anatomy sedan stänger och släcker jag ner.
Idag på svenskan fick vi en väldigt lätt läxa, att fixa ett lånekort på biblioteket och sedan visa upp det nästa vecka. Jag och min klasskompis/lägenhetskompis bestämde oss för att göra bort det på en gång och cyklade till Stadsbiblioteket direkt efter att vi slutat. Vår lärare hade dock utsänt en liten varning om att det kunde bli lite klurigt för oss som bor långt hemifrån att få våra kort eftersom att vi måste ha målsmans underskrift, men att det kunde gå. Alla bibliotikarier var inte så noga på den punkten. Vi går in i entrén och tar en nummerlapp och väntar på vår tur. Det finns två "kassor" och vi hamnar i varsin samtidigt. Direkt när jag ser ansiktet på hon som jag ska prata med känner jag att jag aldrig kommer få mitt kort idag. Jag vet inte hur jag ska beskriva det, men hon såg sur ut och inte alls någon som tummar på några regler. Men jag gav henne mitt ID och förklarade att mina föräldrar bor nästan 100 mil härifrån och att få en underskrift från dom var ju lite svårt. Min tolkning av hennes ansikte, eller min inution stämde. Hon skulle inte vara snäll och göra det enkelt för oss alla utan sa att det var en juridisk fråga att dom som är under arton inte får ingå några avtal. Jag fick då skriva ned adressen hem så att hon kunde posta lånekorts-ansökan till mina föräldrar, så att dom kunde skriva under och sedan skicka tillbaka lappen till mig, så att jag sedan kunde gå tillbaka till biblioteket och få mitt kort.. Här talar vi omvägar!
Samtidigt i kassan bredvid förklarar min kompis att hon inte bor med sina föräldrar och inte kan få någon underskrift, men får ett kort ändå! Åh, vad barnsligt sur jag blev.. Men det är inget att göra åt. Mamma & pappa, snart kommer det ett brev i brevlådan som ska tillbaka hit så snabbt som möjligt. Tack!
Ni behöver nog bara se bilden ovan för att veta vilken stad det är, och därför också veta vilken stad jag har tillbringat min dag i. Helt rätt, dagens utflyktsmål var Göteborg. Min pappas kusin och hans fru skulle dit och frågade om jag ville följa med, vilket jag såklart ville. Vem tackar nej till en tripp till Götet? Okej, det finns säkert många som gör det, men inte jag. Dom gånger jag varit där går att räkna på min ena hands fingrar. Iallafall, jag har haft huvudvärk i flera dagar nu och hoppades på att det skulle ha gett med sig till idag, men icke sa nicke. Därför kände jag mig inte speciellt pigg på att shoppa, men det var skönt att komma iväg lite, fika på NK och titta på folket, och bara andas Göteborgsluften. Vi åkte också bara runt och tittade på olika byggnader en stund, och sedan bar det av två mil norrut (tror jag) till deras son och hans familj för att hälsa på. Jag var hemma igen vid halv sju ungefär och då väntade middag, en toast och nudlar. Fantasin är verkligen på topp! Jag slog mig (ovanligt nog) ner vid det lilla köksbordet i köket och åt min gourmet middag, och bara några minuter senare fick jag sällskap av mina lägenhetskompisar. Trevligt :)
Nu ska jag snart stänga ner, det är skola imorgon (08:50-12:50 om jag inte minns fel) och jag tänkte ligga och läsa någon timme innan jag släcker lampan. Fick en gissning på vilken bok det var jag läste, och den var också rätt. När jag hör din röst. Läste dock ut den igår.. Men ingen fara, jag har några stycken på lager. Näst på tur är P.S I love you (visste inte att den fanns på bok, trodde det bara var film först. Men där hade jag fel)Jaja, har jag lovat er något som jag glömt? Påminn mig i sånna fall.
Bland det första jag såg här i Halmstad var deras stora bibliotek som ligger beläget vid Nissan och då tänkte jag såklart att jag ville ta mig dit någon dag och bara sitta med näsan i en bok några timmar. Tänkt och gjort, har varit där några gånger och älskar verkligen den biblan. Så stort och rogivande. Det är ljust och ja, en väldigt stor skillnad från det man är van där hemma! Jag har inte gått igenom hylla för hylla vad dom har för utbud, men jag kan inte tänka mig annat än att det är väldigt bra. Det finns en stor barnavdelning, ett flertal datorer att låna, trevlig och bemötande personal. När jag satt där så hörde jag en äldre man (som jobbade där) som frågade om han fick guida runt ett äldre par. Service!
I anslutning till biblioteket finns också ett café med gott fika (dom serverar också lunch, men kan inte säga om det är gott eller inte. Kan dock inte tänka mig att det skulle smaka illa). Kan verkligen inte se något negativt med denna bibla och jag kommer säkerligen tillbringa många timmar där.
Vågar ni er på att gissa vilken bok jag läser just nu?
Fråga: Har du kommit in i lagning av mat och allt sånt?
Ja, det måste jag säga att jag har gjort trots allt. Vi får ju sån otroligt bra lunch serverad vilket gör att man står sig länge på det. När vi sedan slutat på dagen har jag antingen blivit fängslad av staden, en bok eller webbtv och när jag sedan kommer på att jag kanske skulle behöva få något i magen har klockan blivit mycket och när maten är klar är har ju tiden tickat iväg ännu mer.
"Allt sånt" vet jag inte vad det innebär riktigt, men jag tolkar det som diskning, städning, tvättning och liknande. Jag är bäst på diskningen, och diskar efter varje måltid och låter det inte bli ett berg av odiskade talrikar, glas, muggar och bestick. Städning är jag riktigt kass på. Finns inte mycket mer att säga. Det ordningssamma rum ni såg på bilderna finns inte kvar längre, utan det ligger saker överallt och jag har ingen lust att lägga tillbaka dom på sina rätta platser för lika snabbt är dom framdragna igen. Fast jag dammsuger ju och dammtorkar såklart. Förstår inte hur det kan bli så dammigt i mitt lilla rum på knappt någon tid alls!? Vad det gäller tvättning så har jag bara tvättat en gång och det är idag, och det går bra. Inga missfärgningar eller krympningar. Fast jag ska inte säga för mycket, har två tvättar till att ta tag i så det kan fortfarande gå åt skogen. Men jag håller tummarna för att jag gjort rätt!
Men om vi ska sammanfatta det hela, så har jag kommit igång med det. Jag har skapat mig en rytm, en egen vardag som jag trivs i :)
Sitter och leker lite i SketchUp. Idag på CAD-teknikslektionen började vi med hus (igår höll vi ju på att designa stolar för att känna på programmet och lära oss funktioner osv.) och fick en ritning att göra i programmet. Rätt klurigt måste jag säga, dels för att man inte fick se ur alla synvinklar och dels för att vi inte hade så många mått att gå efter. Iallafall, nu sitter jag vid mitt skriv/matbord med tända ljus, en liten skål med Marabouchoklad och fixar och trixar. Måste säga att det går förvånandsvärt bra. Såhär ser mitt hus ut för tillfället:
Jag kanske borde förklara vad CAD är för något? Finns egentligen inte mycket att säga, men det är en teknik att rita hus (och annat) i datorn, i 3D. Programmet vi använder nu heter SketchUp 7 och är en gratisversion som alla kan ladda ned. När vi börjar med B-kursen ska vi byta program till ett lite mer avancerat och sedan i kurs C kommer ett ännu lite mer avancerat program, Auto CAD om jag inte minns fel :)
Sitter just nu mitt i en lektion i multimedia A. Har inte fått något uppfattning om vad vi ska göra riktigt, men vi har gått igenom funktioner i Openoffice (inte så kul) och nu ska vi göra en presentation till oss själva i Openoffice impress, lite roligare. Hade högre förhoppningar på denna lektion men det blir kanske roligare senare när vi kommit igång med några projekt. Hoppas det iallafall.
Torsdagar kommer nog bli min favoritdag på veckan hädan efter, iallafall om dom fortsätter vara som idag. Vi började med att ta plats i den oerhört varma datasalen, fick lite info om vad som ska göras i denna kurs (CAD-teknik A) och sedan började vi smått jobba i Sketchup. Gick igenom verktyg och andra basic grejer. Jag tycker det var lätt att förstå sig på, men det var klurigt att få till dom rätta funktionerna. Men det var ju bara första lektionen och vi ska ju ägna 6 timmar i veckan åt detta, så jag tror nog att jag ska lära mig. Men det var hur som haver väldigt roligt, och som jag trodde flög tiden iväg.
Efter en lång lunch letade vi oss till sal 22 där en lektion i miljöanpassad arkitektur väntade. Vi fick då också träffa en kille som kanske kommer att bli vår klasskamrat inom kort. Vi har två tjejer som hoppat av (tror jag) programmet och han var första reserv och är nu här för att kolla och känna efter om han vill joina oss i ARH09. En trevlig kille, hoppas han trivs med skolan och oss, hans "kanske" klasskamrater. Iallafall så ägnades lektionen åt att studera planlösningar på ett hus och sedan rita en fasad till det, för hand! Nu kan vi tala om att tiden rusade iväg. Det var otroligt kul och jag lät verkligen fantasin flöda och fick sedan också beröm för det, vilket var väldigt roligt. Hann dock bara med en sida, och det var framsidan. Längtar som attan till nästa torsdag klockan 13:00 då vi ska fortsätta på våra ritningar.
Imorgon väntar ytterligare 3h CAD-teknik A. Sedan också vår första mattelektion och multimedia A (karaktärsämne). Tro vad vi får göra då..? Slår vad om att det är väldigt roligt! Dagen slutar 16:00 sedan är det helg. Gud vad veckan har gått fort -som vanligt. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig för att göra nu i helgen förutom att tvätta på lördag. Det ska tydligen bli tråkigt väder, sjutton grader varmt och regn. Kanske blir att leka lite i Sketchup då? Ja, vi får se.
Jag ska upp tidigt imorgon, så jag ska stänga ner nu och ligga och läsa en stund.
Det tog lite tid, men nu är rummet redo för en guidad tur!
Fotnot 1. Ett äpple om dagen håller doktorn borta från magen, därav äpplena på bordet som inte ligger där bara för utsmyckning. Just nu äter jag gröna äpplen på brinnande livet, mums!
Fotnot 2. I mitt överkast finns det så otroligt mycket kärlek som de bara kan finnas. Det är min söta lilla farmor som har sytt det för hand!
Fotnot 4. Väggarna är rätt tomma, måste hitta något att pryda dom med. Har sett en rätt cool anslagstavla på Lagerhaus.. Tror jag cyklar in till centrum en sväng imorgon och kikar lite närmare på den ^^
Sitter och kollar lite på mitt schema, de schema som gäller för mig denna hösttermin. Det suger. Inte så att jag inte gillar tiderna när vi börjar eller slutar, utan de faktum att en del lektioner, till exempel engelskan är 3h långa (!). Och just engelska har vi bara en gång i veckan. Det kommer bli jobbigt om man har en dålig dag. Det är förresten jobbigt även om man har en bra dag. Fast det blir kanske lättare när man väl kommit in i det, jag menar det här var ju bara första lektionen. 3 timmars pass kanske visar sig vara det bästa man kan ha?
Imorgon väntar fler "mördarpass" fast då bara i karaktärsämen vilket för mig då är TEU (CAD-teknik A) och BYT (miljöanpassad arkitektur). Sistnämnda hör ni kanske vad det är för något, men det första kanske är ett frågetecken. Men det är iallafall ett sätt att göra 3D ritningar i datorn. Har aldrig testat på det (finns ju program att ladda ner och testa) så den lektionen kommer nog flyga iväg, även fast den är 180 minuter..
Vår arkitektlärare ska verkligen bli en utmaning. Han är en stolt fransman, som bryter kraftigt och pratar fort. På hans "monsterpass" gäller det att inte ha annat i tankarna, iallafall nu i början innan man vant sig. Men jag måste säga att han är inspirerande, rätt ung, full av liv och har gjort så mycket, bland annat rest och jobbat i en massa olika länder och ja. Jag vet inte, men sådana människor trollbinder mig och jag skulle kunna lyssna på det dom har att berätta i flera timmar. Skulle jag somna så beror inte det på att jag blir uttråkad utan på att jag trivs. Jag är nöjd, jag är glad och jag känner mig trygg.
Oj, en liten avstickare men iallafall. Det är vad morgondagen har att erbjuda, 5½ timma arkitektur och svenska med fransk brytning. Och vi får absolut inte glömma lunchen! Vet inte om jag sagt det, men vi äter lunch på en restaurang som ligger precis bredvid skolan. Varje dag finns det fyra rätter att välja mellan och ett toppenbra salladsbord. Lite kul är det allt att lärarna som jobbar på Kattegattgymnasiet (som ligger precis bakom LBS) går och äter där också. Jag har funderat på att lägga till en kategori, "Dagens lunch", men jag tror att ni skulle bli för avundsjuka. Haha ;)
Nu ska jag ta mig en dusch och sedan lägga mig och sova. Måste ha så mycket energi som möjligt för att klara av att ta in allt nytt imorgon.
Idag är det onsdag vilket betyder att lekdagarna är räknade och att det är dax att köra igång på riktigt. Dock blir det en mjukstart med en liten sovmorgon, två lektioner och sedan är dagen slut, och det gillar vi! Först ska vi ha idrott. Kan inte säga att jag är speciellt taggad inför det, idrott på morgonen är bland de sämsta. Men vår lärare, Hansson, verkar vara en otroligt skön typ så de ska nog gå bra. Andra lektionen är engelska som vi ska ha tillsammans med journalisterna, och då blir vi drygt 30 pers. Behöver jag säga att jag bävar inför dom gånger vi måste ha muntlig redovisning?
Ska in en sista gång i badrummet, sedan hojjar jag iväg till skolan.
Fråga: Hur bor du som där nere? På typ elevhem eller? (:
Jo, såhär ligger det till. På bilden nedan ser ni ett hus och i det huset finns det x antal lägenheter. Det huset ägs av en privatperson som hyr ut lägenheterna till studenter. I källaren har man också gjort iordning en lägenhet, med tre rum, ett kök och en toalett. Dom tre rummen hyrs också ut, och dom som bor där delar då köket och toan. Och det är i ett av dom rummen som jag bor i. (Bilder på rummet kommer senare) Det enda negativa jag ser med mitt boende är den där grinden som ska öppnas och stängas. I-landsproblem jag vet, men det är så otroligt krångligt när man har cykeln! Men det är bara det som är dåligt med hur jag bor, och det är ju bra att det bara är en sån liten sak :)
Nu har det gått en hel vecka sen jag kom med hela (eller iallafall halva) mitt rum inpackat i vår Toyota hit till Halmstad. Då var allt främmande, varje centimeter. Men det är det inte nu längre. Åtminstonde inte lika många centimetrar som då. Under veckan som gått har jag ägnat tiden åt att få ordning på mitt rum, lära känna staden och lära känna mina klasskamrater och min klassförståndare och till viss del dom andra lärarna på skolan.
Imorgon är det dax för vecka nummer två och den innehåller två dagar till av lek och information, sedan på onsdag drar lektionerna igång, vilket ska bli mycket spännande! Men jag ser också fram emot morgondagen då vi ska göra en "minnes låda". Vi ska då skriva en massa, ta bilder och flumma oss. Det hamnar sedan i "minnes lådan" tillsammans med en film. Lärarna har nämligen filmat allt vi gjort sedan dag ett klockan 09:00 då vi satt i aulan och var nervösa. Allt detta ska sedan gömmas undan och tas fram om tre år när vi tar studenten. Himla kul idé tycker jag :)
Jag har fått några frågor, inte speciellt många men några som jag tänkte svara på imorgon. Vill sitta i lugn och ro och ge långa svar. Så om ni har något ni vill veta så är det bara att slänga in frågan i en kommentar. Nu ska jag göra kväll, det är ju som sagt skola imorgon. Och imorgon börjar ju alla (inte riktigt alla, men dom flesta) där hemma också. Lycka till! :)
Är inte säker på om jag utlovat bilder på skolan, men här kommer iallafall tre stycken. För att komma hit behöver man bara gå ut ur huset jag bor i, ut genom grinden och vända sig åt vänster. Går man jäkligt långsamt tar det fem minuter. Cyklar man (eller ja, man kan i stort sett rulla) tar det ungefär två minuter.
Nu ska jag äta en mannafrutti sedan ska jag fortsätta utforska staden. Första målet är den stora sportanläggningen som ligger strax utanför kärnan i stan. Tror det var ungefär 4km dit. Om ni vill se bilder på något så är det bara att säga till! Bilder på rummet kommer inom kort, så de behöver ni inte säga, men är de något annat ni är nyfikna på att se? :)
Jag hade utlovat bilder, en hel del bilder är jag rädd, så det är bäst att jag börjar någonstans. Den någonstans får då bli min fina cykel. Inte den nyaste, sportigaste eller orostigaste, men jag tycker verkligen om den ändå. Precis en sån som jag ville ha. Idag tappade jag dock bort nycklarna när jag var nere på stranden och fick då lite smått panik och jag letade i sanden säkert i en halvtimma. Sedan när jag går tillbaka till den så ligger dom i gräset bredvid, puh! Och ännu lite senare när jag cyklar hem så är jag bara centimetrar från att köra in i en lyktstolpe. Haha, det är inte lätt. Men nu har jag iallafall fått kläm på att bromsa vilket jag hade svårt med i början.
Tusen tack Lena (pappas kusins fru) för denna dyrgrip! :)
(Cykelkorgen jag har är löstagbar, och jag vågar inte ha den på när jag är på stan ifall någon
bara skulle ta den medans jag går omkring i affärerna, och jag vill ju inte gärna bli av med den)
Att det skulle vara en annan dialekt här nere än vad jag är van var jag inställd på. Att dom andra kanske skulle ha roligt åt min dialekt, som säkert låter riktigt norrländsk för dom (jag tycker jag talar rikssvenska), var jag också beredd på. Att jag säkerligen kommer att ha dragit på mig deras dialekt när jag återvänder hem på loven är också något jag räknat med. Jag har lyssnat en hel del på hur dom pratar och har kommit fram till detta:
- Problem. Ordet problem. Många uttalar inte r:et, så det blir "poblem" istället.
- Säga och säger förkortas i 9 fall av 10 till säg.
- Denna och detta är ord som är vanligt förekommande istället för den/det här.
- Och såklart, liksom skåningarna så rullar dom på r:en, fast inte så jättemycket. Utan bara lite.
(Tror dock bara att det blir punkt två och tre som kommer fastna på min hjärna)
Idag är det grått trist väder här i Halmstad, inte så kul. Men jag har planer på att gå in till stan för att kika i alla klädaffärer (som jag faktiskt inte har gjort. Jag har inte varit in i en endaste, de är väl ändå rätt bra gjort?!) och då passar ju det här vädret perfekt. Jag slutade för ungefär 40 minuter sedan. Första och sista gången jag slutar den tiden på fredagar (den här terminen iallafall), annars är det 16:00 som gäller. Ve och fasa. På Ytterlännäs var det ju max 12:10 som gällde, och i åttan gick vi ju bara till 11:25. Fast nu gör det egentligen inte så mycket, den sista lektionen (som är ca 3h lång) är ett karaktärsämne, alltså något arkitektiskt. Vilket kommer vara otroligt roligt och då gör det mig inte så mycket att jag slutar fyra. Hoppas bara att vi inte ska gå så länge i tvåan och trean också. Korta fredagar ska det vara, punkt slut.
Hej på er! Nu sitter jag i mitt tretton kvadratmeter stora/lilla rum i Halmstad, som jag blivit frälst av. Tala om en stad som kan ta en med storm, en stad som har allt, en stad som jag fullkomligt älskar. På söndag kväll, vid sex tiden kom vi (jag, mamma och pappa) fram. Då hade vi suttit i bilen i tolv timmar (!) med tre stopp efter vägen. Men jag måste säga att det inte var så farligt, att sitta i bilen så många timmar. "Tråkighetsprövningen" har inte gått omärkt förbi och jag har nu betydligt lättare för att åka längre sträckor.
Dagarna efter söndagen har ägnats åt att få en rätsida på allt. Rummet har gått från termodynamikens andra grundsats (= kaos. Pappa som fyllde på min ordbok med detta ord, som jag nu använder så ofta jag kan. För de låter ju lite coolt, visst gör det?) till ett rum som man utan svårigheter kan röra sig i och man behöver inte snubbla över saker som ligger slängda över golvet som var ett problem under förra veckan i mitt rum där hemma i Nyland. Det är endast några småsaker som ligger i ett hörn som ska läggas undan sedan är det perfekt, och då kommer ni få se bilder :)
Jag har åkt runt i staden för att memorera vägar och platser. Jag har skaffat en cykel. Eller snarare fått överta en. Min pappas kusins fru hade en som hon aldrig använde så då var det ju perfekt att jag fick ta den. Det är en blå Monark. En rostig tantcykel med cykelkorg och dubbla lås. Halmstad är nog cyklarnas huvudstad, alla cyklar. Det första vi mötte när vi klev ur bilen i söndags var just cyklister. Det är därför jag har dubbla lås, ett som var fastmonterat och sedan har jag skaffat ytterligare ett lås, för att vara på den säkra sidan, för jag vill verkligen ha kvar den. Bilder kommer senare.
Igår var första dagen i skolan och fram till onsdag nästa vecka har vi bara information- och lekdagar vilket känns otroligt soft. I ARH09 är vi 19 elever, övervägande tjejer. Samanlagt är vi ettor närmare hundra stycken, och totalt på skolan ska vi vara 285. Alltså inte en speciellt stor skola. Inte stor alls, jag förstår inte riktigt hur 180 pers till ska få plats. Jag tycker byggnaden är lagom stor för bara oss ettor. Ska bli spännande att se på måndag. Känns som om det blir rätt trångt. Bilder på skolan kommer också senare.
Allt det här känns helt overkligt och jag väntar bara på att jag ska vakna upp till en regnig grå dag och sedan gå till bussen och åka till Ytterlännäs. Det är för bra för att vara sant. Allt klickar och går min väg och mitt humör är på topp. Dock skulle jag nog bara säga att detta är en mellanlandning. Jag har fått en bra början men nu väntar det faktum att bo ensam och komma igång i skolan på riktigt och jag skulle nog säga att jag inte har landat förräns om en månad kanske.
Nu orkar jag inte skriva mer, dagen har tillbringats på stranden. Först den som ligger ca 200 meter från skolan där vi spelade brännboll mot Musikprogrammets ettor (vi, Arkitekterna, vann såklart!) och sedan cyklade jag och två stycken ur klassen till Tylösand och badade, solade och snackade. Ska göra iordning något att stoppa i magen, en toast kanske, och sedan blir det sängen och tv:n. Ni vet att jag lever.
Hmf, hade tänkt visa er hur otroligt tomt mitt rum är nu jämfört med hur det varit tidigare i veckan, men jag har packat ned både usb-sladden och kortläsaren, så de sket sig ju. Men det är iallafall jättetomt och rummet känns enormt!
Det blir nog inte mycket mer bloggande idag och en tid framöver. Imorgon kl. 06:00 påbörjar vi resan neröver och beräknar att vara framme runt 20:00. Sedan kommer ju dagarna ägnas åt montering av möbler, upphängning av gardiner, cykel-köp, fixa internet och att bara vänja sig vid att det här är det nya kapitlet och göra det bästa av de. Och redan på onsdag ska jag sätta mig i skolbänken igen. Ja, vi får se när jag återkommer. Men när jag gör det ska jag bjuda er på en rundtur i mitt 13 kvadratmeter stora rum. Kanske även visar er skolan?
Att tyda sina drömmar tycker jag är rätt coolt, även om det känns lite läskigt att "få reda på" det omedvetna budskapet som drömmarna har. Just nu handlar det mesta om flytten och allt som det för med sig skulle jag tro, iallafall om man tror på vad döden betyder i drömvärlden och vad mitt horoskop har att säga.
VARDAG:Spännande förändringar är på gång och att förnya sig är ju alltid roligt.
KÄRLEK/RELATIONER: Ska man utnämna en vinnare i kärlek så kan just du vara segraren. Din popularitet bland det motsatta könet bara ökar.
PENGAR/ARBETE: Du måste välja en sak som pengarna ska gå till, tyvärr räcker pengarna inte till allt man vill ha.
DAGENS CITAT: Peter de Vries -Alla avskyr mig för att jag är så allmänt omtyckt.
Igår (fredag) tog jag mod till mig och lekte i köket (har ju gjort det förut, fast då har det slutat i mindre katastrofer och därför har jag blivit lite avskräckt). I torsdags frågade mamsen vad jag ville ha för efterrätt igår då vi skulle ha en typ, hej-då-middag. Jag funderade en stund och googlade sedan fram ett cheesecake recept som jag skrev av, vilket jag är himla glad över att jag gjorde! Det var otroligt enkelt att göra och resultatet.. mums! Absolut ett recept som ska sparas och användas flera gånger :) (Har tyvär ingen bild)
Botten:
1,5 dl havregryn
3 dl vetemjöl
1dl socker
150g smör
Fyllning:
3 ägg
1 ask färskost (typ philadelphia 200g)
1,5 dl matlagningsyoghurt
1 dl florsocker
3/4 dl jordgubbssylt
Ovanpå:
1/2 dl jordgubbssylt
färska jordgubbar
Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Blanda havregryn, mjöl och socker. Smält smöret och blanda ner det till en smulig röra. Tryck smulorna tunt i en 24 cm form med löstagbar kant. Grädda cirka 10 minuter. Blanda ingredienserna till fyllningen, häll den i pajskalet och grädda i ca 25 minuter. Ta ut och låt kallna. Bred på sylten och dekorera med jordgubbar. Servera gärna med vaniljglass.
Ush, jag drömde att jag skulle dö inatt. En planerad död och att jag bara gick runt och väntade på att det skulle ske. Vaknade innan det hände men hade kvar det i tankarna när jag slog upp ögonen, och var på inställd på att somna in för evigt vilken minut som hellst. Måste vara en av dom läskigaste och verkligaste drömmar jag haft. Är nästan så att tårarna rinner av lättnad nu när jag insett att det bara var en dröm.
Igår hyrde jag och en kompis filmen Bekännelser om killar, kyssar och katter. En film som så många andra är basserad på en bok. En bok som jag läst. Boken är den första i en serie och jag har även läst dom andra, dock för några år sedan. Var lite rädd för att se den. Jag menar, jag har ju min uppfattning om hur karaktärerna ser ut och lika så miljöerna och ville inte förstöra den. Men vi såg den iallafall och jag vet inte vad jag ska säga.. Nästan ingenting stämde ju ihop med boken? Var endast några saker som man kan räkna upp på högra handens fem fingrar. Så lite besviken var jag. Inte min nya favoritfilm, men den var bra, helt okej.
Kom och tänka på hur otroligt löjligt engelska låter, den brittiska engelskan (filmen utspelas i England, började inte bara hux flux tänka på det). Så fint och så snobbigt på något vis. När jag var på Gran Canaria förra våren så var den just en engelsk familj där, mamma, pappa och två döttrar som var ca 6-7 år. Och när dom pratade med sin pipiga röst.. ja, jag höll på att trilla ur solsängen. Kombinationen blev så märklig och därför så otroligt rolig: små barn, pipig röst, snobbigt uttal, baddräkter med volang, simkuddar och näsklämmor. Fast man måste förstås uppleva det själv för att det ska vara lika kul.
Jag har en kompis som tycker att jag tänker på lite konstiga saker (kanske fler än en som gör det?). Ibland kan jag hålla med henne, att mina tankar är lite udda, men ibland tycker jag att det är helt vanliga grejer som snurrar i min skalle och sedan rullar över mina läppar, men jag är oftast ensam om att tycka det. Nu tror jag att jag har en sån där konstig tanke igen så varsågod och skratta. Men om du skulle få ställa en fråga till vår kung, alltså Carl XVI Gustaf, vad skulle du då fråga? Min fråga skulle nog lyda såhär: Hur känns det att vara avbildad på våra en- och tiokronor?
Imorse, eller vid elva-tolv tiden, letade jag fram en golfklubba, en påse med peggar, två guldtior och drog mig till ortens golfbana för att skjuta någar bollar. Höll på att säga att det var år och dag senast jag gjorde det, men så är ju faktiskt inte fallet. För ca en måndad sedan var jag och en kompis dit och sköt. Han hade aldrig spelat, eller skjutit, förut så jag hoppades på att ha ett litet övertag men nejdå. Jag hann knappt visa hur man skulle hålla klubban så sköt han 150 meter, och sedan också 200.. Jag kom aldrig upp i dom längderna utan nosade endast på hundra meter, men jag måste erkänna att det aldrig gått så bra för mig tidigare, så därför pallrade jag mig iväg idag och hoppades på att det inte var en engångs grej. Med en sjuhelsickes motvind stod jag där och det visade sig att turen/skickligheten höll i sig och jag kom närmare och strax över 100 meter även idag, vilket var himla kul! Kanske jag gör mig en golfkarriär? Finns ju golfbana i Halmstad. Så när jag tagit grönt kort kan jag spatsera runt där med kändisarna. Haha ;)
Det finns många olika sätt att bli väckt på, väckarklockan på mobilen, någon som öppnar dörren till rummet och ropar "Dags att kliva upp", någon som sätter sig på sängkanten och viskar "Nu är det morgon, dags att kliva upp", ett trumsolo spelat av en som inte kan spela trummor, en mardröm, en puss i pannan, någon som kittlar en under fötterna. Alternativen är många men för mig så är det inget av ovanstående som gäller. Nej, för varje morgon blir jag väckt av vägarbetarna som lever om utanför husknuten. Varje morgon börjar dom utanför vårat hus och arbetar sig sedan bortåt. Varför ska dom börja så otroligt tidigt? Redan vid sex-sju tiden på mornarna.
.. jag varit duktig och tvättat samt hängt kläder på tork.
.. jag börjat packa på riktigt. Böcker, filmer, spel och program till datorn, cd's, pennor och suddar, mina nagellack och större delar av käderna i garderoben.
.. jag tränat på crosstrain:ern (vet inte vad man gör går, joggar eller springer? Det blev iallafall en mil) samtidigt som jag kollade på film, 17 again. Inte speciellt bra tycker jag. Och lite tråkigt är det när Zac Efron var huvudperson och spelade en kille som gick i high school och spelade basket, vart känner man igen det ifrån? Det kan väl inte vara HSM? Varför väljer man som ressigör att ta en skådesspelare som blivit känd som en karaktär i en film och sätter in honom/henne i en som liknar den i sin egen? Finns ingen anledning.
Nu ska jag röja undan dom kläder som jag rivit ut ur garderoben -men ännu inte packad ned- från sängen och sedan blir det nog en film.
Jag packar en del av mina saker som ska med till Halmstad i brorsans gamla hockeybag. Var bara tvungen att testa om jag själv fick plats där. Facket till höger, nedanför mina ben, har jag börjat fylla och därför blev det lite mindre plats att rymmas på, men det gick! ;)
Jag är överkänslig mot mjölk. Eller var, det har gett med sig och jag kan nu dricka mjölk, äta choklad och annat som innehåller mjölk. Men jag har inte druckit ett glas mjölk sen jag var 7 år, förräns idag. Fy vad äckligt det är!
I Februari för två år sedan åkte jag till tandregleraren i Härnösand för att få min tandställning "moterad" som jag skulle ha i ca 1½ år. Den dagen var en av dom hemskaste jag varit med om (av två anledningar, tandställningen var den ena) och jag minns hur tårarna forsade när jag låg där i stolen. Men det var inte så mycket att göra åt saken, jag skulle använda den på natten, men ändå skämdes jag otroligt mycket för den av någon anledning. Jag ville hellst inte prata om den och några personer ville se hur det såg ut, alltså dom fästen som satt på mina tänder. Men jag tror jag skämtade bort det och dom glömde bort det efter ett tag. Men när dom frågade så väcktes minnet från tandläkarstolen upp och jag blev lite sårad? Eller jag vet inte riktigt, jag ville helst bara förtränga att den låg hemma på sängbordet och väntade på mig. Såhär i efterhand känns det väldigt löjligt, att jag skämdes så mycket, men då var det nog blodigt allvar.
Tiden gick och tillslut glömde jag också bort att jag hade den. Men varje morgon när jag vaknade så tog jag ut den. Att sätta in den på kvällen innan jag somnade hade blivit en reflex, vilket kändes väldigt konstigt. När tiden gått ut fick jag träffa en specialist som på en gång sa fast aparatur, vilket betyder räls på vanlig svenska. Jag blev helt chockad när han sa det och kunde inte säga emot, säga att jag inte på några villkor skulle ha det. Specialisten börjad planera men då röck min tandläkare in och räddade mig. Han måste ha sett skräcken i mina ögon och frågade mig då om jag ville ha det. Jag fick fram ett nej och då drog cirkusen igång. Bland annat så kom det in en sköterska som kläckte ur sig kommentaren: "det här kommer du ångra när du är 20, och då kostar det 25.000!" Jag blev helt förskräckt men höll kvar vid mitt nej, och fick då uppbackning av min tandläkare som sa till specialisten att han hade en idé på hur han skulle kunna lösa problemet utan fast aparatur.
På mitt nästa besök fick jag en utförlig beskrivning på hur han tänkt och det kändes betydligt bättre. Jag skulle fortsätta med den tandställning jag hade och få lite hjälp på traven med några gummiband. Detta skulle då ta ungefär ett år, och den fasta aparaturen skulle jag få ha närmare två. Han erkände också att han tyckte att specialisten överdrev då det hängde på en tand som skulle komma till rätta, och det gjorde att jag gick med på hans idé vilket jag är glad över att jag gjorde nu. När han monterat in gummibanden så gick det fort och tanden föll snabbt på plats. Det tog endast 3-4 månader. Men sedan har jag behövt använda tandställningen för att inte tänderna ska åka tillbaka till sina ursprungliga platser som dom gärna vill. Idag klockan 13:40, 2½ år senare, infann jag mig (med nöd och näppe, glömde bort tiden och trodde att det var 14:40) i tandläkarstolen och så togs bort skiter ut ur min mun! Gud vad jag är glad, och stolt över att jag för en gångs skull vågade säga nej. För när jag låg där fick jag flera kommentarer över hur fint resultatet blivit av sköterskor som kom in och rådfrågade min tandläkare gällande deras patienter. Dock inte den sköterska som kom med kommentaren som etsat sig in i skallen på mig.
Nu är jag nästan fri, på torsdag 11:40 ska jag hämta ett sorts tandskydd som jag ska använda ett tag, men sedan är det klart. Ett lyckligt slut trots den usla starten :)
Håller jag ut mina händer framför mig då ser jag 10 spretande fingrar vars naglar är härligt, knalligt rosa (dock har lacket börja nötas bort, efter endast 2-3 dagar. Dåligt, och inte är det ett Depend-lack heller), en guldring på högerhandens långfinger och blåmärken på båda tummarna. Mycket fint, blåmärkena skiftar i lila, lite blått och en gnutta gult, som det brukar göra. Orsaken till att jag har dom? Tja, okunnighet skulle jag säga. Det är volleybollspelandet som är tjuven i dramat och det faktum att jag antagligen inte träffar rätt. Men det är väl bara att träna antar jag, dock så dras jag för att göra det. Det gör ju så ont när man får in en stjärnträff på blåningarna, fast jag vill ju lära mig att göra rätt. Då blir det ju roligare att spela sedan. Hmf, fysiskt självplågeri.
Det är ju ett rätt aktuellt ämne i bloggvärlden just nu. I var och varannan blogg läser jag in lägg efter inlägg om hur man ska älska hur man är och ser ut. Att man inte ska behöva ha några komplex för att ingen är ju "perfekt". Men visst är det en sorts självplågeri? Komplexen? När man står i spegeln och granskar sin kropp och bara ser bristerna. Jag menar det sätter ju spår på psyket, man mår sämre för att man tycker att dom är för många, bristerna. Sedan så fastnar det i hjärnan och man vill göra något åt det, och det kanske slutar i hemska ätstörningar. Och det är väl självplågeri?
Fast nu ska jag inte börja predika om hur man ska börja älska sig själv och inte hamna i någon ond cirkel som slutar i ja, ätstörningar. För då vore jag en otroligt stor hycklare, för jag är absolut inte nöjd med alla delar av min kropp eller sidor av min personlighet. Även om jag börjar acceptera dom mer och mer. Och jag har aldrig varit påväg in i en cirkel med ätstörning som utgång så att ta sig ur det är inget jag kan säga något om. Så jag kanske ska runda av här så jag inte säger något jag egentligen inte vet något om. Men jag kan iallafall säga att jag är otroligt nöjd med mina naglar. Dom är starka och tål näst intill allt, och det har jag min pappa att tacka för. Väldigt bra nagel-gener. Dock måste jag nog förbättra nagellacket för att det ska kännas riktigt bra, men det är ju lätt fixat som tur är :)
Hm, nu är jag inne på finalveckan här hemma. Är inte speciellt nervös inför vad som komma skall, utan har bara den här "konstigt" känslan inom mig. Jag menar nu lämnar jag allt som jag är van, allt som jag vet hur det fungerar. Som min bror sa idag, när han skulle börja sjuan frågade han mig vad han skulle säga till busschauffören på bussen. Han hade ju inte fått något busskort ännu och jag hade ju gjort samma sak två år tidigare så jag visste ju vad han skulle säga. Jag tror jag suckade åt det. Men nu förstår jag honom och jag önskar att jag hade ett storasyskon som gått den väg jag nu ska gå, som kan svara på mina frågor.
Jag slänger blickar ut över mitt rum lite nu och då. Inte speciellt bra, för varje gång drabbas jag av panik, kaoset växer varje gång jag höjer blicken. Hur ska jag kunna få ordning på allt tills på lördag? Jag kommer få jobba dag och natt för att de ska gå vägen. Okej, jag överdrev, men ni förstår vad jag menar.
Tar tag i det imorgon (kanske..). Har några timmars sömn att ta igen.
Jag älskar dagar då temperaturen ligger runt tjugo grader redan vid tio på morgonen. Dom dagarna kan inte gå fel. Idag har det varit en sådan dag, det solats till max. Varje minut har tagits till vara. Har fått upp ögonen för sporten volleyboll som nu tar livet av mig. Drog ihop ett gäng nu på kvällningen och spelade och nu är mina händer är totaldöda. Men det gör inget, det är kul och jag fick skratta mer än vad jag gjort på länge. (Det älskar jag också, att skratta. Fast jag ser säkert väldigt konstig ut när jag gör det, men ja. Då kanske andra brister i skratt med, och delad glädje är dubbel glädje? Eller vad säger man?) Nu ska jag gå ut i god tid och planera in en ny dag som ska vigas åt min nya favoritsport. Var lite tunt med spelare, endast tre på varje lag. Fast efter en stund körde vi ioförsig två mot fyra men ja. Det är lite för lite. Var nog ute lite i sista minuten när det skulle till att ragga folk, men är jag ute i god tid så kan vi nog bli ett rätt stort gäng. Vilket skulle vara jättekul, en bra "avslutning" på det här kapitlet. Nästa vecka är ju faktiskt sista veckan här hemma. Det känns.. konstigt.
Haha, såhär skulle de låta om jag skulle berätta om min dag. Det skulle inte komma ett enda vettigt ord ur min mun. Inget värt att läsa eller lyssna på. Jag återkommer när jag har något bättre att komma med.
Och det är lång ifrån alla er som kommer in här varje dag som prenumererar. Varför inte göra det? Mycket lättare att hålla koll på mig och mina inlägg då ju :)
Helt otroligt, har ni sett eller hört talas om honom? Han klättrar omkring på ett fort likt en apa och underhåller turister. Där kan vi tala om muskler!
Ack vad små saker det behövs för att få igång minnesbanken. När jag rensade i mina skrivbordslådor hittade jag en sådan sak. Det var ett papper med fem olika fåglar, illustration med namn. Detta papper kom ifrån när jag var på Gran Canaria med familjen förra året. Men i det här inlägget ska ni inte få se en massa bilder och läsa om vad jag gjorde där dag för dag, utan ni ska få höra lite mer om dom fem fåglarna (haha, låter som en saga, Dom fem fåglarna).
Men först måste jag kanske förtydliga och förklara lite. Dom här fåglarna finns inte på riktigt, utan är "nya arter" som min älskade pappa har kommit på/hittat/uppfunnit, kalla det vad du vill. Namnen är lite långsökta och behöver sin illustration för att man ska förstå, och för att det ska göra sig riktigt bra. Och detta är något som vi (jag, mamma och min bror) ofta får höra och ta del av. Inte nya fågelarter utan mer lite långsökta ordvitsar och liknande från pappas håll. Jag ska inte säga att det är varje dag, men nästan, och det är absolut en sak jag kommer sakna när jag flyttar. En sån otroligt liten sak som när han vänder lite på orden och det blir något man först suckar åt, men sedan kan man inte hålla sig för skratt och snabbt skrattar alla i kör. Man spinner vidare på det och snart rinner tårarna för kinderna.
Nej, nu ska jag inte halka in på flytten. Ni kommer nog få smaka på den varan så det räcker och blir över senare. Det var ju fåglarna jag skulle berätta om. Dom bilder som finns illustrerade på pappret är inte dom bästa utan mer en minnesgrej så vi skulle komma ihåg hur vi tänkte, eller snarare hur pappa tänkte, och sedan skulle vi fixa lite bättre bilder. Som såklart inte blivit av, men nu när jag hittade det så kanske jag tar tummen ur arslet och gör det? Gjorde iallafall en lite snabbt så jag skulle få visa er hur fyndig min pappa tyckte han var. På bilden nedan ser ni den mycket sällsynta kontrasten! Haha ;)
Ja, det finns ju fyra till. Har ni tur så får ni följa med på fågelskådning några gånger till med mig och min pappas ordvitsar :)
Nu börjar dagen lida mot sitt slut, okej. Det är tre timmar kvar men med tanke på min planering så kommer jag slockna som en lampa inom den närmaste timmen. Ska hoppa in i duschen nu och sedan blir det sängen och 6:an eller en film. Måndagar är verkligen en av dom bästa tv-dagarna. Eller vad säger ni? 2½ men, My name is Earl och Scrubs. Tyvär så visar dom ju Dexter mellan dom två sist nämnda programmen och det är då jag brukar somna..
Glassen smakade übergott! Hade tänkt skriva ett långt, utdraget och invecklat inlägg gällande glasspriserna som stiger varje sommar, (himla dumt. Finns det verkligen någon anledning? Nej!) men det orkar jag inte. Och jag tror inte ni skulle orka läsa det heller. Så vi sparar på krafterna tills jag har något lite viktigare och lite mer intressant att läga ner energin på.
Innan jag stänger ner dumburken för idag tänkte jag tacka dig Amina för dina snälla ord. En bättre start på en måndag kan man nog inte få. Tack! :)
Puh, har precis powerwalkat med mamma och fuderar nu på att kila iväg till Time och köpa mig en daimglass. Är så himla sugen och de man äter inom en timme efter man tränat lägger man ju inte på sig (sägs de).. Jo, jag måste ;)
Vet inte riktigt varför jag kom och tänka på det här nu, jag menar senast det var på tapeten var.. i maj tror jag. Jag var nere i Hudiksvall och hälsade på hos min moster och hennes sambo över en helg. Första dagen skulle jag springa över vägen till den närliggande mataffären för att inhandla något nödvändigt (tror det var glass), och när jag kommer in genom dörrarna så blir jag helt paff, för där står en fotoautomat. Jag trodde helt och fullt att dom gått ur tiden. Dött ut. Utgått, ja försvunnit helt enkelt för jag hade inte sett en skymt av en sedan jag var riktigt liten. Men nej, där står en ny fotoautomat och hela helgen går jag runt och tänker på det. Haha, helt sjukligt. Jag borde spärras in eller något. Kanske få hjärnan rensad så jag börjar tänka och koncentrera mig mindre på sådana småsaker, och mer på hur man kan uppnå världsfred, få slut på all svält, klura ut "svaret" på vad meningen med livet är (som jag egentligen vet, svaret är 42*) och liknande frågor. Då gör man ju iallafall någon nytta. Fast mina tankar fyller kanske en funktion också, ni får något att skratta åt?
* - Har ni settLiftarens guide till galaxen? Eller kanske rent av läst boken? Där frågar man iallfall vad svaret är på den ultimata frågan om livet, universum och allting. Och svaret är just 42. Kan btw tipsa er om den filmen, jag tycker den är riktigt bra :)
Här kommer ett svar på en kommentar som Amina lämnat till mitt Ordning och reda 09/10-inlägg. Det fanns ingen bloggadress så jag kunde svara i din blogg så svaret kommer i ett inlägg istället. Du undrade vart jag köpt min allmanacka och jag kan då tala om att den är köpt på Åhléns för dryga hundringen. Sedan har jag bara använt mig av egna bilder för att få den lite mer personlig :)
Något jag alltid drömt om, något jag alltid velat ha, är ett fönster. Ett fönster med en djup fönsterbräda som man utan bekymmer kan sitta på. Tillsammans med kameran och en trave med böcker skulle jag kunna tillbringa hur många timmar som hellst där, till exempel..
.. ute på landsbygden i en stor gul herrgård med utsikt över en tomt inringad av ett vitt staket. Som i sin tur omringas av skog och äng. Kanske ett vattendrag om man har tur? Att sitta där i fönstret i en stor, varm filt en sen sommarkväll och titta ut på en rosafärgad himmel som säger att nästkommande dag kommer bli en otroligt fin dag. Himlens färg luras lite, det ser ut vara varmt men är det inte alls. Och att alla jordens mygg tycks ha samlats just där ute gör att det känns betydligt bättre att vara på insidan.
Eller så är detta fönster beläget i ett våningshus i en stad. Det regnar ute och man sitter där med en varm kopp te och tittar ner på gatan där människor springer omkring med färgglada parraplyer för att skydda sig mot det värsta skyfallet. Någon cyklar och försöker med ena handen hålla kvar huvan på jackan över huvudet, men misslyckas och regnet blöter snabbt ner dennes hår. Små barn som blivit hämtade på dagis är överlyckliga och plaskar glatt i alla pölar som bildas, medans föräldrarna drar i deras regnjackor för att undvika dom största pölarna.
Eller kanske i en spansk liten by där blommorna klättrar sig upp på väggen mot fönstren. Och efter kullerstensgatan som ringlar sig mellan dom färgglada husen hittar man en liten uteservering som inte har speciellt många gäster utan endast ägaren och dennes familj och släkt. Någon letar fram en gitarr och snart kommer en till fram. En börjar sjunga och några andra börjar dansa och barnen försöker härma dom äldre. Vilket i sin tur lockar fram skratt hos dom äldsta när barnen storögt tittar och memorerar rörelserna men sedan misslyckas när det är dax att själv göra samma sak. Det blir bara löjlerier av alltihopa och snart leker dom kull istället.
Jag skulle kunna göra hur många alternativ som hellst, och jag skulle med all säkerhet njuta av vart enda ett, på något vis. Vart skulle ni vilja ha erat fönster?
Jaa ni, förstår ni att jag får kortslutning när jag försöker få någon ordning? Att jag blir alldeles matt och bara sitter och tittar på alla grejer som ligger huller om buller? Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, och hur jag i så fall skulle göra det. Antar att nervositeten och rädslan börjar gripa tag i mig..
